Nu ska jag inte gnälla på snön även om jag hade hoppats att den skulle gå bort igen. Det gör den nog inte.

Nu ska jag berätta något helt annat.

Nere vid uthuset har det en längre tid varit en massa gullfiber på golvet och utanför och vi har undrat varför. Visst det ligger en rulle med gullfiber inne i uthuset högt under taket och det är den som man noppat av. Trodde att det var fåglarna men varför har dom lämnat det på golvet istället för att bygga bo av det?

Nu när snön ligger fick jag svaret. Det är ekorrspår dit och ekorrar dom gör så mycket onödigt tok som man inte förstår.

Så ser jag också att ett enda rådjur har kommit fram. Det har varit fyra stycken men jägarna har väl skjutit dom andra. 

Den som är kvar har tuggat på min brockolli och jag är glad att jag inte rev bort den. Jordgubbsplantorna har också fått besök. Jag unnar dom att äta i min trädgård för dom har ett hårt liv. Snö kyla och hundar som jagar dom och jägare som lurar på dom. Tänk att leva så.

Så är det räven som har tassat omkring och letat efter mat. Även den är jagad och hatad. Konstigt att vi människor som gör mest skada på jorden skyller det mesta på djuren och jagar dom för att dom finns. 

Jag har hållit mig inne några dagar för snön och bara varit bort till Broder B och gosat med Nalle. Han är ju så jättegullig och rar och vacker den hunden. Saknar hunden Jack väldigt mycket. Undrar hur han tycker om att vara i staden och gå i band hela tiden. Han som är van vid obegränsad frihet.

Jag hade besök av en av bokcirkeltjejerna och hon hade med sig en ny bok. Jag började läsa och så var jag såld.

Det var en helt underbar bok, en som jag inte kunde släppa. Allt jag skulle göra lade jag åt sidan och läste hela dagen och halva natten tills jag läst ut den.

Det var Birgitta Bergins bok: "Det enda jag vill är att leva". Så bra och den handlar om den här coronatiden och vad som kan hända då i en helt vanlig människas liv. En tant som inte får gå ut på ett helt år pga av att hemtjänsten inte kan följa med. En kvinna som blir nertryckt av sin man utan att hon förstår det. Läs den boken! Superbra.

Jag har varit på vattengympa i onsdags. Sakta som en snigel körde jag på halkan till badhuset och det var så roligt att börja röra sig igen i varmt skönt vatten och träffa dom härliga människorna som man inte sett på väldigt länge.

Idag ska jag försöka ta mig till Hammarstrand och tanka bilen och handla och så ska jag äta pannkaka hos DansBritt.

Dagens ord: Det jag sagt om snö är nog det enda positiva som ni får höra om snö på hela vintern.

En släkting skrev: "Sluta gnäll på vintern. Du får väl flytta. En norrlänning gnäller inte " tycker han.

Håll käften och låtsas !Va? 

Vadå, det måste väl vare en mänsklig rättighet att gnälla när det är skit.

Nej, man ska hålla käften och vara psitiv när snön rinner ner i nacken och händerna är iskalla och fötterna är blöta och armarna värker efter snöskottning. Det är ju det som väntar nu i kanske sex månader. Visst, man ska bara le och vara glad .Så fan heller.

Visst hade jag kunnat följa med resten av familjen till Skåne när jag var ung, men nu är det för sent. I min ålder är det mesta för sent. Det är bara att försöka stå ut och hoppas att det kommer en ny sommar. Inte ens det kan man vara säker på.

Det är bara att stå ut men inte sjutton tänker jag vara positiv och låtsasglad.

En dom som jag gillar är Ronny Eriksson i Eskefurat.  Hans låt: " Det är lika bra att sluta drömma det går åt helvet i alla fall, om man drömmer om Paris så hamnar man i alla fall i Hudiksvall.". Inte för att jag drömt om Paris men jag har drömt om Italien. Inte hamnade jag i Hudiksvall och inte ville jag göra det heller men tanken, tanken kära vänner.

Han är en som säger som han tänker i sina låtar och det gillar jag.

Idag snöar det för fullt. Jag sopar bron. Jag matar fåglarna. Hämtar posten och ser att ett rådjur har lämnat spår i snön och mumsat på brockolin som jag inte tagit bort. Bra det.

Jag skulle åka på PRO-möte men bilen är full med snö och vägen oplogad så jag skiter i det och hoppas att det blir bättre tills imorgon när vattengympan börjar.

Dagens ord: En mänsklig rättighet att säga hur man känner och inte låtsas vara så jävla positiv. Till sommaren kära vänner då ska ni få se på positivitet så det ryker om det.

Förr eller senare så måste man. Är jag på dåligt humör för kylan och snön som förstört mitt fina landskap och gjort det till svartvitt istället för färg så kan jag lika gärna ta itu med det jag hatar. Är man riktigt ilsken så går det fortare och svordomarna haglar tätare.

En sak förstår jag inte och det är att det finns dom som gillar att städa.

Fönsterputs först och främst är ju ett rent helvete. Kanske beror det till viss del på att jag har över 100 blommor i fönstren och bara att plocka bort dom är ju ett rent elände. Jag tänker inte tala om för er hur länge sedan det var sedan jag putsat fönster. Föresten minns jag inte det heller för det var så länge sedan.

Förnekelse är jag bra på och att skjuta upp till våren eller till hösten är jag bra på. Nu blev det minusgrader och då kan man inte putsa fönster så det blir nästa vår (kanske) om jag lever och har hälsan.

Jag har i alla fall städat ur mikron och ugnen och fläkten och det var välbehövligt men det värsta blev ju kvar (förutom fönstren). Det är ju frysen.

När det nästan inte går att stänga dörren för isen har man väntat för länge. Nu är det ju 5 grader kallt ute och jag klev upp tidigt för att bära ut alla frysvaror på förstukvisten medan det är kallt ute. Något ont som inte har något gott med sig är ju det att det är kallt. 

Förr på den gamla goda tiden hade man ju dammsugare som man kunde sätta röret på fel sida och blåsa varmluft ock  det gick ganska snabbt att tina bort isen men nu får jag köra med att sätta kastruller med kokande vatten för att tina och det är minsann ett göra och det ramlar isbitar på golvet och bir blött överallt.

På tal om isbitar så har det frusit på sjön åtminstone inne vid land.

Nå, idag är det Sonens 45-årssdag och jag kan inte fatta att han är en gammal gubbe och att det var så länge sedan han föddes. Jag minns det så väl för det var så halt när vi åkte till BB och han föddes så fort. Tror att jag var inne två timmar innan han föddes. Då fick man stanna kvar flera dagar på BB så att amning och viktuppgång på barnet skulle komma igång innan man åkte hem. Tror att det var fem dagar och då hade det kommit massor med snö. Minns att jag sa till mina jobbarkompisar att det var värre att köra upp för körkortet än att föda barn.

Nej nu får det vara bra för idag. Jag hör hur isbitarna ramlar ner på golvet och vet att det troligen är blött överallt framför frysen. Suck och pust. Ha en bra dag alla och hoppas att ni inte fått snö ännu.

Dagens ord: Få se om jag hittar något spännande i frysen som jag glömt bort. Det är väl det mest spännande som händer idag.

Så blir det fredag igen och det är dags att åka till Hammarstrand. Den här fredagen är inte Kinabror med men DansBritt hade med sina två barnbarn när vi for till Lergodset och åt lunch. Britt och jag fick isterband med stuvad potatis och ungarna fick nystekt pannkaka med glass. 

Sedan var det dags att åka upp till kyrkogården.  Det var fint väder men ganska råkallt för dimman låg fortfarande över indalsälven. Ingen brist på vatten i älven även om EON påstår det för nu har dom släppt på så det forsar och brusar.

Fint hade kyrkofolket   gjort vid kyrkogården med servering av glögg och pepparkakor och en eld att värma sig med.

Det är en väldigt fin kyrkogård där den ligger högt uppe över byn.

Så hem och hämta mera ljus och lyktor och åka ner till vår lilla kyrkogård. Där var det ganska tomt på folk men till slut träffade jag två kvinnor som jag känner. 

Igår hade solen till och med kommit fram men då blåste det isande vindar istället. Jag gick bort till Kinabrors sommarstuga för att tömma råttfällorna men det var bara en mus som dött. En sväng upp till Broder B där Gullige Liam var och hälsade på. Han växer så man blir rent förvånad. En så fin och snygg ung man som han börjar bli . Oj oj oj.

Så blev jag bjuden på middag till kvällen. Jag tog bilen dit bort för det ar kolmörkt och så hade jag min värkande fot att vara lite rädd om. Jag åt hemgjorda hamburgare och hemgjord pommes och det var väldigt gott. Så blev jag sittande hela kvällen och såg på "Så mycket bättre" och när jag kom ut var det is på rutorna så nu börjar det bli vinter.

Nu börjar det grå att ta över. Ett färgfoto är helt plötsligt svartvitt och mitt humör dalar. Det är 5 grader kallt ute.  Jag eldar i vedspisen i köket och ska väl hämta in en massa ved så småningom.

Egentligen hade jag tänkt fundera över pessimism och optimism idag men vi får ta det en annan dag. Ska  inte göra er på dåligt humör bara för att jag är låg och småsur. Vi tar det en annan dag.

Dagens ord: Nu är det slut på grönska och vackra färger. Nu börjar det minsann dra ihop sig till vinter.

Igår morse for Kinabror och hunden Jack till Helsingborg och det blev lite konstigt. Ingen hund som krafsar på dörren och vill in och äta frukostmacka och det blev konstigt tomt.

Nu måste man göra något och inte bara sitta här och glo. Först gick jag till Broder B och tittade på när dom lade golv och sedan gick jag till skogen. Tog med en liten påse om jag skulle hitta svamp eller möjligen tranbär. Hittade ingenting.

Konstigt är det att gå till skogen utan Jack och tyst är det men luften var klar. Gamla Fisksjövägen har nästan växt igen men man kan fortfarande gå där. Så många minnen jag har av den vägen. 

Sedan en liten sväng på gamla stigen men det var ju ingen fröjd för kalhyggen och skräp och gropar är ju inte det finaste att klampa omkring i. Där som det var så fint.

Hem igen och satt en stund nere vid sjön och njöt av att det inte var kallt alls.

Så blev jag bjuden på middag till Broder B och åkte dit och åt god lax med spenat.

Så iväg till Håsjögården där vi skulle förbereda julbordet och där blev vi rätt länge för det är inte det lättaste att fixa till speciellt som det är ny styrelse och vi inte hittade gamla matsedlar och notor. Det lär väl ordna sig hoppas jag.

Så är det det med vintern. För varje dag det inte snöar och är minusgrader blir vintern kortare så jag är glad för att det bara duggregnar idag och inget snöande. Vi får nog med snö. När det blev vintertid så blev det mörkt tidigt på kvällen och det känns inte bra men vad ska man göra. Många längtar efter vintern och för mig är det fullständigt konstigt.

På Lergodset i Hammarstrand längtar man nog för där har dom tagit fram sparkarna redan för säkerhets skull.

Som ni vet så hatar jag snö och det kan väl kanske vara glädje för åkarna som kör snöröjning för att tjäna pengar men annars finns det bara skithelvete med snö.

Jobb med skottning. Frysa. Bära ved. Frysa. Oplogade väg och jag får gruva sig varje gång man måste åka iväg. Bilen täckt med snö som ska sopas av och vantar som blir blöta och kalla. Ingenstans kan man gå utom på vägen och där är det ofta svinhalt eller så kommer det timmerbilar. Nej, vintern är ett rent helvete så må vi få ha höst länge än och utan is på sjön. Så tycker jag i alla fall men dom som bor i staden och slipper allt arbete med snön kanske det känns annorlunda.

Nu måste jag försöka göra lite inne. Mikron är skitig. Ugnen är skitig. Fläkten är skitig. Inte är jag göralös minsann.

Blev bjuden till Datafia på middag ikväll och det var ju trevligt.   

Pratade med Kinabror idag och resan ner till Skåne gick bra och jag kände mig lugn igen. Jag är alltid nervös när jag vet att jag har någon av de mina på vägarna i så många timmar. Det tar åtminstone 12 timmar att köra ner dit.

Dagens ord: Duggregn är bra för huden har jag hört sägas.

Så blev det lördag och AMV och Gubben kom. Så kom det folk hela tiden och till slut satt vi 6 stycken i deras husvagn och trängdes och fikade.

Nu skulle det i alla fall bli något kul. Vi hade beställt bord på Hotellet i Hammarstrand och där skulle det bli mat och tre olika band som skulle spela för oss.

Vi hämtade upp DansBritt och så for vi dit. Jättegod mat var det och mycket folk.

De första som spelade var Gubbarna. Dom har spelat i hela sitt liv med olika dansband och vilka bra musiker dom är och dom kan spela allt man vill. Det är tre gitarrer och nostalgin går rakt in i hjärtat. Dom spelar som det var förut vem minns inte dom låtarna och det soundet. Minns dom som unga och nu är dom gubbar och här sitter vi. Tjejerna som var smala och vackra och pigga. Nu är vi minsann alla gråhåriga tanter och farbröder. Usch så trist men just då kände man sig ung i hjärtat.

Sedan kom det tre killar av lite modernare sort och spelade och så på slutet kom det ett band som bara behövde spela en liten snutt så började alla klapp händer och stampa takten. Vilket ös.

Då hade folk fått i sig lite öl och blivit lite mer livliga. Till och med några tjejer gick upp och dansade lite grann framför musiken och det var ett väldigt ös och livat som sjutton.

Ja även den roligaste kväll tar ju slut och när vi skulle åka hem hade dimman lagt sig som ett lock över indalsälven och ut över hela byn. Det var förstås jag som körde och det blev till att krypa sakta sakta hemåt. Ovanför mansjöbackerna försvann dimman men det var mulet. Det hade pratats om norrsken men inget syntes när vi åkte hem.

Kom hem och katten smet ut så jag var tvungen att vänta in honom innan jag lade mig. Satt och såg på en gammal långfilm som hette "älskarinnan" och innan katten kommit in så var klockan tre och egentligen 2 eftersom det var den natten det blev vintertid eller normaltid eller vad det nu heter. Fjask har jag sagt förut och säger det igen.

En söndag kommer och det blev mest en lugn dag. AMV och jag satt mest i soffan och pratade och gubbarna satt på kedjor till traktorn och så åt vi lite korv till lunch.

Idag regnar det lite lätt utanför och det är ganska mörkt. Nog märker man att det är vinter snart men jag kan gärna ta lite regn bara det inte snöat. Om allt regn som kommit sista veckorna var snö skulle vi ha massor med snö nu och det vill jag inte alls ha. Vintern är alldeles för lång som den är. Hunden Jack väntade på bron och ville komma in och få det sista av frukostmackan. Sedan gick jag en sväng med honom men ganska fort för foten är fortfarande öm.

I morgon far Kinabror och Jack mot Skåne och det blir ju lite trist när dom far. Tur i alla fall att Broder B med fru och storhunden är kvar.

Dagens ord: Tänk att vi alla spralliga unga människor numera är gråhåriga gamla gubbar och gummor.  Man märkte det när musiken var samma som när vi var unga och man kände i hjärtat hur det var då när livet låg framför en.