Det har varit en ovanligt varm och fin vecka och jag känner mig rätt så nöjd. Jag har hunnit kasta in en hel del ved.

Jag har hunnit klippa gräs och gräsklipparen har startat fint utan att krångla. Bara det ni.

Jag har plockat mer krusbär och svartvinbär.

Båten som jag skulle åka ut och meta med ligger full med vatten vid strandkanten bara för att jag inte har fått mig till att plocka mask och ösa ur den.

Så var det det där med DansBritts fördelsedagskalas. Vad ger man till någon som har det mesta och inte vill ha en massa grejor. Åta och dricka gillar hon förstås så det fick bli en bricka med delikatesser och en flaska vin.

Så for vi och åt förstås och det var varmt och jag har faktiskt använt min klänning flera gånger den här veckan.

och solen sken varmt och skönt  och maten var god.

Kinabror har fått fiska flera kvällar och fått jättestora abborrar varje gång.

Nätterna är mörka men inte så kalla och solenergiljusen lyser upp lite i trädgården.

Nog har jag haft tid att lata mig lite i hammocken och nere vid strandstugan. 

Min skolkamrat Mariann skrev att hon letat fram sin dagbok från sommaren 1963 då vi var 15 år. Det hon minns kom jag inte ihåg men jag minns att den hösten blev Kennedy skjuten och den hösten var jag kär i en norrman som jobbade i skogen.

Han hette Björn Halvard och hade en blåvit norsktröja och de blåaste lysande ögon man kan tänka sig. Oj den kärleken minns jag fast det inte blev något av det.

Tänk att jag har massor med dagböcker men inte just från sommaren 1963. Sommaren 1964 var det däremot en väldigt tjock dagbok av och det var min sommar. Sommaren som jag aldrig glömmer. Då var livet lätt att leva, inte som nu minsann.

 Skit, hur hoppade jag in på gamla minnen.

Fredag kväll i nutid laskade jag bort till badstranden och där var vattnet ljummet.

Gick tillbaka hem i vattnet och tog ett bad. Kanske sista badet för sommaren. Vattnet var klart och sanden lyste som guld och allt var tyst. Inte en fågel hördes ens.

Än kan jag gå barfota och det är skönt för min ena fot gör så ont när jag har skor på.

I natt vände det och började regna och värmen försvann.

Nu skulle jag äntligen komma ut på ett litet äventyr. Jag och min fd jobbarkompias I-M åkte till Östersund för att gå på en andlighetsmässa. 

När jag öppnade bildörren inne i staden slog en isande vind emot mig. Det blåste kallt från fjällen och kändes höst i luften.

En utställare som vi kände sedan förut var där och hennes fräsiga hund också.

Det fanns inget att köpa som jag ville ha men roligt att vara i stan och vi åt en god lunch och pratade länge. Vi hade mycket att prata om och hoppas att vi kan ses igen när vi ska stöpa ljus framöver jultiden.

Dagens ord: Hoppas att sommaren dröjer sig kvar ett tag till.