Det har regnat hela veckan men igår var det stunder av uppehåll och till och med lite sol. Då passade jag på att ta upp alla pelargoner ur sina stora järnkrukor, sätta dom i sina vanliga blomkrukor och ställa ner dom i växthuset så länge. Det blir snart frost på riktigt nu och jag måste rädda dom.   

När jag öppnade det lilla växthuset som jag har mot söderväggen såg jag honom igen. Den lilla lilla chokladbruna fågeln. Den hade tagit sig in förmodligen för att undkomma regnet men inte lyckats komma ut. Nu kunde jag äntligen se den på nära håll. Som jag har funderat över vad det är för fågel och tittat i alla böcker för att lista ut vilken det är.

Det började för några år sedan med att jag hittade ett litet fågelbo fullt med ungar i min blomlåda efter väggen. Jag har ju flera slingrande humleplantor på huset. Jag började se att en liten brun fågel visade sig. En så liten så jag aldrig sett en så liten fågel. Såg att den hade ett fint bo inne i det rufsiga humleriset så jag slutade att ta bort humlen på vintern.

I somras upptäckte jag att den byggt i en annan av humlestöket. Tyckte kanske att den kom för nära där vi satt vid hammocken och ville ha det lite lugnare.

Nu när jag hittade den och kunde se den på nära håll så började jag leta och förstår nu att det är en gärdsmyg och å så söt den är min chokladfågel.

Visserligen lite brunare men annars stämmer allt. Stjärnen står rakt upp och den sjunger jättefint.

När jag öppnade för den i växthuset och pratade med den gjorde den sig ingen brådska att flyga ut. Den stannade och tittade på mig med sina runda ögon och satt sig i närheten och sjöng en liten stump. Vilken gullig liten en. Aldrig att jag ska ta bort rufsiga humlen. Den får så gärna bo i min trädgård.

Så idag ska jag ta upp potatisen och ta in hammockdynorna. Det är slut nu. Jag kommer inte att sitta ute längre åtminstone inte i hammocken. Blir det finväder får jag väl sitta på Kinabrors trappa där solen brukar skina större delen av dagen. Annars blir det skugga så fort nu när solen ligger lågt.

Nu gulnar välden och jag hoppas att det inte börjar blåsa för det är vackert med alla färger.

Idag har jag som vanligt suttit framför tvn och vaknat till. Druckit kaffe och ätit macka men idag blev det lite annorlunda. Inte morgonprogrammet som jag brukar se utan av en slump kom jag in på "Rasmus på luffen" med Allan Edvall.

Istället för att se på alla hemskheter som man visar på nyheterna så satt jag mig ner och såg på den gulliga filmen.

Blev nästan lite rörd för Allan Edvall som luffaren påminner mig om min pappa så mycket. När jag var barn så ville jag bli luffare. Det var det där med friheten. Inte visste jag då att det skulle ta så länge innan jag fick ha någon frihet.

Mitt liv blev som för dom flesta inte alls vad jag drömt. Ett tag ville jag bli cirkusartist förstås och keramiker eller trädgårdsmästare. Ute ville jag i alla fall vara.

Så blev det inte. Jag blev en sketen kontorist som satt instängd på ett kontor större tiden av mitt liv men skit i det. Nu kan jag vara ute så mycket jag vill och det är jag också. Synd bara att kroppen inte orkar med som jag tänkt och att jag varit för feg för att uppfylla några drömmar. 

Hoppas att ni får en fin söndag. Nu ska jag hä mig ut och ta upp potatisen och stöka med att börja plocka in allt inför vintern. Visst skulle jag kunna älska hösten om jag inte gruvade mig så hemskt för vintern. För att sitta här och frysa i snön och allt skit som alltid händer när det är vinter. 

Dagens ord: Att ta en dag i taget och inte oroa sig för morgondagen är nog ett bra råd.