Alla inlägg under januari 2025

Av Anita - Måndag 27 jan 09:56

 

En snöig och jobbig vecka men ett trevlig helg.

Tänk att min lillebror Broder B fyller 60 år och hans Fru också. 

Firande i deras hus och det var god mat och fullt i varje vrå i deras hus.

Förrätt var en god laxröra.

 

Sedan en god gryta.

Som vanligt har Östen telefonen i örat. 


 

Så en tårta till efterrätt.

 



En trevlig kväll men jag har fortfarande svårt att fatta att lillbrorsan blivit så gammal. Tiden går så fort och vi blir äldre och äldre och det är svårt att fatta att det är så. Tiden går.

Till sommaren ska vi ha vår vanliga fest för dom som fyller år 

under året och det blir väl någon hemlig resa och lite annat tok. Vi får se när det blir sommar. Det finns så mycket mer att hitta på under sommaren.

 

Så jag längtar till sommar.

Så jag längtar efter hunden Jack min trognaste jobbarkompis både med ved, post och rensande av grenar i bäcken. Sonen och förhoppningsvis Fjällan ska komma framöver våren och det längtar jag också till. Det finns så mycket saknad och så mycket längtan den här hemska tiden av året.


Idag kommer sotarn och det längtar jag väl inte efter och imorgon måste jag ut med bilen för då är det dags för årskontroll av den gamla kroppen jag har.


12 grader kallt idag fast väderlekstjänsten säger nästan 0 men det stämmer ju aldrig. 


Dagens ord: Tur att januari snart är slut och att det inte snöar idag.

Av Anita - Tisdag 21 jan 19:10

 

Det var några dagar då snön hade smält bort fläckvis och på dom fläckarna kunde man gå för annars var det blankis.

Trots dubbar under skorna gick man som man hade skitit i byxorna för att undvika att halka omkull. Ni vet väl att gamla kärringar kan bryta både handleder och ben om dom ramlar så det gäller att hålla tungan rätt i mun.


Nåja, jag har mest hållit mig inne men igår körde jag bil för att gå på pro och tanka bilen och handla mat. Full av rädsla för halka så drog jag iväg och det värsta är att jag måste iväg imorgon också.


Ser en del på tv förstås och råkade se på Strömsö och där får man lära sig en hel del. Bla hur man gör hudcreme som inte kladdar och är fet utan bara fuktighetsbevarande och som torkar in.

 

Det var min kompis Marjatta och jag som skulle försöka fixa lite sånt. Aloe vera gel och rosenvatten och lite olja och vips så har man en hudcreme som är både härlig och doftar gott.

 

Dess utom är den billig mot alla dyra och kladdiga hudcremer som man kan köpa. Så är det bara att röra och fixa.

 

Försöka och prova hur det känns.

 

Visst blev det bra. Mjuk som ett barnasle blir vi. Det kan ju behövas nu när det är så torrt i luften.


Så åt vi soppa som jag gjort på allt jag hittat i kylskåpet och hon hade med sig bullar så vi drack kaffe och såg på tv och tittade ut på snön som föll. Fy sjutton. Jag som måste iväg imorgon bittida och jag gruvar mig redan. 

Sopat av bilen och skottat lite framför bron. Resten får var till imorgon och jag hoppas att det är plogat tills jag ska köra iväg. Fan fan fan.


Dagens ord: Vintern är ett rent helvete. Det är väl därför många far till varmare länder men med en höjning på 100 kr per månad så kommer man inte långt även om man skulle vilja. Räcker kanske till en bukett tulpaner.

Av Anita - Söndag 19 jan 13:16

 

Fredag kväll åt jag middag hos Broder B. Frampå kvällen började det blåsa och inte lite heller. När jag skulle hem gick det inte att gå. Blåisen på vägen och vinden i ryggen så man bara kasade iväg. Vände om och fick skjuts hem med bilen. Efter vägen låg soptunnorna omkullvälta och det dånade och small.


Efter någon timme blev det strömavbrott och mörkt och det dånade och small och huset knakade och både katten och jag var skräckslagna. Att sova på övervåningen var inte att tänka på. Jag letade reda på en radio med batterier och lyssnade på varningar för allt som hände runt omkring. Det var träd som fallit och strömavbrott lite överallt.

Det blev en sömnlös natt och jag låg på soffan i vardagsrummet i mörkret och i mitt huvud fanns det bara tankar på allt som kunde hända under natten.


Jag hade i alla fall haft mina misstankar om strömavbrott så jag hade tappat upp lite vatten så jag skulle kunna koka mig lite kaffe morgonen. Jag vågade inte titta ut förrän det blev riktigt ljust men så kom strömmen tillbaka.


En stock låg över vägen och Kennet kom och sågade av den. Broder B kom på fyrhjulingen för att kolla läget.


Den dagen sov jag mest och orkade inte göra annat än att gå ut och plocka reda på saker som låg överallt. Mina fågelbord var alla nerblåsta och en del hittade jag inte igen.

 

Ute på åkern låg en nerblåst tall.

Idag har jag faktiskt gått en runda för att kolla hur mycket skog som blåst ner. Inte så farligt efter sjön , bara en björk och en tall till.

 

Det var i alla fall inte lika illa som för några år sedan men nog är det ganska otäckt att ligga i mörkret alldeles ensam och höra hur naturens krafter tar i.

Nere  på Håsjöbyn har dom fortfarande strömavbrott och man har öppnat Håsjögården så man kan gå dit och laga mat och gå på toa. Det var fint tycker jag och en lättnad om det blir länge strömlöst.


Nu är snön nästan borta bitvis men det är snorhalt fortfarande. Idag åt jag lunch hos Broder B och dom kommer hit på middag senare idag. Vi sällskapar så gott vi kan.

 

När jag rotade i min bokhylla hittade jag en gammal poesibok Jo då det är sant. Jag läste dikter när jag var tonåring och skrev också en del själv. Det var Ferlin, Dan Andersson, Bo Bergman, Hjalmar Gullberg och Karin Boje. 

Mina egna är väl inte så bra kanske men jag hade en längtan ut. En längtan jag haft sedan jag började skolan.

En sorg för att jag inte fick vara utomhus utan hade det mesta av mitt liv inne.

Vanmakt

Sommarblommornas doft, himlen blå.

Varför, kvinna.

Borde du inte dansa barfota i gräset.

Borde du inte tvätta ditt hår i morgondaggen.

Nej, så gör man bara inte.

Instängd i ditt privata fängelse, arbeta kvinna.

Varför får jag inte plocka rosor och borra ner fötterna i solvarm sand.

Nej, kvinna

Glöm dina drömmar.

Bli som dom, bara arbeta.

Glöm din sköna sommar som du inte får uppleva.

Längtan fåfäng längtan.


Vet precis hur det var när jag satt instängd på ett kontor och tittade ut på andra som gick där solbrända och glada och jag satt där blev och rotade med mina papper och visste att mitt liv skulle bli så. Bara för att tjäna pengar.


Dagens ord: Nu skriver jag inga dikter längre men numera kan jag i alla fall gå ut när jag vill. Den korta tid det är sommar kan jag ligga i min rostiga gamla hammock och läsa och lyssna på fågelsången.


Av Anita - Måndag 13 jan 09:40

 

Idag är det underkylt regn. Jag har inte gått ut än men Broder B ringde och varnade mig och sa att jag var tvungen att sanda om jag skulle ut. Hörde också att i Östersund var det trafikkaos för ishalka och nu gruvar jag mig ännu mer för imorgon har jag tid för kontroll på Ögonmott. i Östersund. Broder B har lovat att köra mig dit så jag hoppas det är bättre imorgon än vad det är idag.


Tur också att Kinabror och Jack gav sig iväg igår då det var bra före på vägen. Det är i alla fall över 100 mil att köra.

Jag är alltid orolig när någon av de mina är ute på vägarna.


Den sista veckan när det varit svinkallt så har jag och hunden Jack varit inne och kurat och eldat. Han börjar bli gammal nu och sover gärna i soffan tillsammans med mig istället för att ligga ute i snön som han ofta gjorde förut. Visst följer han med och hämtar posten och ved men annars trivs han bäst inne i värmen. Så jag saknar honom.


Det är så tråkigt att skriva blogg nu när det inte finns något att fotografera. Det är ju bara vitt och idag är det dessutom knappt ljust ännu. Ska väl ta mig ut och hämta ved i alla fall.


Idag är det 20-da knut och då ska julen ut men det skiter jag i. Jag håller mer på "julen varar än till påska".

Visst,kanske jag ska ta bort en del tomtar men julgranen står så grön och grann i stugan och barrar inte ett dugg. Det blir så mörkt och trist när julgranen inte längre står och lyser upp. Man gör ju som man vill med vissa grejor i alla fall.

 

Jag har vant mig vid att ha sällskap vid maten nu så jag är glad att Broder B ringde och bjöd på mat idag. Jag är ju van att Kinabror och Jack kommer in varje morgon och så äter vi alltid middag tillsammans. Januari är en hemsk tid och jag fryser och fryser. AMV och Gubben var hit och hälsade på i fredags och vi åkte till Hammarstrand och åt lunch. Dom åker snart iväg till Spanien och blir borta länge. 


Igår kväll var det bokcirkel och vi var fler än vanligt 10 stycken tror jag och det är trevligt att träffa lite folk att prata med. Snart börjar vattengympan också så lite kul blir det väl i alla fall. Nu tar jag sparken och hinken med sand och sandar ner för backen till vedboden och hoppas att jag kan hålla mig på benen.


Dagens ord: Man får vara glad för det lilla även om det känns jobbigt.

Av Anita - Måndag 6 jan 09:10

 

Lyssnade på radion igår och där pratade man om ritualer. Vi har inte så många här i landet om man inte ska räkna bröllop, begravning och dop. Jo kanske "Allahelgonsafton då vi tänder ljus för våra avlidna".


Tjejen på radion hade skaffat en ritual för skilsmässor också. Den bestod i att riva sönder gamla lakan för att riktigt bli av med sin sambo inne i själen också. Nja, så har jag inte gjort men när jag tänker på det så har jag kanske några ritualer.


 

En ritual som jag aldrig glömmer. Jag är ju en morgontrött människa och måste ändå upp före 6 för att hinna till jobbet. Värst under vintern när det är kallt och snöigt och oplogade vägar. Oj så jag frusit i mitt liv och många gånger satt jag på flera väckarklockor för att komma upp på morgonen.


Den här dagen gick jag i pension och behöver aldrig mer ställa väckarklockor. Det måste firas. Med några av mina vänner drog vi ut på sjön och slängde i mina gamla väckarklockor och skålade i bubbel. Sedan satt vi i solen på strandstugeverandan och festade på italienska smågoda rätter. Det mina vänner, var en verklig ritual som jag aldrig glömmer. En dag att minnas. Det bästa med pension är verkligen det att man får sova så länge man vill.


Visst, det finns mer. Som att skrika vårskriket till ex.   

  Vi gjordes det i rätt många år och vi försökte ta oss upp på ett högt berg för att skriket skulle höras väldigt långt. Ett år stod jag på bryggan och skrek och då svarade lommen ute på sjön.


Så har vi ju midsommar förstås. Klart att jag gör en lövmatta till bron och kransar till husen och tar en kvast av björkris och sopar in lyckan i huset men framför allt.....och det är viktigast.......

 

Det här är en ritual som är så gammal så jag vet faktiskt inte hur gammal. När jag var en liten tös ¨på så där 5 år fick jag följa med min farmor till skogen på midsommarkvällen. I vår lilla bäck så finns det en underjordisk bäckfåra och där under bor vättarna. För att hålla sig vän med dom så går man dit och kastar pärlor och andra blanka saker ner till dom och då blir dom glada och hjälper till det år som kommer.

Farmor är sedan länge borta men jag fortsätter med ritualen och tar med mig de barn som vill följa med och för all del en del vuxna också.

Precis i midsommartid blommar guckuskon så fint i skogen. Här kallas den göksko och det sägs att göken tar på sig de fina tofflorna när han ska ut och fria. Ja ni, det finns så mycket mellan himmel och jord.


Annars vet jag inte om vi har några ritualer.

Idag fryser jag. Det är 24 grader kallt och mulet. Jag eldar i spisen. Ser att ute i hängbjörken sitter det massor med orrar och på marken vid fågelbordet sitter det massor med domherrar och då blir det väl snart snö. Julen är slut och julmaten uppäten och vardagen börjar igen.


Julgranen lever ännu och står grön och grann i stugan men om det håller sig till påsk vet man aldrig. Vi får väl se.

Inga fina bilder har jag att bjuda på för nu är allt vitt vitt och grått och till och med blommorna inne ser lite lessna ut precis som jag. Vintern tar knäcken på en.


Dagens ord: Jag hatar att frysa och jag hatar att gå ut. Tacka vet jag barmark.

Av Anita - Fredag 3 jan 10:47

   

Så gick det ett år till. Ett år som inte var så bra på många sätt. En svinkall och snöig vinter och en sommar som var allt bra konstig med ömsom varmt och ömsom kallt. Ute i världen krig överallt och tänk så krigen förstör inte bara för människor. Här pratas det om att spara bränsle och återvinna    inte använda plastkassar medan men vräker ut föroreningar med alla krig. Tänk flyg och krigsbåtar och robotar och allt fanskap som skickar upp föroreningar som förstör vår jord.

Så har man mage att bråka om att kossorna fiser. Ja, vi människor är nog dom värsta som den här planeten bebos av.


Nåja, även här har det varit lite si och så. Inte många bad den här sommaren för mig fast jag har sjön så nära.

Inga danser blev det heller eftersom jag skadat hälsenan och den var inte bra på hela sommaren. 


Visst fanns det fina dagar förstås.

En del pratar om vad som var det bästa som hänt förra året och jag kan minnas två saker. Det första att jag äntligen slapp åka till ögon en gång i månaden och få spruta i ena ögat.


Det andra var att jag blev överraskad av två av mina vänner med en livsdröm jag tänkte aldrig skulle bli av.

Jag har alltid vurmat för ånglok, de majestätiska maskiner med bolmande rök och häftiga ljud.

   

Jag har åkt ånglok. Suttit i en gammaldags vagn och få biljetten klippt av en riktigt konduktör och hört dunket och känt doften av brinnande kol. Det bar sommarens höjdpunkt.


Så blev det jul och den här julen var vi rätt många här. Kinabrors son med familj, bröderna TuppOla och Broder B och så hundar förstås.

 

Tomten kom förstås som han alltid gör och barnen är lika förväntansfulla som dom brukar.

 

Dagar med pimpling på sjön och andra utegrejor för det var snö i alla fall till allas glädje utom min förstås.

 

Sämre dagar var det mys borta vid Kinabrors stuga och att mysa vid brasan passar mig bäst.


Nu är det ett nytt år och jag önskar egentligen bara några enkla saker. Att det blir slut på krigen och att man slutar mörda oskyldiga och barn. Jag är orolig och undrar hur ledarna för länder kan vara så grymma och ondskefulla och förstöra inte bara för andra länders människor utan även för sitt eget folk.


Så är jag rädd för att jag ska bli sjuk och dö. Vet att ju äldre man blir desto mer krämpor får man och fasan att hamna på äldreboende ligger över en. Hör hur det blir sämre och sämre med både sjukvård och äldreboende.


Man räknas bara som en belastning och vi som arbetat hela livet och betalat skatt på skatt och fortfarande skattar på vår pension räknas inte länge. Fan, det känns inte bra.

Nu gäller det att leva för varje dag och fan ska komma och säga att man ska vara tacksam för varje dag man kan kliva ur sängen. Vadå tacksam?


Dagens ord: Önskar er alla ett gott nytt år och att vi får vara friska och att krigen tar slut.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2025 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards