Några dagar till har gått. Nu när snön smält bort sa fick jag på vinterdäcken så nu är jag beredd när nästa helvete brakar loss. Det är skönt att återigen kunna gå på marken utan att riskera att bryta benen i blötslemmet till snö.

Nackdelen är att marken är ofrusen och vår smala grusväg blir helt förstörd av timmerbilarna som åker med tunga lassa och förstör. Det går minst fyra varje dag och vi som lagt ner så mycket pengar på att lägga på grus och göra den fin.

Skogsbolagen förstör och snart är alla skog runt omkring här borta, allt för att dom ska tjäna så mycket pengar som möjligt. Det är så hemskt att se.

Från det ena hemska till det andra så här det ju det här med coronan. Ökningen av smittan har nått skåne och inte nog med att Sonen inte kommer till jul. Broder B med fru har snart bott här i ett år och tänkte åka ner till Skåne och träffa släkt och vänner men det blir ju ingenting nu.

Kinabror skulle fira sin 70-årsdag hos barn och barnbarn i Skåne men nu blir han kvar i alla fall tills man får se hur det går. Tråkigt för dom. 

Jack och jag vandrar ute varje dag. Onsdagen var jag till Östersund till specialisttandvården men det gick bra och nu ska jag inte tillbaka förrän i januari.

Den kvällen var vi och åt hos Broder B. Gullige Liam är där på lovet och han hade gjort korvgryta och bakat en kladdkaka. Tänk att han blivit så stor nu. Tror att han är 12 år och nyss var en liten knopp, nu är han en stor kille med jättestora fötter. Tiden går.

Månen lyste på vägen hem men ingen ilsken uggla jagade mig.

Torsdagen var en vanlig dag men med fint väder. Storfiskarn kom en sväng och Gamle A kom också en sväng.

Dagen var fin och kvällen ännu finare.

Om man bor i ett gammalt hus som det här kan man hitta mycket konstigt. I en vrå i det gamla skafferiet har man samlat bitar av tapeter. Det är klart att det är bra att ha om man behöver och nu fick jag för mig att titta vad det var.

Den hår kinatapeten är nog väldigt gammal för den var alldeles brun. Jag minns den inte.

Det här var nog en gammal kökstapet. Vet att när vi renoverade fanns det minst en var tre dm med tapeter uppepå varandra. Nu ångrar jag att vi inte tittade mer på vad det var.

Den här har nog varit i salen för länge sedan och den är jättefin med en liten våfflad yta. Den skulle jag tänka mig att ha faktiskt.

Den här skulle nog vara söt i sovrummet. Tänk vilka skatter man kan hitta i gamla hus. Det är så modernt att slänga allt gammalt men jag är glad att man inte gjorde det. Vad vet man vad man kan hitta om man rotar i gömda hörn.

Jag har struntat i gastar och spöken i år och bara tagit fram men gamla häxa. Det får räcka.

AMV och Gubben kom och vi hämtade upp DansBritt och åt på kaffestugan igår. Sedan kaffe hos DansBritt och så skulle vi förstås åka till kyrkogården och tända ljus. Det var en fin eftermiddag när vi gick där i lugn och ro och tände. Här är det ingen trängsel minsann.

Dagens ord: En grådisig och regnig dag som gjord för att tänka på dom som inte längre går på den här världen.

För 23-dje året i följd bakar PappersBeda och jag tunnbröd. Det brukar alltid vara på den här tiden men iår var det minsann mer snöigt och halkigt och bedrövligt än vad det brukar vara.

Vinterdäcken ska komma på i eftermiddag men igår var det själva faan.

Bakandet gick väl bra som vanligt och PappersBeda var redan igång med att knåda degen när jag kom.

Det var ju ändring till vintertid så jag vet egentligen inte när vi började. Nu hörde jag att det inte skulle bli någon ändring. Man fortsätter att ha vinter och sommartid, ett fjask som bara kostar massor med pengar. Nåja, det var ju inte det jag skulle prata om. 

Det är ju lite mysigt att baka i gamla bakstugan. Vi har gott om tid att baka och vi tar en paus lite då och då och brer oss en tunnbrödmacka med messmör och dricker lite kaffe.

Varmt, nybakat, doftande tunnbröd, godare kan man inte få. Ser ni jag fick banne mig dit en positiv grej i alla fall.

Kinabror kom en sväng och fick en tunnbrödmacka och dagen gick. Jag gräddar och älskar att stå i hettan av ugnen.

Ute hade det börja att regna och bakstugan ligger nere i en slänt med en backe upp till vägen som gör en sväng och nu började själva sjutton när vi skulle iväg.

Vi packade bröd och torkade golv och packade in i bilarna.

PappersBeda har en fyrhjulsdriven bil med vinterdäck med dubbar så för henne var det ingen sak att ta sig upp för backen men för mig bara spann det. Jag är ju en skit att köra bil så PappersBeda försökte också men det var bara regn och snösörjan var fet som såpa. Ingen bogserlina hade vi heller.

Sådan tur att jag har Kinabror. Han kom efter en stund med lina.

Så kom Padde från gården brevid och försökte köra upp bilen men inte ens den duktigaste karl lyckades få upp bilen. Min  bil är ju alldeles för mycket grejor på så vi hittade ingen krok att dra i men till sist lyckades dom vända bilen och fästa bogserlinan i dragkroken och få upp bilen.

Regnet strilade ner och marken var som såpa.

Nu gällde det att ta sig hem efter Fisksjövägen som var snorhal. 

Kinabror körde efter mig om jag skulle sladda i diket och jag kröp fram på vägen med svetten pärlande i pannan. Svärande över den förbannade vintern som förstör allting för en hela tiden. Jag väntar bara på nästa skit. Idag ska jag iväg och få på vinterdäcken i alla fall. Håll tummarna.

Det är strömavbrott idag mest hela dagen så nu gäller det att tappa upp vatten. Som tur är så är det varmgrader idag och jag hoppas att det blir bart på vägen, åtminstone något spår man kan ha hjulen i.

Min lata katt har inte varit utom dörren på flera dagar nu och han behöver bara kasta en blick ut genom fönstret och sedan rulla ihop sig och somna om.

Dagens ord: Vad hänger härnäst. Jag bävar.

Här har minsann inte snön tinat bort och imorse var det sex grader kallt och blötsnön hade frusit till. Om jag nu ska säga något positivt, och det vill ju folk att man ska göra, så hade Kinabror anat faan och satt på plogen på fyrhjulingen och plogat lite. Så bra för idag måste jag släpa in en massa ved. Att dra kärran full med ved i backe i djupsnö är inget man längtar efter minsann.

Inte nog med det. Jag ska frakta ner grejor till bakstugan för det är dags att baka tunnbröd.

Då står bilen utanför med ett tjockt lager med hård snö på. Tar fram motorvärmarkabeln men hålet där den ska sitta i bilen är helt igenfruset med is. Där får jag sitta och försöka tina upp det med en värmd grej. Det tog jättelång tid.

Så hittade jag inte kupevärmaren på en gång så jag fick leta. Packade två stora lådor med ved som ska ner till bakstugan och sedan började jag frakta in ved.

Det ska bli strömavbrott i två dagar nu och då behövs det ved om man ska få till någon mat. Släpa upp för backen. 

Få ont i ryggen.

En liten paus när Kinabror och Jack kom och vi fikade lite.

Så ut och försöka skrapa av bilen det värsta i snöväg och isen satt hårt och jag svor. Jag svär mycket när det är snö

Kinabror hittade en påse med älgben så idag har jag roat mig med att koka en jättebunke med soppa. Massor med grönsaker och kryddor och kastrullen har stått och puttrat hela dagen. Jag gjorde lite kallklimp som vi åt till. 

Det blev väl ganska bra. Kinabror ska komma hit sedan han sett på sport och följa med mig ner till bakstugan. Jag har ju bara sommardäck på bilen och gruvar mig för att köra ner vid bakstugan för fan vet om jag tar mig upp och hem igen. Så illa som det mesta går nu så vet man aldrig.

Nu har isen lagt sig inne vid land och jag tror knappast att det finns hopp om att den går upp igen. Allt är grått, vitt och svart precis som min själ.

En sak till. Igår luktade det apa i huset och jag vet inte vad det var. Visserligen hittade jag några blöta sockar som låg i tvättmaskinen men jag vet inte om det var dom. En rengöringsklamp i tvättmaskinen och lite ättika i badrummet. Idag har det bara luktat köttsoppa i hela huset så jag vet inte.

Imorgon blir det tunnbrödbak och det brukar ju vara roligt i alla fall. Det är bara att hoppas på det bättre.

Dagens ord: Man kan alltid hoppas att imorgon blir bättre än idag.

När första snön kommer börjar alltid eländet komma.

Så blev det nu också.

Ett telefonsamtal och jag fick reda på att min barndoms och ungdomsvän hastigt dött sittande i sin traktor. Vännen Mustachen är borta och det är svårt att förstå och ta in.

Det var inte länge sedan han kom instövlande i mitt kök med en påse plommon i handen. Han och Kinabror satt som vanligt vid köksbordet och pratade om dittan och dattan. Mustachen brukar komma så gott som en gång i veckan.

Han var en sådan människa som det bara finns en av och att beskriva honom går inte.

Ingen som han minns alla tok vi gjort som barn. Ingen kunde alla uttryck och härma alla gamla gubbar som fanns i vår ungdomstid.

Det han gjorde gjorde han med hela själen och hjärtat.

Han och jag satt ibland och såg på Åsanissefilmer och skrattade och mest skrattade jag åt Mustachens kommentarerer:

"Si du nu tar Sjökvisten fram bröllopskonfekten" och så skrattade han sitt häftiga skratt. 

Det slår mig också. Nu har den förste av vårt ungdomsgäng gått bort .Vem blir det nästa gång? Jag är ju äldst och Mustachen var bland dom yngsta av oss.

Är det det som väntar nu? Sjukdom och död?

Gubbarna som sitter vid mitt köksbord. Ska dom en och en försvinna eller försvinner jag först? Jag har inte tänkt så mycket på det förut och en ilning av skräck går genom mig.

Jag halkade när jag pulsade ut för att mata fåglarna. Mina gummistövlar från 50-talet börjar bli slitna under. Jag har många stövlar men alla har hål och är inte sköna att ha heller. Bara dom gamla är bra men svåra att laga eftersom dom är av gammalt gummi. En bagatell men i alla fall. Halka omkring i blötsnö är inte kul.

Jag har beställt att få bytt till vinterdäck på bilen tills nästa vecka så åtminstone bilen slipper halka.

När jag ringde till min son fick jag reda på att han inte skulle komma upp till jul. Coronan har tilltagit i Skåne så han ville inte riskera något.

Jag tände i vedspisen för första gången i vinter. Frysa ska jag i alla fall inte.

Så ringde Broder B:s fru och bjöd på kaffe så Kinabror och jag åkte dit. Dom skulle också få besök från Skåne men det blev inställt. På hemvägen fick jag fullt med blötsnö i stövlarna och nu vräker snön ner i stora äckliga tjocka flingor och det är nästan mörkt ute fast klockan är 10 på morgonen. 

Dagens ord: En del säger att det blir ljusare när snön kommer men för mig känns allt bara mörkare.

Jag kände det genast när jag gick ner för trappan. Ledstången i trä var iskall att ta i och humöret sjönk som en sten.

Minusgrader ute, snö ute ,och en iskalla västanvind som gör sitt bästa för att få en att frysa till is.

Alla fina färger borta, bara vitt, grått och svart. Lika svart som mitt humör ska ni veta.

Tankarna far till ett enda ord OGJORT. Gräset som skulle klippts en sista gång och med det lövet som skulle komma in i klipparen och bli till småbitar. Vattenkannorna som skulle vara tömda på vatten och nu är frusna till is.

Båtarna som skulle tagits upp till land. Blommorna som skulle burits ner till matkällaren över vintern. Ack och ve.

Kinabror håller på att stänga borta vid sin sommarstuga för snart drar han söderöver till varmare ställen.

Jag tog bilen och åkte bort till honom för jag frös för mycket för att gå.

Där blev jag kvar mest hela dagen.

På eftermiddagen kom en fyrmänning till oss och hälsade på. Han är också reporter på en tidning som heter Kälarnenytt och som kommer ut några gånger på år. Han skulle göra ett inlägg om Fisksjön och ville veta lite. Vi blev sittande och prata om dittan oh dattan och om förr och nu och tiden gick.

I går hade jag mig ut för att få ner blommorna i jordkällaren och då kom Broder B med delar av sin familj och två hundar. Vi gick ner till sjön och fick se att min båt hade slitit sig och åkt iväg och stod och gnagde på en sten längre bort på stranden. Vi drog upp den och gick hemåt och vinden ven och kallt som attan. Jag tog bilen och skjutsade hem halva skaran för dom hade inte heller riktiga vinterkläder på. Lite fika där och hem igen

Ja det var det. Nu är det till att ta fram ordentligt varma vinterkläder. Elda i vedspisen. Att man aldrig lär sig att vintern kan komma för tidigt. Har vi tur går snön bort för annars blir vintern så förbannat lång. Det går väl an med vinter om det bara är någon månad men börjar det vara längre än ett halvår då blir det för jävligt. Allt skit händer ju på vintern och börjar det illa så fortsätter det.

Idag är jag hundvakt för Kinabror och Broder B har åkt till Sundsvall för att köpa en släpvagn.

Dagens ord: Jag fryser redan än in i själen och hur ska det gå när det verkligen blir kallt. Må snön gå bort och det få vara höst ett tag till. En nåd att be om.

Den här veckan har varit si och så ömsom regn och någon liten solglimt då och då.  Ibland när solen tittat fram har min boganvilla  lyst så fint. Den blommar så fint och täcker hela fönstret.

Jag har i alla fall haft sällskap hela veckan. Hundarna och Kinabror förstås och så i måndags kom min kompis M hit och vi fikade och gick en promenad och pratade. 

Gamle A har hälsat på och jag har pratat i telefon med en gammal jobbarkompis och en gammal skolkamrat. Så förstås Sofie Propp som jag pratar med varje dag och så Moster. 

I torsdags eftermiddag kom AMV och Gubben och låg över i sin husvagn. Dom åt middag här hos mig och AMV och jag tog en promenad och såg på tv på kvällen.

Så kom fredagen och DansBritt, Kinabror och jag åkte till Bispgården och åt lunch och sedan till PappersBeda och drak kaffe. Hon och jag ska snart till och baka tunnbröd.

På kvällen var det det jag längtat efter. Jazzklubben har öppnat efter den långa stängningen. Det var " i afton dans" men utan dans men med i alla fall dansmusik.

Den dansbandsgubben Tomas Deulgen hade kvällen till ära lånat Peters dansdräkt. Berättade om danser och  dansband från den tiden (60-tal och framåt) då livet var roligt att leva.

Patriks Combo spelade och sjöng och de gamla danslåtarna fick en att minnas. Minnas den tiden då man for omkring överallt och dansade flera gånger i veckan. Vilken lycka vilken tid det var och nu bubblade det upp i minnet som en fontän. 

Det var så roligt och vi satt där och njöt. Goda mackor och gott kaffe och roligt att träffa lite folk som man inte sett på allt för länge.

När vi for hemåt berättade DansAnn att hon och hennes gubbe dansade ganska ofta på vardagsrumsgolvet nu när dom inte kan fara på dans. Den här första sommaren sedan 60-talet som jag inte dansat en enda gång.

Det är sådan här gånger jag kan önska att jag hade en man att dansa med hemma i köket. Ingen av karlarna som rör sig i mitt hem dansar ett enda dugg.

Jag får minsann dansa med kvasten. Har försökt med katten men han blev så sur så han tittade inte på mig på flera dagar. Attans skit.

Nåja jag ska inte gnälla. Det har i alla fall inte kommit snö ännu och jag har vänner att umgås med. Det är inte alla som har det tyvärr.

Så blev det i alla fall en liten hint om dans och lite minnen som jag glömt att jag hade inne i skallen.

Dagens ord: Lite grann är i alla fall bättre än ingenting.

Det sägs att man brås på föräldrarna och inte brås jag på mamma i alla fall, mamma den levande tornadon.

Oj så hon städade. Varje fredag och dess emellan också.

Det var vårstädning, höststädning och julstädning och så förstås veckostädning och banne mig tror jag inte att hon gillade att städa. Hon städade vare det behövdes eller inte.

Kanske brås jag på pappa för jag tror aldrig jag såg honom städa, möjligen sopa snön av farstutrappan.

Jag städar bara när det behövs och inte ens då. Nu kom det en regnig söndag och jag började med städningen och hittade ingenting att skylla på för att slippa.

En del av mina bloggvänner påstod att jag skulle känna mig väldigt nöjd när det var klart. Fan trot.

Började med att ta dammvippan och sopa ner blomskräp och döda flugor ur fönsterbrädorna och flytta upp stolar och grejor från golvet. Ut med alla mattor och skaka dom. Oj så det dammade. Hela jag blev full med damm.

När mattorna kom bort var det fullt med skräp under dom och jag sopade bort det värsta och med en vanlig sop kan inget gå fel men det var ju bara början.

Jag har en batteridriven dammsugare som är ok men behållaren blir fort full och måste tömmas. Borsten som ska snurra hade fastnat igen med hår från både hunden och katten och mig. Ta lös, klippa lös håret och ta bort och sätta tillbaka. Klart men då tar batteriet slut.   Bläääää.

Fram med den mest hatade snabeldraken.

Det går inte lång stund innan röret beckar igen med blöta löv och jag fick ta lös och blås ut och försöka rensa med en gammal sticka. Påt igen och så är dammpåsen full och den suger inte ett dugg. Alltid likadant. Bara faan,

Mitt i allt sammans måste jag sätta in en älgstek i ugnen om den ska hinna bli klar. Gör det.

Det tar en stund att få upp dammsugarn så jag kan få ur påsen och ytterligare en stund att hitta en ny påse men jag hade i alla fall en kvar. Det hade kunnat vara värre. Då hade timmarna gått. Jag har många golv.

Så ska det torkas. Ut och hämta mopp och hink.

Vardagsrum, kammaren, badrum och toa gick bra men när jag skulle till i köket ringde telefonen och jag snavade på tröskeln och river ut hinken. Vet ni hur mycket vatten det finns i en skurhink. Ligger och torkar och torkar men till slut så är det klart. Klart oh klart förresten. Hela övervåningen är kvar men den sket jag i.

Nu blir det bråttom. Potatisen och brockolin ska hämtas ute och kokas, steken ska skäras upp och såsen ska göra iordning. Snart kom Kinabror och hans son för att äta och hungriga är dom nog. Göra sallad, ta fram gele och gurka och blanda till svartvinbärsdricka. Jag blev nöjd med maten i alla fall.

Dagens ord: Jag kommer aldrig att bli någon levande tornado, det är ett som är säkert. Aldrig kommer jag att bli nöjd med min städning utan bara utmattad och sur.

Idag regnar det och ska regna hela dagen. Inte kan jag gå ut så det blir till att städa och jag gruvar mig. Det är fullt med löv och katt och hundhår och grus överallt. Den förhatliga snabeldraken måste fram. 

Först lite om gårdagen som faktiskt var uppehåll hela dagen och någon liten solglimt dess emellan.

Jag gick bort till Kinabrors sommarstuga och tog med hunden Jack hem.

Vi gick strandstigen. Tyst så tyst .Långt borta hördes "Mitt ljus i mörkret" på andra sidan sjön hamra på sitt tak.

Två svanar gled omkring på den spegelblanka mörka vattenytan och småpratade med varandra.

En hackspett trummade på en gammal gran och det luktade så gott av höst. En alldeles speciell höstdoft som är jättehärlig. 

Jack lekte en stund i vattnet och sedan jobbade vi i trädgården tills Kinabror kom och fikade och hämtade hem Jack.

Vid tretiden gick jag bort till honom och hjälpte till med att vika ihop paveljongtaket. Det gäller att passa på när det inte är blött av regn. Sedan åt vi köttgryta med ris och jag vandrade hemåt för att tända i bastun. Nu skulle det bli av.

Att tända i bastun och se röken bolma från taket är ju ganska härligt faktiskt. Seså fint mitt tak blev efter att jag tjärat det.

Att tömma vatten på stentrollen så ångan fyller hela bastun med varm fukt.

Så sitta där i lugn och ro och höra hur det sprakar i kaminen och då och då få på sig lite vatten.

Nu är det så att vattnet är isande kallt i sjön och inte badade jag och inte ens doppade mig utan gick hem och duschade istället. Man ska inte överdriva.

Så ringde Broder B:s fru och bjöd på fika och jag åkte iväg dit en sväng och sedan blev det kväller och sedan blev det natt och så en ny dag med regn regn och regn. Vill bara säga att jag inte har något emot regn bara att jag inte kan skjuta på städningen längre. Fram med snabeldraken och moppen. Faan.

Dagens ord: Många saker här i livet måste man göra hur ogärna man än vill.