Först ska jag berätta att sommaren fortsätter att sparka och lysa och få en att må så bra.

Som du vet så hade jag en gång en ganska tam svala som hette Iris.

När hon kom på våren satt hon på min hand och berättade om sin resa. Hon födde sina ungar och när dom for på hösten kom dom alla och for runt huvudet och hälsade. Nu är Iris borta men hennes barnbarn och kanske barnbarnsbarn bor fortfarande hos mig men är inte lika tama.

Så för några år sedan byggde tornfalkarna bo i björken bredvid huset. 

Dom fick fem ungar och som alla fågelungar försökte dom lära sig flyga. En av dom var tuffare än vad han egentligen skulle vara. Han försökte flyga men dök i backen. AMV och jag försökte rädda den för katten. Vi tog en bräda och reste upp mot trädet och fågelungen klättrade upp. Han hade så gulliga fötter. Såg ut som porslin.

Tro inte på sjutton att han försökte flyga igen och dök i backen. Så höll vi på en hel dag. Fågeln kraschade och  vi hjälpte den upp med brädan och så höll vi på. Till slut hade den lärt sig flyga och vi kunde koppla av.

Jag har ju flera hackspettar vid mitt fågelbord. Rätt skygga är dom och försvinner med skrik så fort man kommer ut.

AMV och Gubben har haft bekymmer med dom, eller åtminstone en. Uppe vid takåsen hade den hackat ett stort hål så all fyllning ramlat ner på marken. Kanske hade den tänkt bygga vinterbo där eller ta fladdermössen. Inte vet vi. Samma sak på andra gaveln på huset. Gubben hade verkligen lust att ta död på fågeln men den är ju fridlyst dessutom.

Det blev vinter och nu i vår har fågeln inte varit där.

6 stycken har jag däremot i min trädgård men dom äter inte på huset dom bara tar frö i fågelbordet.

I går hände det. Det sa pang på ett fönster och där låg den Hacke Spett. Förmodligen hade den fått hjärnskakning. Den låg där och blinkade och stönade och jag skrek till AMV och Gubben att dom skulle komma. Hacke spetts make eller maka kom skrikande ovanför huvudet på mig.

Vad gör man. Stekhett ute och det blev som det blev.

Gubben hade nog lust att vrida nacken av lilla fågeln. Han sa ingenting men jag kände på mig det.

AMV och jag satt och pratade med fågeln och tog fram vatten och droppade på den och lade en skyffel i vägen för solen. Vi tänkte nog att den skulle dö men efter att vi suttit där bra länge och droppat lite vatten och pratat med den så reste den sig vingligt och efter ett tag flaxade den iväg visserligen lite hit och dit men i alla fall. Vi hade återigen räddat en fågel. Hurra. Kaffet smakade bra efter det.

Så det underliga. I morse när jag kom ut för att mata fåglarna kom Hacke Spett med Sambo och satt sig i fågelhuset och flyttade sig inte ett dugg. bara tittade lite på mig. Det ni. Nya vänner har jag fått.

Så det var historien om fågeln.

Inatt har det regnat och jag satt brockolli. Nu är allt ute som ska växa.

Jag gjorde mig en tur till Hammarstrand. Hälsade på DataFia. Så fantastiskt fint hon bor. Utsikt över blommande ängar och vättaberget.

Underbara buskar i trädgården som blommar som mest nu.

Så förstås syrener som doftar helt underbart.

'  

Vi satt på hennes veranda i fågelsång och ljummen härlig luft och drack kaffe och bara njöt av sommarens härliga tid.

Hem igen och troligen ska jag tvätta mattor i sjön imorgon. Kanske blir det regn men regn behövs ju också när det länge varit så torrt.

Dagens ord: Var rädd om fåglarna så blir dom dina vänner.