Det har varit några dagar med full rusch. Finväder och jättevarmt. Jag och pelargonerna trivs utmärkt i den här hettan. Aldrig har mina pelargoner varit så fina. Det är min farmors gamla pelargoner och så några från DansBritt pappa och några från tant Alma längst bort i byn där Holländarna bor nu.

Tror att den här är en mårbacka.

Den knallrosa är DansBritts pappas pelargoner.

Tant Almas är både röd och lite rosa.

Den här röda är lika stor som en fotboll och är av farmors gamla alltså snart 100 år gamla.

Sedan de små vita som är som små bollar är också farmors gamla.

Det var allt om pelargoner men det är bada och stöka och vattna och så det som är värst. Katten Morris på rymmen. Han är ju lite fläng i päran och inte som andra kattor. Han har stuckit förut när Gosan åt Sundsvallsborna har farit hem. Kanske letar han efter henne även om dom inte är vänner, kanske är det alla hundar som är här som gjort det att han inte vill vara hemma. 

Eftersom han inte brukar hitta hem så gick jag ut med meddelande på Facebook och fick en massa svar bla ner från byn. Det är ju mer än tre km dit ner och hade han vinglat sig iväg dit så vet jag inte hur det gått. Mycket trafik och andra kattor som kunde ge honom stryk och han är ju kastrerad så han hade inte haft nöjet att sätta på någon fin liten kattfröken ens. Vilken vånda. Bett alla i närheten titta i sina uthus och vi har letat och ropat och farit omkring som toka och sökt.

Nu kom det en natt då det skulle bli oväder och oväder blev det inte måttligt heller. Det kom över 40 mm regn under natten. I morse läste jag ett meddelande från en granne en km bort. Hans hund hade jagat upp katten på hans loge och vi fick komma och hämta honom. Jag klädde mig och tog bilnyckeln och skulle gå ut. Då sitter kattskrutten på bron och väntar. Man kan väl bli galen.

Han var inte ens hungrig och inte blöt av regnet. Han tog en slurk mjölk och en tugga mat men sedan försvann han upp i sovrummet och lade sig att sova.

Det bevisar i alla fall att han fått lite vett i skallen och att han äntligen hittar hem. Pusta ut gör jag.

Igår satt Sonen och jag hela dagen med att installera en ny mobil som jag fått av honom. Det är alltid ett meck och jag ångra bittert att min bok med lösenord och sånt är kladdig och överstruken och ändrad och inte alls stämmer med verkligheten. Bara det tar evigheter att få till. Trött i skallen blev jag och Sonen som skulle lära mig en massa blev helt utpumpad han också och så var det oron för katten.

Dagens ord: Snurrigt nu.