Sitter på Kinabrors trappa och blundar mot solen. Det är första dagen som jag kan sitta där och solen kommer så högt upp så den lyser på trappen. Det har varit en vecka som inte varit kul ett dugg.

När jag sitter här är det tyst. Det enda jag hör är en snöskoter långt borta och småfåglarna i fågelbordet som piper lite grann. Jag är en sån som inte tycker om tystnad. Annat är det på sommaren. Då är det båtar och bilar och skrattande barn på badstranden och hundar som skäller och folk som kommer och hälsar på. Då är lätt att leva.

Jag har inte sett en människa sedan i onsdags då Gamle A kom en sväng på fika.

Broder B med Frun är borta över helgen och någon annan har jag inte sett till.

Om det finns snödepression så har jag haft det den här veckan.

Varje dag, varje natt..Snö och snö Skotta och skotta. 

När plogbilen kom i onsdags kväll så orkade jag inte gå ut och ta bort vallen han dragit upp mot infarten. Vet att när den fryser till är det ett elände att få bort den.

Så torsdag morgon kämpade jag med isknular som satt fast överallt.

Samma vid postlådeställningen. Det tog tid och så var det resten av snön. Missade vattengympan för jag var så trött så jag orkade inte sopa bilen och ge mig iväg. Lade mig att sova på soffan istället.

Fredagen hade jag tänkt att åka och handla men det blev snöskottning istället.

Det är en bra bit ner till vedboden och blöt snö så inte är det någon fest precis.

Skotta och skotta. Nere vid uthuset och vedboden var det mycket snö för jag har inte hunnit med det förut.

Idag äntligen klar. Då är det bara att hämta ved för det har jag inte gjort på några dagar. Nu är det bara parkeringen som är oskottad och jag tror jag ger mig för idag.

Om jag orkade skulle jag ta en promenad men jag har så ont överallt. 

Det tar på en gammal kärring att härja med snön och jag vet att det är månader kvar innan det blir vår.

Dock så är det lite ljusare nu och solen värmer lite grann. 

Dagens ord: Det är fan att bli gammal och inte orka lika mycket som förut.