Nu har vi försökt börja med våra vanliga fredagar igen. Alltså, fara och handla, uträtta ärenden och åta middag på något ställe ute. Nu var det paveljongen som det gällde. 

Solen sken och vi satt faktiskt ute och åt och det lär väl bli sista gången för den här sommaren. Det var god mat och väldigt lite folk.

Så åkte vi tjolalongkorns väg ner till stället där båtarna kunde lägga till för länge länge sedan. Det är en fin liten plats

med en bäck som forsar ner i indalsälven.

Tänk att det skulle bli några dagar med sommarvärme i alla fall. Nu gäller det att njuta.

Kinabror lagade vedkapen och Jack och jag gick badstrandsrundan. 

Jack älskar att springa i det grunda vattnet och fånga pinnar.

Sedan cyklade jag iväg för att se om det möjligen skulle finnas några svampar på den fina skogen som fanns förut.

Den enda fina skogen med mossa, fin mark och massor med olika svampar. Fåglar som sjöng i träden och en ren fröjd att gå där.

Det var då det! Nu råder den eviga tystnaden där och det enda ljud man hör är när jag svärande trampar omkring på kalhygget som är fullt med ris och kvistar och stigen försvann under skräpet. Svampen likaså och varför skulle fåglar sjunga i den miljön.

Så var det slut på den fröjden. Jag blir så lessen. Det finns snart ingenting kvar. Bara kalhyggen överallt.

Nå hem igen och jag gick ner till min egen lilla strand.

Där är marken full med fibblor och fjärilarna far omkring som levande blommor.. Den här tiden är det massor med fjärilar och dom är ovanligt tama och sätter sig gärna på mig.

Vattnet är lugnt och fullt med små fiskar som simmar i stora stim fram och tillbaka. Det surrar någon båt ute på vattnet och svalorna flyger och leker i luften. Dom har inte gett sig iväg ännu så sommaren är inte riktigt slut.

En sista gul ros har slagit ut.

Jag sitter på strandstugeverandan och blundar mot solen och försöker få i mig solljuset och spara det till sämre tider.

Så är det Kinabror som ska laga maten och han grillar idag och vi sitter ute och äter.

Han ska ut och fiska nu när sjön ligger blank och fin så jag tar med mig Jack hem till mig. Vi går strandstigen och det är så fint. En ekorre tjattrar i träden, hackspetten hackar på en gammal tall.

Den hunden har det faktiskt bra. Han har frihet och kärlek och är så lätt att ha att göra med. Han lyder och kommer när man ropar och är en verkligen god vän.

Så kommer en ny fin dag. På spisen puttrar en älggryta för idag kommer HunnGunn med man och så har dom med sig Jacks mamma. Tyvärr så löper hon så det blir nog inget möte dom emellan. 

En söndag i slutet av augusti och en solig fin dag som man ska njuta av så gott det går. Försöka glömma den hemska tysta kalhyggeskogen som en gång var en riktigt vacker svampskog.

Dagens ord: Njut av solen så länge den lyser med sitt vackra sken.