Stefan Nolervik
18 september 2014 08:22
Hej Anita!
Jag har förlagt ditt kort med mejladressen, tänkte du ville se texten som kommer i lördagsbilagan till helgen:
Världens ensammaste bloggare är aldrig ensam
I Fisksjön bor världens ensammaste bloggare. Anita Brehlin är byns enda invånare.
– Jag är alldeles för gammal för att blogga, men det skiter jag i, säger hon.
Hennes blogg skogsnuvan har följare från hela världen.
Måndag 15 september kl. 09.38
"Inte ska ni tro att jag ska skriva om valet för det ger jag då sjutton i. Det är så många som pratar och skriver om det så det räcker och blir över. Hur det än blev så blir det säkert inte bättre åtminstone inte för oss här på landsbygden."
Så skriver Skogsnuvan.
Hon sitter där ensam i skogen vid sjön och ropar ut i cyberrymden. Och får svar. Världens ensammaste bloggerska är aldrig ensam.
Hennes namn är Anita Brehlin och en dag när jag är ute och far landar jag i hennes by vid Fisksjön en halvmil från Håsjö gamla kyrka.
Hon håller på att köra in ved och det är en alldeles fantastiskt fin dag mellan skurarna. Hon drar av sig handskarna och bjuder in mig i stugan.
Hon säger:
– Jag är egentligen alldeles för gammal för att blogga, men det skiter jag i, säger hon.
Men hon har följare på sin blogg som är avsevärt mycket äldre. Hennes äldsta följare är 102 år.
– Och hon bloggar själv också. Vi har bra kontakt.
Anita är ganska nybliven pensionär och har jobbat på några olika ställen, men har alltid haft Fisksjön i sitt hjärta. Det är härifrån hon nu verkar och där hon genom sin blogg når följare från stora delar av världen.
– Jag har drygt hundra som läser mina inlägg varje dag och det blir också flera kommentarer. Och så börjar allt fler veta vem jag är. Jag fick ett vykort en dag, och då stod det "Skogsnuvan, Hammarstrand", och det vykortet var ifrån Portugal. Det är en tjej som har en blogg som heter anna.anna och som är forskare. Hon hade skickat det här vykortet till mig och det kom fram. Kan du fatta? Det är inte klokt!
I byn Fisksjön är Anita den enda fasta invånaren. Någon har sitt fritidsställe där och det är full fart med turister på sommaren. På hösten är det älgjakt och då höjs pulsen, men annars är det inte så mycket som händer.
Eller?
– Jag har ju massor av vänner så det händer saker här nästan alla tider på året. Och så har jag ju djuren, och folk från byn som alltid kommer och hälsar på.
Namnet skogsnuvan har Anita tagit från en gammal skogsvätte som finns i skogarna runt hennes hem, något som hon ficka höra talas om som liten. I dag är skogsnuvan spridd över mycket större områden, tack vare bloggen.
Hur började det här med bloggen då?
– Jag har skrivit dagbok i hela mitt liv, ända sedan jag var liten. För sju år sedan började jag med min blogg och då blev den som min dagbok. Nu lägger jag ju ut bilder också som fler kan få ta del av.
I bloggen berättar Anita Brehlin om sitt ensamma med äventyrliga liv. Om hur det är att bo i vildmarken på gott och ont.
– Det är mina funderingar och tankar kring olika öden och äventyr. Större delen av året är det ju fantastiskt att bo så här, men under ett par månader på vintern är det helt dött. Då är det bara kallt. Jag älskar sommaren och hatar vintern.
Du skriver även om lite heta ämnen förstår jag?
– Ja, jag vill göra som jag vill och jag kan vara tjurig och envis. Man måste vara det för kunna bo så här.
Bland annat skriver hon om dåliga vägar och om skogsbolagens avverkningar.
– Jag märker att jag ibland får respons även på sådana blogginlägg. Att folk bryr sig. Men jag tycker att fler borde blogga eller vara på nätet. Vi har nyss haft klassträff och jag märkte ju då att många av dem som är i min ålder är emot det här med datorn och att man inte kan vara med på facebook och annat sådant där för det kan vara farligt, och en del är så rädda. Men jag har aldrig varit med om att det hänt något speciellt. Och då har ju jag bloggat i sju år.
Anitas gård, som är hennes hemgård, ligger mycket vackert med Fisksjön nära och tillgänglig. Där har hon en bastu, en brygga och en liten sjöstuga.
– När jag får besök av mina vänner så är det nästan så de slåss om vem som ska få sova i sjöstugan. De trivs verkligen där, och på morgnarna är det skönt att ta sig ett dopp i sjön. Den har sandbotten och är långgrund och när det var som varmast i somras var det 27 grader här.
Hälsningar
Stefan Nolervik