Tittade ut och såg att duvparet spankulerade runt min sockerärtshydda. Då och då tog dom något ur jorden. Jag vet nog vad dom lurar på. I flera år har dom nallat mina nysatta ärtor men nu blev det tji för jag har inte satt några ännu. Jorden är för kall.

Det är segt med våren, inte ens påskliljor och krokus har kommit upp. Det är nästan så jag tror något hänt med dom.

Löven har nätt och jämt slagit ut och när jag gick byvägen för att kolla i dikena ser jag att kabbeleka, gullpudra och pestilskråp inte slagit ut ännu utan är bara i knopp. Åtminstone dom brukar ju blomma den här tiden.

Vaknade i förrgår av att det snöade och var kallt och ruggigt ute. Vad gör man då? Jo visst skulle jag kunna börja måla i loppisen men jag gruvar mig så. Jag for iväg hemifrån istället.

I ett litet gulligt hus med utsikt för Ragundadalen bodde mina Vedänglar, ett gammalt rart par som jag besökte ofta. Där var så hemtrevligt. På fredagarna eldades i deras bastu och deras dotter och jag badade och sedan drack vi kaffe och åt goda små kakor. Det var så mysigt. Min son gillade också att vara där inte bara för kakorna utan för alla fina små bilar som han fick leka med.

När livet var jobbigt var de här människorna med sin genuina värme en trygghet för mig. När jag frös och veden var slut kom dom med ved till mig och en höst kom en kille med ett helt lass färdig ved som dom beställt och gett till mig. Kan ni tänka er så härligt. All ångest och rädsla för en förestående vinter liksom smalt bort. Verkligen änglar på jorden.

Och tiden går och allt förändras för oss alla. Nu bor dom i lägenhet och mannen sitter i rullstol. Jag har länge tänkt hälsa på och nu blev det äntligen av. En lägenhet kan aldrig bli som en gammal mysig gård men nu förstår jag något som jag inte tänkt på förut.

Det är människorna och deras energi som gör ett hem. Samma goda hemtrevnad, samma känsla av harmoni och godhet slog emot mig och vi satt där vid köksbordet och hade så mycket att prata om. Dom hembakta masarinerna som bara hon kan göra smakade himmelskt och jag hade glömt hur goda dom var.

Nu ser dom inte ut över Ragundadalen men kyrkan skymtar på andra sidan älven och trots allt är dom förnöjsamma och härliga människor. Dom är sig precis lika, mina alldeles egna vedänglar.

Dagen gick fort och så blev det torsdag och jag fick besök av en väninna som flyttat och bara var på kort besök men kom och hälsade på en sväng.

Sedan ringde Datafia och hörde om vi skulle ta en promenad och klart att vi skulle det fast det var kyligt. Så fikade vi och så gick ytterligare några timmar och dagen tog slut.

Idag ska jag till fd Grannen och fixa hans räkningar och jag ska fixa lite koskit och sedan ikväll kommer några av Meditationstjejerna hit och vi ska skrika vårskriket för nu måste det till grejor för att få till någon vår och värme.

Vi brukar ju gå till berget vid Kolbjännsjön men det verkar bli regn så vi får se hur det blir. I värsta fall får vi väl stå på källarkullen för skrika ska vi.

Dagens ord: Du kan inte tro det blir sommar ifall inte nån sätter fart

 

Ingrid

20 maj 2016 23:12

Ta det bara lugnt, för jag har sett på tv att ni också ska få det varmt och skönt nu till helgen, så vårblommorna kommer säkert att sätta fart och de få ju hjälp av er när ni ger er iväg ut och vårskriker.
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

 

Bamse31

20 maj 2016 23:53

De där vdänglarna är sällsynta människor i våra tider.ndm har tydligen haft bondgård tidigare, men har i hyreshus i Ragunda by? Trodde jag inte. Hoppas du skrikit ordentligt för kär jag skriver detta har ni väl skrikit färdigt.
Jag var ute i skrek i går kväll ombord på båten Gustaf III i Sthlms skärgård. Ja, vi var en manskör SM sjöng vårsånger å åt ångbåtsbiff med tillbehör. Trevligt hade vi. Nu säger jag kramen för ikväll.
Jag ser små stavfel här å där men rättar dom inte md risk att allt försvinner!

 

Anki

21 maj 2016 07:35

Oj ... våren är verkligen sen hos dig...
Vilka härliga människor de verkar vara, dina ved-änglar!
Såg på FB att ni skrikit vårskriket - nu kommer snart sommaren ska du se!
Ha det gott!

http://ankistankar.blogspot.se

 

TantGlad

22 maj 2016 11:16

Har själv haft vedänglar. Det är härliga människor det. Det finns knappt något värre än att frysa och oroa sig för vintern som är en hård tid. Men änglar finns det tydligen, och jag förstår hur du menar och känner. JAG MENAR det.

Blomningen kommer. Har nog varit lite för kallt hos dig. Men det kommer. Värmen kommer.

Må så gott nu denna söndag.
Kramkram.

http://tantglad.bloggo.nu

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Denna långa förbannade vinter som aldrig verkar ta slut. Så jag frusit och frusit och som jag längtat och saknat sol och värme. i söndags kväll åkte jag på bio och såg Möte i Rom med bl Lassgård. Jag gillar honom och han kan spela så många oli...

      Det blir bara värre och värre. Visst har jag haft 4 skrivare och visst har dom krånglat men nu går skam på torra land. Vi köpte en nya skrivare för att nu är det dags att ha vägföreningsmöte med allt det innebär. Det ska skrivas kallelse...

  Jag skrev ett långt blogginlägg om hur det är att vara pensionär och lite annat men datorn åt upp alltsammans och lika bra var det för det var bara gnäll. Snö snö snö. Kallt kallt kallt. Halt. Kinabrors hund Jack har brutit några klor i en f...

  Skärtorsdagen var det skapligt väder ändå men jag lät häxan Hanna åka i mitt ställe till Blåkulla.   Så började snön vräka ner.    Att åka till Lillsjön på pimpeltävling blev inte av för någon av oss. Jag började laga mat istället.  ...

  Det har snöat sedan i måndags och just imorse satt jag och tittade ut på snön och gräddade rullrån. Dom ska jag ha på påskafton till efterrätt med glass och nykokt hjortronsylt och kaffe förstås. Nog om det.   Igår var en märklig dag. Jag kl...