En blåsig helg och en regnig helg och nu ligger rosornas blad på marken och så är det vackra snart slut.

Redan som liten älskade jag rosor. Rosor på bokmärken.

Rosor på tapeter. Rosor på chokladaskar. Parfym som doftade rosor. Tvål med rosendoft.

De vackra vildrosorna i skogen. 

. 

Visst har jag en del buskrosor som blommar ut så fort att man inte knappt hinner njuta av dom. De vita rosorna från Finland. De rosa som påminner om vildrosor men är dubbla. 

Så den fina kanelrosen som jag hittade på en gammal fäbovall och tog hem och planterade. Den ser ut som en nejlika men har en otroligt fin doft.

När jag börjad måla tavlor vad målade jag då. Jo rosor förstås.

Jag har ju levt ett långt liv och även om jag inte fått så många rosor av uppvaktande män så har jag lyckats samla ihop en hel del i en gammal träbytta som står uppe i hallen.

En del bär på vackra minnen från en tid som var.

Så gjorde jag en rundel där jag skulle ha blommor runt omkring och förstås rosor även om dom kanske inte kommer att överleva vintern.

Den vackraste är den gula rosen men den har inte slagit ut men förra året blommade den just den här tiden.

Av Kinabror fick jag en ros som skulle vara svart men den var inte riktigt så men vacker ändå. Den har överlevt ett par år nu och blommat.

Den här har jag köpt i fjol och den är så fin och luktar gott.

Den här är gullig men jag vet inte om den kommer att överleva vintern.

Nå om jag bodde där det var varmt skulle jag ha massor med rosor men så är det nu inte. 

I syrenernas tid blommar det några gamla rosbuskar med den mest förföriska doft och det är vackert med lila syrener och rosa rosor.

Slutar med min vita finska ros som först är vit men sedan blir ljusgul.

Dagens ord: Så tog blåsten alla blommor och bladen av rosor på marken är allt som finns kvar. Rosornas tid är förbi här i Fisksjön för iår.