Klockan är bara sex när solen går ner bortom bergen. Jag har ätit med Kinabror i hans sommarstuga och ska gå hem.

Det har varit en fin dag mitt i gråväder och regn.

En dag då jag passat på att vara ute mest hela dagen. Jack och Kinabror har varit hemma hos mig och stökat med lite av varje. Jack och jag har dragit ris och grejat. Sedan vilade vi en stund på soffan och nog somnade vi till lite grann också.

Gamle A har varit här en stund och vi satt på Kinabrors trappa och fikade. Nu gäller det att vara ute så länge det går,

Nu ska vi ta det i rätt ordning med vad som hänt. I förrgår när jag gick bort till Kinabror var det uppehåll en stund och jag såg hur de mörka molnen kom närmare och närmare. Bäckar och diken porlar av vatten nästan mer än vad det brukar bli när det är vårflod. 

Jag mötte Broder B och HolländarCarl. Dom kom med fyrhjuling och släpvagn och skulle hämta krusbärsbuskar och vinbärsbuskar hos mig. Jag har alldeles för många så jag kan gott dela med mig.

Vi satt en stund på förstukvisten och drack en kopp kaffe innan dom åkte hem.

Carl berättade att nu när det är mörkt så hände det att hela familjen tillsammans  låg ute på studsmattan och tittade på stjärnhimlen och månen och småpratade och lyssnade på tystnaden. Jag tycker att det lät väldigt fint egentligen.

Minns inte när jag var ute och tittade på stjärnorna. Är det det som kallas att man blir hemma blind och inte uppskattar det man har omkring sig tro.

I alla fall ser jag smågubbarna som jag har i trädgården.

Dom kikar fram ur björkarna och ler.

Några fler som ler är talgoxarna. Dom har knackat och knackat på fönstren nu ett tag och igår for Kinabror och jag ner på byn och handlade fågelfrö. Nu har jag matat dom för första gången i höst och oj så dom äter och oj så många det plötsligt blev. Så dom kvittrade och åt.

Igår regnade det och var grått hela dagen. Broder B m Fru och Kinabror och jag satt ganska länge vid köksbordet och åt  varmkorv till lunch och pratade om dittan och dattan och allt annat. Vad ska man göra en regnig dag.

Jo lite nytta gjorde jag i alla fall. Jag sopade upp alla löv som kommit in och fyllde nästan en hel sophink med löven som låg överallt.

Nu har det redan mörknat ute och så här såg det ut när jag kom hem.

Dagens ord: Hörde på tv att man pratade om snö. Bevare mig väl. Jag vill inte vill inte vill inte.

Trots att jag sopar i hallen varje dag så ligger det högar med löv överallt. Inte alls så konstigt för det blåser och regnar och allt fastnar på skorna.

Idag är första dagen på länge som solen tittar fram lite försiktigt och då gäller det att kasta sig ut och börja jobba i trädgården. Visserligen har jag satt ner lökarna i jorden och hoppas att dom kommer upp nästa vår. Hoppet finns.

Nästan alla löv har blåst av träden nu och det blev kalt och trist. Så länge löven är kvar så finns det hopp.

På tal om gammeldagan så börjar man inte känna sig mosig bara i kroppen utan även hjärnan är mosig ibland och är den inte mosig så tror jag att den är det. 

Som härom morgonen. Vaknar som vanligt och går ner i hallen och ute sitter katten Morris och vill in. Vad då vill in? Jag vet med bestämdhet att han följde med mig upp som vanligt på kvällen och kröp ner i fotändan på sängen.

Jag vet att jag inte var upp på natten. Visserligen hade jag dörren olåst men jag hade inte hört någon komma in så katten hade slunkit ut. Vad tänker jag då? Hur kom katten ut?

Så började jag fundera. Håller jag på att bli senil? Har jag verkligen haft med mig katten upp?

Har jag gått i sömnen och släppt ut katten? Håller jag på att bli mosig i skallen. Har jag spöken i huset som släppt ut katten? Tusen tankar far i skallen.

Så känner jag att det är ovanligt kallt nere i köket och tänker att det kanske snart är tid att börja elda i vedspisen.

Sätter mig i soffan i rummet och tycker att det drar. Har jag inte stängt dörren när jag släppte in katten??

Jo visst. När jag knäpper på tvn ser jag att fönstret vid tvn är öppet. Lösningen på gåtan. Det är mina bröder som mixtrat med sladdar och inte satt på haken till fönstret och det har blåst upp och katten har hoppat ut. Tack och lov. Jag är inte alldeles borta ännu. Senil vill jag inte bli ännu. Det är då ett som är säkert.

Vad mer. En liten nötväcka har kraschat på förstukvisten och jag fick göra som vanligt. Ta den i handen. Droppa lite vatten i munnen och på huvudet åt den och prata med den och den repade sig och flög iväg.

Det är dags att köpa frö nu för talgoxarna knackar på fönstret i sovrummet och vill ha mat.

I söndags paketerade Kinabror och jag älgkött och en fröjd när man får tag i sånt kött för det är det godaste som finns.

I alla tider har vi gjort en viss grej när vi fått hem älgköttet. Innan vi paketerat och fryst in har vi tagit kvar en fin bit och skurit den i skivor och bultat och stekt. Då blir det fest.

Så jag gjorde som vanligt igår och Kinabror, Broder B och Frun kom också.

Nypotatis, älgbiff med morötter och en härlig gräddsås. Svartvinbärsgele och pressgurka och äpplepaj med vaniljsås. 

Helt vanlig mat där allt är härifrån och så lingondricka förstås. Att veta att allt är hemgjort känns riktigt bra. Årets godaste måltid om ni frågar mig.

Nu ska jag skynda mig ut och stöka i trädgården för imorgon blir det regn igen.

Dagens ord: Det gäller att njuta av det man kan innan snönhelvetet kommer.

Trots att jag sopar i hallen varje dag så ligger det högar med löv överallt. Inte alls så konstigt för det blåser och regnar och allt fastnar på skorna.

Idag är första dagen på länge som solen tittar fram lite försiktigt och då gäller det att kasta sig ut och börja jobba i trädgården. Visserligen har jag satt ner lökarna i jorden och hoppas att dom kommer upp nästa vår. Hoppet finns.

Nästan alla löv har blåst av träden nu och det blev kalt och trist. Så länge löven är kvar så finns det hopp.

På tal om gammeldagan så börjar man inte känna sig mosig bara i kroppen utan även hjärnan är mosig ibland och är den inte mosig så tror jag att den är det. 

Som härom morgonen. Vaknar som vanligt och går ner i hallen och ute sitter katten Morris och vill in. Vad då vill in? Jag vet med bestämdhet att han följde med mig upp som vanligt på kvällen och kröp ner i fotändan på sängen.

Jag vet att jag inte var upp på natten. Visserligen hade jag dörren olåst men jag hade inte hört någon komma in så katten hade slunkit ut. Vad tänker jag då? Hur kom katten ut?

Så började jag fundera. Håller jag på att bli senil? Har jag verkligen haft med mig katten upp?

Har jag gått i sömnen och släppt ut katten? Håller jag på att bli mosig i skallen. Har jag spöken i huset som släppt ut katten? Tusen tankar far i skallen.

Så känner jag att det är ovanligt kallt nere i köket och tänker att det kanske snart är tid att börja elda i vedspisen.

Sätter mig i soffan i rummet och tycker att det drar. Har jag inte stängt dörren när jag släppte in katten??

Jo visst. När jag knäpper på tvn ser jag att fönstret vid tvn är öppet. Lösningen på gåtan. Det är mina bröder som mixtrat med sladdar och inte satt på haken till fönstret och det har blåst upp och katten har hoppat ut. Tack och lov. Jag är inte alldeles borta ännu. Senil vill jag inte bli ännu. Det är då ett som är säkert.

Vad mer. En liten nötväcka har kraschat på förstukvisten och jag fick göra som vanligt. Ta den i handen. Droppa lite vatten i munnen och på huvudet åt den och prata med den och den repade sig och flög iväg.

Det är dags att köpa frö nu för talgoxarna knackar på fönstret i sovrummet och vill ha mat.

I söndags paketerade Kinabror och jag älgkött och en fröjd när man får tag i sånt kött för det är det godaste som finns.

I alla tider har vi gjort en viss grej när vi fått hem älgköttet. Innan vi paketerat och fryst in har vi tagit kvar en fin bit och skurit den i skivor och bultat och stekt. Då blir det fest.

Så jag gjorde som vanligt igår och Kinabror, Broder B och Frun kom också.

Nypotatis, älgbiff med morötter och en härlig gräddsås. Svartvinbärsgele och pressgurka och äpplepaj med vaniljsås. 

Helt vanlig mat där allt är härifrån och så lingondricka förstås. Att veta att allt är hemgjort känns riktigt bra. Årets godaste måltid om ni frågar mig.

Nu ska jag skynda mig ut och stöka i trädgården för imorgon blir det regn igen.

Dagens ord: Det gäller att njuta av det man kan innan snönhelvetet kommer.

Ragunda blomstrade när jag var barn. Eftersom min mormor och morfar bodde i närheten var vi ofta dit. Där fanns det flera cafer, läkare,apotek och flera affärer. Ett gästis och ett pensionat. En järnvägsstation och så det gamla tingshuset.

Så det gamla pampiga tingshuset byggt 1897. Här järnvägstationen under reparation.

Som med alla byar i norrlands inland försvann det mesta. Tågen och rälsbussen slutade stanna. Tingshuset försvann in i buskar och sly och man glömde nästan att det fanns där i sin bedagade skönhet.

Så en dag när vi åkte förbi fick vi se att slyn var borta och huset låg nymålat uppe på sin kulle och det lyst ur fönstren. Vad hade hänt? Järnvägstationshuset var också på väg att bli målat. 

Jo. en man med rötter i trakten hade köpt tingshuset och börjat restaurera och igår var det öppet för visning. Så otroligt fint och massor med människor hade kommit dit.

Vi möttes i hallen av en stor fin tavla.

Överallt var det fina mattor och tjusiga kristallkronor.

I stora rummet var det utställning av fina fotografier av naturen i trakten. Bara det var en fröjd att se.

Utsikten från övre våningen var helt betagande med alla gula löv och man såg långt långt.

Den omålade sidan av stationen syntes också. Det är ett gäng entusiasten från byn som håller på att göra fint i stationen och det kommer nog att bli fint.

Nå tillbaka till tingshuset. Rum efter rum med vackra tapeter underbara tavlor och fina mattor.

Små fin salonger.

Här står en jättestor stol. Kanske var det i den domaren satt.

Oj där råkade jag allt bli med i spegeln.

Alla mina tre bröder var med och här kollar dom på gubbrummet med biljardbord och andra saker som gubbar brukar gilla. DansBritt var också med men vi tappade bort henne en stund i alla rum och med alla man skulle prata med. Lite mer flott än Kinabrors gubbrum ar det allt och jag gillade tapeterna.

På övervåningen var det flera stora rum och alla med stora fina skåp.

Naturligtvis en vagn med plats för sprit.

Så ett rum till lite mindre men fint.

Det lilla blå rummet.

Den här stora ljusstaken kan man ha många ljus i.

Så alla fina sovrum.

Kolla dom fina lamporna och tapeterna. Så fint.

Klart att vi ska fika också i stora fina salen förstås. Naturligtvis med fina kristallkronor.

På en gammal kista låg handfängsel. Usch i allt det vackra glömde man nästan att här var det ju anklagade som satt och våndades inför sina straff en gång i tiden.

Det var så mycket att titta på så man hade kunnat stanna där i flera dagar men jag tror och hoppas att det kommer flera tillfällen när det kommer att vara öppet här.

Vilken stor bedrift man gjort för att få till det så här fint. Här borde det bli fester och bröllop och andra tillställningar. Jag hoppas innerligt att det kommer att bli det för det känns nästan som en saga. Ett försvunnet hus i sly och buskar som blommar upp och får nytt liv. Ett litet hopp för landsbygden som står här med sina hus. Redan nu har det börjat vända och folk kommer hit och bosätter sig. Än finns det hopp.

Dagens ord: Löven ligger på marken istället för på träden nu och det är höst.

Det har varit en mulen och regnig vecka men jag tror att det var en enda solig dag och då passade jag på att vara ute och njuta av löven som fått den vackraste färg.

Solen fick björkarna att riktigt gnistra av färg.

Solglitter i vattnet och hunden Jack badade som vanligt.

En konstig svamp hittade vi på badstrandsstigen.

Det blev inte mycket gjort utomhus eftersom det var så blött och ärligt talat blev det inte så mycket inne heller.

Det blev mest fika med Bröderna och med Gamle A och med AMV och Gubben. Men.....jag fick mig till att baka två äppelpajer i alla fall. Den här sorten är riktigt god för det är mandelmassa i den.

Så var det tisdagen då. I två års tid har jag tänkt mig att fara till optikern och skaffa läsglasögon. Jag börjar se dåligt när jag ska läsa innehållsförteckningar och gamla pocketböcker med små text. Mörkret tilltar nu när det är vinter och då läser man mer och ser sämre.

Kinabror och jag åkte till Sollefteå en liten gullig stad som jag verkligen gillar. Där är så fint. Gamla trähus och fina gröna parker och så älven som går igenom staden. En ovanligt fin stad. Tyvärr med tomma affärer efter gatan. Folk är som oss där. Inga stadsklädda högfärdiga ena utan helt vanligt folk med helt vanliga kläder. Känns fint där.

Innan jag hade tid gick jag omkring lite. Var in på apoteket och på Kappal och en annan klädafffär. Som vanligt så var det murriga färger överallt. Svart beige grått. Fy sjutton men skit samma. Jag behöver inga kläder. Jag har köpt en flanellskjorta och ett par nya gummistövlar och det är allt jag behöver.

Så var det dags för optikern och jag behövde inga nya glasögon på långt håll. Mina som är 15 år var det fortfarande rätt styrka på. Men......jag hade börjat till gråstarr på det andra ögat så jag fick remiss till ögonläkaren. Ja så fick jag läsglasögon förstås. Runda ville jag ha men det fanns inga med rolig färg på men skit samma. Jag ska ju bara ha dom när jag läser.

Inte var det kul att höra att jag började ha starr även om hon berättade att väldigt många har det i min ålder. GAMMELDOMEN slår till igen. Det är något skit hela tiden. Jag hatar GAMMELDOMEN och min kassa kropp som verkar bli sämre och sämre för varje år. Undrar hur jag ska orka med snöröjning och vedbärande till vintern.

Nåja vi gick iväg och åt på en kinarestaurang och handlade lite grejor på Lidel och på en annan billighetsaffär och for hem.

Ja vad mer. Jo, Bonde söker fru har börjat på tv och jag ska titta på det. Till skillnad av fläkläppbrudarna på Bachelor så är det mer vanligt folk på Bonde söker fru. Tjejer som ser ut som folk gör mest, smala och runda och alla sorter istället för dom där på Bachelor som ser ut som dom är stöpta i samma form.

Det ska bli roligt att se hur det går på Bonde söker fru. 

Jag skulle sätta lökar igår men det regnade hela tiden så det blev inte av. Däremot så tog jag det här kortet på vallmo. Finns ingenting som vallmo. Tunna skira och lysande men oj så starka och tåliga. Blir det inga andra blommor så blommar vallmon tåligt och länge. Slår ut tidigt och blommar till långt inne på hösten. Så fina dom är.

Idag regnar det inte men det här är väl den enda solglimten vi kan vänta oss. Nu vill jag ha någon fin dag i alla .

Visserligen är det uppehåll just nu men regnet verkar vara nära.

Dagens ord: Man får väl vara glad för att det inte snöar.