I morse åkte Sonen söderöver och han har varit här i en hel månad. Nu dricker jag mitt morgonkaffe alldeles själv och det känns lite tomt och trist. Så är det ju den här tiden. En efter en av sommarfolket drar iväg och försvinner.

Nåja det är inte det vi ska prata om idag. I går var det rätt lugnt. Det var förstås en fredagstur till Hammarstrand för att handla mat och så åkte DansBritt och jag iväg och åt. Det blev på kiosken i Bispgården där man har en otroligt god taimat. 

När jag kom hem vilade jag en stund i hammocken tillsammans med katten Morris.

Det var skönt för jag har inte hunnit vila något i hammocken tidigare i sommar och de dagar jag tänkt göra det har det varit för hett i solgasset så då har det varit bättre nere vid sjön.

Så vattnade jag blommor förstås. Det behövs mycket vatten nu när det inte regnat på länge.

Det blommar för fullt nu. Naturen tar ett sista ryck känns det som.

  Så 

Svalorna turbomatar sista kullen ungar och alla hjälper till inte bara föräldrarna utan även syskonen. Bären och grönsakerna mognar och nu är det skördetid. 

Allt som var planerat i sommar har inte blivit av.

Ingen vägg i loppisen,

inge lagning av rostskada på bilen.

Ingen vassröjning på badstranden.

Inget bortkörande av skräp. Ingen fönsterputsning heller för den delen. 

Inget klättring i berg för AMV och mig. Ingen vandring heller för den delen.

Så är det ju på sommaren. Sommaren är för kort. Det är bara så. Det finns för mycket att göra för att man ska hinna med.

Skit samma. Vi har badat i alla fall och Sonen har röjt sly och gräs och hållt gräsmattorna klippta och fina. Vi har umgåtts med vänner och släkt. Vi har till och med haft en fest men ingen surströmming och ingen kräftskiva men det kanske blir så småningom. Mörkret kommer tidigt nu och det är helt svart på natten. 

Dagens ord: Än är en bit av sommaren kvar.