På vägen ner till sjön växer inte bara massor med svamp utan även ögontröst. Söta små blommor som täcker marken men det var inte det vi skulle prata om idag.

Igår blåste det men var varmt i alla fall. Jag hade planen att jag skulle börja kapa ner var annan vinbärsbuske. Hunden Jack kom hit och han är en fin hjälp. Han drar bort riset och jag kapar. Han blir less på att vara hemma nu när Murklan är hos Kinabror när Kinabrors son jagar älg.

Jack ligger mest och surar inne på sitt rum så jag tänkte att det skulle vara kul för honom att jobba lite.

Nu är det något med mig som gör att jag inte orkar med ibland speciellt när det blåser. Det är som om all energi tar slut och jag har ingen lust för någonting. Det blev inte så mycket gjort i buskarna.

Jo jag gick in och började göra lingondricka och så tog jag dom sista gurkorna i växthuset och gjorde saltgurka. Få se hur den blir. Skördade lite timjan och lite persilja men sedan bestämde Jack och jag att vi skulle gå bort till Kinabror.

Vi försöker att gå lite olika vägar varje gång bara för att få lite omväxling.

Idag blev det vägen in i vättarnas rike.

Så då gick vi in genom den ingången.

Där inne växer svampar stora som dasslock. Jag vet inte vilken sort det är men stora är dom. Kanske  används dom som vättarna paraply, vad vet jag. Man ska inte veta allt.

Gamla torra stubbar finns det gott om.

Här och där lyser solen in och kastar några strålar in i skogen.

Så kommer vi ut på stigen till Kinabror.

Svänger av ner mot sjön och går strandstigen bort till Kinabrors sommarstuga.

Där ligger det två älgskonkar som hundarna fått och Jack kastar sig över den ena. Jag äter köttsoppa med Kinabror.

Jag går iväg till Broder B för att hälsa på en liten stund. Dricker en kopp kaffe och vandrar hemåt på vägen där det kör massor med jägarbilar och en grusbil som kör hela tiden. Det är liv i Fisksjön en sådan här vecka.

Så går den eftermiddagen ganska fort. Så är det dags att gå till Kinabror och äta. Det blev potatisbullar med fläsk och lingonsylt. 

Vi väntade på hans son och det dröjde ovanligt länge innan han kom.

Alldeles för länge tyckte Murklan som förväntansfullt tittade ut genom fönstret.

Innan det mörknade gick jag hem. Borta vid ladugården hade almäcket börjat ta en rödaktig ton.

En vanlig dag och jag hoppas att det slutar blåsa så jag får tillbaka min energi.

Dagens ord: Det är i alla fall tur att man inte är älg i dessa dagar.