Visst är det tur att det finns kylskåp och köksskåp att stoppa grejor i men det vete katten om inte jordkällare och skafferi var ett snäpp bättre ändå.

På den här bilden från ca 1950 sitter jag och pappa uppe på vår fina nytillverkade källare. Grannen R och L sitter också med och jag minns mina gula klänning och basker med nalle på fast det var så länge sedan. Lite rädd för höjden var jag också men pappa höll mig i ett säkert grepp.

Med skräckblandad förtjusning minns jag när jag skulle gå ner i källaren när jag var lite större och en stor råtta mötte mig i dörren när jag öppnade. Det var då när det inte var något lyse i källaren och man gick in lite skrämd. Lukten av jord som slog emot en och mörkret. Det var såna sysslor som små barn kunde göra. Hämta potatis och saft och sylt i källaren.

Numera är samma källare modern och med både lampor i taket och cementgolv, inte ruskig alls.

Alltid står jag här på hösten och tittar in och ser potatisen i sin kätte. Ser flaskorna med svartvinbärssaft och andra saftsorter. Jag ser sytlburkar och geleburkar. Jag känner mig rik när jag ser det.

Där står mina blomkrukor  med växter som inte tål att stå ute över vintern. Bara att ta ut dom i växthuset till våren och dom blommar och får ett nytt liv.

Där stod flaskan med svagdricka i kylan och nuförtiden står killarnas öl där och kan serveras källarsval. Källarsval. Vilket underbart ord.

Jag får för mig att gå runt på byn och titta på källare. Förr var dom byggda av sten och först lite senare blev dom gjorda av betong. Det är som med allt här på landet. Det är inte bara vi människor som börjar bli luggslitna och trötta och gamla, även källarna börjar se lite slitna ut.

En del har moder natur riktigt begravd i grönska och man förstår att ingen varit in där på länge. Jag funderar lite över av vad som kan finna där inne. Står någon gammal flaska saft kvar?

Här väst i byn finns en fin källare som är av modern sort, gjord 1915 och ser ut att användas och vara i fullt bruk.

Så kommer vi till de allra mest förfallna. Den här finns hos gamla Stockholmskarin och har inte används på många många år. Ändå vacker på sitt vis kan jag faktiskt tycka.

Vid ett ödehus står den här och gapar både utan dörr och med en svarthet som får en att undra om det bor någon grävling där inne eller vad som gömmer sig i mörkret.

Jordkällare får mig både lite att rysa och att bli glad. Det finns så mycket lockande där inne, sylt och saft men också en lite skrämmande känsla av mörker och jordlukt.

Då var dagens kavalkad över och jag återvänder till dagen som är idag. Det där med skafferier ska jag ta en annan dag men en sak är säker. Jag saknar skafferiet. Där fanns plats för precis allt, från mölkkrukor till kakburkar. Så många barndomsdagar jag tillbringat på en hylla i skafferiet, mumsande kakor och tittande ut genom det lilla fönstret som vette mot köket. Tyvärr blev det ombyggt till toalett och det är väl bra för innan var det den långa vandringen till utedasset som gällde men......jag saknar skafferiet.

Snöat har det gjort som vanligt och skridskoisen som jag ett kort ögonblick hoppades på nu när sjön frusit blev det inget av iår heller. Det var många år sedan det var sådan is nu och jag älskar att åka skridskor på sjön. Ett av de få saker jag gillar med vinter men som sagt, så sällan blir det så.

Dagens ord: Ibland är det gamla bättre än det nya fast inte alla begriper det. 

Fredag var en sådan dag. Bara en grad kallt och borde vara Bättre.

Idag är det 7 grader kallt och det borde vara sämre.men som med allt annat är det inte så. 

Började med att titta ut i fredags morse och se att blåsten river i träden och så är det då dags att med iskalla fingrar sopa av all snön på bilen och skrapa rutor. Åka och handla innan nästa snöoväder drog in.

Två gånger till ficka jag skrapa rutor och sopa snö. Det är en sak som gör mig nästan på gränsen till ursinnig.

Nåja kvällen blev annars väldigt trevlig för nere på Håsjögården var det "Så ska det låta" och vi sjöng och tävlade och hade det bra. Vilken tur vi har som har en kille som är musiklärare och en fantastisk musiker. En tillgång till byn på många sätt. Alla sjunger bra och högt och stämningen är i topp. Synd bara att snön faller utanför och förstör mitt humör.

Lördag är det då dags att dra igång med det stora köttbullstekardagen. DataFia och jag har gjort det flera år nu så det har nästan blivit en traditon att göra det tillsammans. Att laga mat tillsammans är roligt och man spar både disk och ugnsvärme. Sedan kom resten av hennes familj och åt och efter ett tag kom broder O även han hungrig.

Hann med att gå in till grannen och fika. Han ringde ett antal gånger och ville ha sällskap. Lika varje dag.

Inatt har jag sovit dåligt kanske på grund av att det snart är fullmåne.

Solen sken idag och det var 7 grader kallt och det borde ha varit Sämre men det var mycket bättre. Riktigt skönt.

Datafia och jag tog en promenad och vi kunde till och med sitta en stund och njuta av solen och det var riktigt härligt att se solen igen.

När jag kom hem gick jag badstrandsrundan och precis som jag misstänkt så har man fällt virke rakt över stigen.

Så får man inte göra så jag har samlat mig för en attack. Ni ska inte tro att jag kommer att finna mig. Får se hur dom gör framöver. Vägen blev i alla fall skrapad nästan omedelbart efter sista förstöringsrundan. Man gör inte som man vill med oss fast dom tror det och försöker.

Vad mer. Dom som ska laga värmepumpen har inte kommit ännu och jag spar på veden så jag har ganska kallt inne så jag har fått en släng av blåskatarr så nu blir det att ta till de knep som finns. Läser i farmors bok och det är tranbär, avkok av persilja och avkok på lingonris.

Jag har läst klart min dagbok nu. Den slutade 2005 för sedan har jag ju skrivit blogg fast det blir inte riktigt samma sak. Jag har lärt mig mycket av det och blivit lite klokare och förstått samband som jag inte förstått förut.

Det kommer väl en sammanfattning någon gång kanske.

Nu ni kommer jag till det positiva. Jag har aldrig kunnat virka eller sticka, kanske för att jag är vänsterhänt eller för att jag hade en mamma som var superduktig.

Nu såg jag att jag hade ett härligt växtfärgat yllegarn som det är synd att det bara ligger. Tänkte att det inte kunde vara så svårt och nu har jag gjort mitt första försök. Det är inte ett par byxor fast det ser så ut.

Det är en halskrage och sedan när jag var i gång gjorde jag armmuddar i samma stil och kanske kanske gör jag en mössa också. Det var riktigt kul och så kan man göra det medan man sitter framför tvn.

Mer positivt: Jag läser en bok just nu som handlar om ett gäng pensionärer som bor på ett hem som är utlagt på anbud till en firma och det vet man hur det är. Borde vara förbjudet att lägga ut sjukvård och äldrevård för naturligtvis vill man tjäna pengar på det. När det blev slut på att få bulle till kaffet och julpynt till granen då kom man på att fångarna hade bättre än dom. Dom skulle göra en kupp så dom kom i fängelse och slängde sina mediciner som dom fick för att bli lugna och började planera. Vilken härlig bok. Läs den!

Kaffe med Rån av Catharina Ingelman-Sundberg-

Vintertid blev det eller normaltid eller vad det heter. Det borde väl vara sommartid på vintern så det inte vore så mörkt på kvällarna. Sommaren är det ju ändå ljust. Undrar vilket dumhuvud som hittat på det här fjantet som bara kostar pengar. Onödigt och urdumt. Bara på ren tjur har jag inte ändrat klockorna än. Skit samma. jag är pensionär och behöver inte tänka på tiden.

Dagens ord: Upp och ner, svart och vitt. Det är väl det som är livet och det är väl bara att hänga på så länge man kan.

Egentligen ville jag gnälla och skälla för skogsmarodörer, ett jävla skitväder och allt trist som händer mig men jag vet att ni börjar bli grönless på det nu och undra:"? Varför i helsiket bor hon kvar där uppe i ödemarken?"

Något måste göras. Då börjar jag dansa Zumba. Dans ger glädje och jumpa är bra för kroppen. Jag klarar dåligt att skaka på tuttarna men det blir väl bara man får träna. Träningsvärk har jag så in i norden idag. 

Jag fortsätter varje kväll att läsa min dagbok från tiden 1964 och framåt och nu har jag kommit till 1999.

Det är en sorlig läsning om dålig ekonomi, illtrivsel på jobbet och kärleken till männen som visade sig vara många tårar och lite lycka men då och då glimmar det till en sida med positiva saker och förklaringen till varför vågskålen för att bo kvar här trots allt väger till fördel.

Så därför mina vänner kommer en förklaring och ett dagboksblad från en dag i septemer, ingen kall, blåsig, blöt september utan en september som det var förut.

15/9 1999

Jag vill tacka livet för en dag som igår. Lite dimma kvar när jag vaknade. Fikade i lugn och ro.

Solen började sakta komma upp ur dimman. Blommorna i solrabatten glänste och lyste. Röda, rosa, vita. ja. alla färger på vallmo.

Tog upp och flyttade lite plantor.

Satt på altanen och rensade lingon.Tog upp potatis och plockade mask. Skön,frisk värme, soltopp och shorts fast det var mitt i september.

Plockade röda mogna krusbär. m smakade gott. Satt stilla och noppade dom. Getingarna kretsade runt mitt huvud men sticker mig inte. Fjärilarna sitter på mina ben. Vackra stora sorgmantlar.

Macka och kaffe tillsammans med mamma och Ivar.

Sedan tar jag båten och och ror ut till ånäset. Så mycket lingon. Jag har aldrig sett så mycket och så fina.En sådan lycka att gå där och känna solen värma min nakna rygg och plocka fina röda bär medan vågorna lojt slår mot land och allt är så tyst och vilsamt. Två hinkar fulla på en kort kort stund.

Ror hem och ligger en stund på bryggan i solen och läser en bok.

Sedan går jag till badstranden och tänder en eld. Grillar en halv kyckling i mitt grilljärn. Äter med fingrarna, känner värmen från elden och ser solen gå ner bakom vårkallhöjda.

Går hem i skymningen och tar ett bad.

Månen får hela fisksjön att lysa som om den vore av silver. Går ut i månskenet och lyssnar till ugglans hoande. Ropar på henne och hon kommer seglande ner och sätter sig på altanen och pratar lite med mig.

Så kan en dag vara i paradiset Fisksjön och jag tackar livet för att jag får leva här.

Ja mina vänner. Kanske ni förstår varför jag stannar trots mitt gnäll. Det är ju lite fel att livet ska levas bara högst tre månader på året och att resten ska vara en evig strid men som sagt.

Alla har vi vårt öde och visst jag vet att man får acceptera det men imorgon kommer säkert nästa ilska blogginlägg.

Det finns dom som säger att jag är så sur för att jag får för lite ... om ni förstår vad jag menar och att det är därför jag är så ilsken som ett bi eller deppad som en gammal utsliten sko men faaan vet.

Karlar tror ju ofta att dom är guds gåva till kvinnan men jag känner nog att jag heller skulle vilja ha en dräng än en älskare. Mer okomplicerat så.

Dagens ord: Som tur är så blir det faktiskt sommar igen men attans vad det känns långt dit.

Det är alltid likadant den här tiden på året då den första snön kommer. Jag ramlar ner i ett svart hål och tankarna börjar snurra i huvudet.

Vad skit ska hända den här vintern. Kommer veden att räcka? Hur mycket snö blir det? Det vita som faller får mig att ramla ner i en höstdepp och det är lika varje år.

Så i helgen kändes det lite bättre när snön smälte bort till stor del och det blev lite mer färg. Gårdsplanen är visserligen som en stor chokladsmet. Många bilar kommer varje dag genom att grannen har hemtjänst flera gånger om dagen.

Stökade lite ute och mitt på dagen var det dags att äta surströmming hos grannen. Kinabror och jag gick in dit ett tag och sedan skulle vi börja med att försöka dra in bryggan och båten medan det var uppehåll. Kinabror skulle åka mot södern tidigt på söndagsmorgonen så det var hög tid.

Som tur var så kom gammelsvägerskan och Sofiepropp så med genomsamma krafter lyckades vi fixa det som skulle vara och det kändes som en sten föll från mitt bröst.

Det skulle vara en solig dag men det var dimma hela dagen men inte kallt i alla fall.

På kvällen skulle PappersBeda med man och Kinabror och jag åka på hotellet på pubafton och buffe.

Det var god mat och hade nog kunnat vara trevligt om inte snön vräkt ner igen. När jag såg det falla så drabbades jag igen av den förfärliga svårmodet som ramlar över mig som en svart filt och jag kunde inte njuta varken av maten sällskapet eller musiken.

Det är verkligen ett problem. Jag kan inte hjälpa det. Senare går det bättre när man väl insett att nu är det vinter men i oktober. Önskade mig några vackra soliga dagar då jag kunnat göra det jag skulle i trädgården. gå till Kolbjännsnön och vandra lite i skogen. Njuta av den fina naturen som finns runt omkring mig men icke sa Nicke snöhelvetet redan nu.

Brorsan som skulle åka söndag hade sommardäck på bilen och kunde inte ge sig iväg utan blev kvar en hel dag till. Det var väl kanske tur för på så vis fick han tag i en köksmöbel till sitt nya hus, billigt och bra.

Vi hämtade hem den igår och det tog några timmar.

Nu har han åkt tillbaka till Skåne och jag sitter här i snön och måste snart ta mig till med lite sysslor för sådana finna alltid. Hade ingen lust att kliva upp imorse men det snöar i alla fall ,inte än i alla fall. Jag har lust att dra täcket över huvudet och sova mig igenom vintern men det går ju inte så trots att den svarta filten sitter kvar på skallen så tvingar jag mig upp.

Fåglarna har fått frö och det är massor här och två ekorrar. Grannen har redan ringt och tjatat om att han har några äpplen han vill att jag ska göra kräm av. Spisen har fått ved i sitt gap och kaffepannan puttrar och luktar gott. Ser ni, en positiv grej har jag fått till i nattsvarta helvetet. Säg inte att jag ska tänka positivt är ni snälla för det ville jag men kan inte just nu.

Det är trist med fotograferandet också. Finns liksom ingenting att ta kort på längre. Det är bara fult fult.

Jag har i alla fall fotograferat en massa jordkällare och jag lovar att nästa inlägg ska inte handla om depp och svarta hål och täcket över öronen och sjuklig missmod över vinterhelvetet utan något annat.

Dagens ord: Om jag hade pengar skulle jag genast fara dit solen och värmen rår.

Jag och tekniken är som att ha getabocken till trädgårdsmästare. Det går åt helvete hela tiden.

Nu när jag lagt ner hur mycket pengar som helst ¨på att skaffa mig en värmepump och som bara är ett år gammal och dessutom har varit av sedan i våras borde det vara frid och fröjd.

Då sätter man på den och den går en liten stund sedan börjar den blinka och stänga och jävlas och blinka 9-or och 0-or. Det känner man igen Det brukar vara datafel.

Brorsan och jag har försökt stänga och sätta på och greja men det funkar inte.

Hur många datorer och grejor som gått sönder för mig vet jag inte.  Igår när jag  och Kinabror var till Faster Gunhild gick hennes tv sönder. Hoppas bara att det inte var min utstrålning som ställde till det. Ack Ack du tunga värld.

Äsch, det har regnat nu i några dagar istället för att snöa men snön ligger kvar bitvis i alla fall.

Varför är det alltid kallast här i Fisksjön?

Varför blåster det mest?

Varför snöar det mest?

Varför i fridens namn är jag så dum att jag bor här?

Det är mycket man kan fråga sig.

I förrgår jobbade jag halva dagen och min klasskompis A, Gamle Anders, Kinabror och jag åt lunch på hotellet

Frampå kvällen kom DansBritt.

Vi åt älgskav med potatis och stekta äpplen borta hos KinaBror och sedan låg Britt över hos mig.

Igår åkte Kinabror och jag till Alnö och naturligtvis till Ikeaområdet för att köpa lite småprylar som han behövde till huset.

Då såg jag det.

Där sken solen.

Där var det ingen snö.

Där hade inte löven blåst av träden utan vägen ner efter indalsälven var en gnistrande gyllene upplevelse. Det var 7-8 grader varmt istället för på 0-an och var strängt taget ganska behagligt.

Känns lite löjligt när dom håller på att ta fram julgrejorna redan på affärerna.Det kryper i kroppen på handelsmännen att få folk att börja handla och göra av med pengar så fort som möjligt.

Jag inhandlade lite ljus och investerade i en sothink att sätta på dammsugaren så man kan suga upp sot istället för att sopa runt den och få en massa på golvet. Fint vilka grejor det finns.

Så till faster Gunhild och jag hade med mig abborrar och potatis så vi åt en god middag tillsammans och så kom min kusin också. Det är alltid så mysigt och trevligt att träffas. Jag tycker så mycket om dom.

När jag kom hem var jag på dåligt humör eftersom pumpen inte gick och jag inte hade någon ved inne. Man får väl skylla sig själv men jag hade haft vissa problem med att dra kärran i djupsnön.

Kallt var det så jag kröp ner i badkaret för att värma mig och det gick väl det också. Veden jag skulle få hade jag inte heller kunnat hämta för snöovädret hade gjort vägen till en lervälling som man inte kunde komma fram i.

Idag har PappersBeda och jag bakat. Hon hade med sig en tjej och hennes man och dom var så duktiga så jag kunde åka hem ganska tidigt och försöka ringa till dom som sålt värmepumpen.

Grannen skulle ha hjälp med att skickar räkningar och jag provade askgrejen och Kinabror hade hämtat ved och tänt i spisen åt mig. Nu är det varmt och skönt och vi är mätta i magen av att ätit nybakat tunnbröd.

Bjudna på middag till broder O är vi så den sociala samvaron fortsätter för Kinabror så även om han inte hunnit göra så mycket vid huset så har han i alla fall träffat folk.

Nu hoppas jag bara att det blir uppehåll så pass mycket så vi hinner dra upp bryggan och ta upp båten innan han ska dra söderut igen. Det har varit en förfärligt blöt och grå och trist vecka.

De soliga fina höstdagarna som kan vara den här tiden har lyst med sin frånvaro utom igår då när vi var till Alnön.

Dagens ord: När vintern börjar visa sin fula nuna börjar det mesta krångla. Så är det alltid. Vinter din jävla skit. 

Attans, attans, attans. Jag ville egentligen vräka till med de mest hiseliga svordomar men jag vet att Cecilias lilla dotter skulle bli ledsen då så det får väl räcka med attans.

Vaknar till att snöhelvetet vräker ner och inte med måtta heller.

Alla planer omkullkastade. Kinabror och jag skulle åka till faster G idag och  och ta upp brygga och båt och ingen av oss har vinterdäcken på bilen. Dessutom skulle jag hämta ved som jag fått den här veckan. Alla planer omkullkastade.

'

Alltså sitter man här och ser hur fåglarna gråter och är hungriga. Fick hä mig ut och ge dom en halv limpa så dom klarar sig tills jag tar mig iväg och köpa frö.

Varför blir man alltid så överraskad när skiten kommmer fast man vet att det blir. Varför sätter man inte på däcken? Varför blir det på dette viset? Varför gör det mig så otroligt förbannad?`Varför har jag inte pengar så att jag kan bo borta hela vintern? Varför gör jag alltid fel val, inte bara med jobb och karlar utan över huvud taget?

Nåja vi kan ta gårdagen istället så länge.

Kinabror börjar märka att det sociala sällskapslivet i Fisksjön gäller även honom. Int hann han göra mycket igår inte.

Jag började med att åka till honom och äta frukost och då var SnickarMagnus redan där och åt frukost. Trevligt att ha någonstans att äta frukost.

Han hade tänt eld i braskaminen och det var varmt och skönt och väldigt trevligt i hans nya hus. Det huset är så vackert, så varmt och trivsamt.

Frampå dagen kom min fd svärmor och hälsade på och hade stickat ett par sockar till mig, varma yllesockar att ha på när kylan kommer.

Då åkte vi till brorsan och fikade eftersom jag visste att han hade köpt fikabröd.

Sedan kom han hit till mig och åt middag och plockade ihop lite grejor han skulle ha där borta i huset och så följde jag med honom hem för att hjälpa till att plocka in sängkläder och sånt i lådor och skåp.

Då kom broder O för att hälsa på och så blev det kvällskaffe där igen.

Imose vid 4-a tiden vaknade jag av att en hund skällde. Tänkte att en vilsekommen hund stod på bron och ville in så jag tog på mig morgonrocken och gick ner men där var ingen hund. Kanske han sprang iväg när ingen öppnade dörren eller var det som jag drömde? 

Vet att många sagt till mig att det är dumt att lägga energi på sådant man inte kan göra något åt men det får nog bli många många positivitetskurser innan jag gillar snö och vinter.

Bättre att lägga energi på att hata snö än att hata människor i alla fall.

Det sitter hårt rotat i min kropp att hata snö och vinter. Jag har gjort det sedan jag föddes. Inte ens som barn gillade jag snö. Minns bara att man frös och for illa av snön redan då man var barn. Ville heller sitta uppe i spisbrån och läsa böcker än gå ut och leka i snön.

Om jag hade råd skulle jag köpa mig ett par nya vinterskor men eftersom jag inte har det får jag väl försöka laga mina gamla trasig med svart eltejp. Kanske vore bättre med silvertape men det skulle väl se för jävligt ut. Så får man väl ägna dagen åt att plocka fram vinterkläder och skor och plocka undan sommarkläder.

Jag har pratat med DansBritt i telefon ett tag och önskar att jag hade någon gammal ÅsaNisse film att trösta mig med. Tappar all lust att göra något inne. Snön suger ur all lust och energi från min fattiga kropp.

Dagens ord: Vitt är fult, färg är fint. Heller mörkt och färg än vitt och ljust. 

Tro mig eller ej men det finns tillfällen i livet då man önskar att man skulle väga lite mer och härom dagen var ett sådant. Båten full med vatten och proppen till aktern trillat ur och fyllt hela bakdelen med vatten. Hade man varit stark skulle man dragit upp och tippat båten men jag är inte så stark. Så mycket vatten väger massor.

Eftersom man då måste använda hjärnan så var det bara att åka ut på vattnet och sätta mig längst fram i fören och försöka komma lägre än bakänden så vattnet kunde rinna ut ur hålet. För lätt var jag så jag fick fylla fören med tunga stenar och sedan sitta där i 2 timmar och tömma vatten och tömma vatten. Det gick ju det också men tog tid och var minsann inte lätt.  Ack ja.

Igår fyllde grannen 70 år och det var massor med gamla Håsjöbor där och så jag då. Det var riktigt trevlig. Ännu trevligare att Kinabror kom och lite längre fram på kvällen kom AMV och hennes man och jag fick fina grejor från Grekland och en mobil som är lite nyare än min.

Kinabror har legat över i sitt nya hus för första gången nu.

Jag sov dåligt inatt kanske för att jag fortsätter läsa min dagbok om mitt misslyckade liv och mina misslyckade karlaffärer.

men ...... jag hittade ett blad som jag måste låta er ta del av. Det skrev jag för länge sedan. Det är på dialekt men ni förstår nog ändå.

Värmarn

På gamtia stod kärringan nere vid sjön och luttvätte lakana och värmede vattne till grovtvätten och trasmattan men så kom tvättmaskinan och du stod där år efter år.

Rostigare och rostigare och rökröre krokigare och krokigare.

Men så kom jag på att ingenting går upp mot att  tvätte trasmattan på bryggan nere vid sjön. Så stod du där igen med eld i magen, trivsamt kanstrande med röken som flög ut över sjön.

Sen kunde man färge garne i dig och färge tyge till batikjolan åt småjäntan. och koke kamsen när vi var många.

När det blev älgjakten kokte vi bena och slamsan och päran i dig och gjorde hundmaten som räckte ända till jul.

Kokte ren älghorn när broder O hade skjute sin första älg och skulle ha horne att hänga bössa på.

Så blev det vinter och det blev fin skridsko-is och en hel kull unga åkte på isen. Då kokte jag mjölkchokladen i den.

När vi lekte "fångarna i skogen" och var över 20 personer så kokte vi gryta till oss.

När vi badade bastu använde vi varmvatten för att tvätta oss.

Tänk att jag tycker att du har repa dig . Rosten lyser liksom lite som guld och röre har blive rakare och jag tänker. Kanske är det med dig som med livet.

Även om man är rostig och bortglömt. En dag kanske får en ny vår och rosten förvandlas till guld bara för att man behövs.

Idag regnar och snöar det men......

Dagens ord: Mitt i den gråaste dag kan en solglimt om än så liten titta ner på oss små människor.

Innan jag lägger mig och går upp för trappan tittar jag automatiskt ut på bron för att släppa in katten Oskar och varje kväll hajar jag till när jag kommer ihåg att katten Oskar inte finns längre och det hugger till i hjärtat och jag känner mig ensam när jag går upp till sovrummet och vet att igen värmer mina fötter längre.

 Det känns inte lika trevligt att ligga i soffan och se på ÅsaNissefilm när jag inte har katten Oskar som burrande spinnande gosande sällskap. Tänk att man kan sakna en katt så.

Nåja då lämnar vi det och ramlar med en smäll tillbaka till det hårda livet. Hårda säger jag bara för att nu är det minusgrader och jag kan inte låta bli att tänka på att jag inte fått upp bryggan och båten, inte bytt till vinterdäck och man säger på Radio Jämtland att det kan bli snö idag.

Ingenting finns att fotografera längre för nu har alla vackra löv blåst av träden och det ser bara trist ut ute.

Inga blommor lever längre men i fönstret blommar min bouganvilla med okuvlig kraft. Den har blommat i snart 6 månader nu.

Igår var det dags för meditationsgruppen att ha inspirativ målning. Vi skulle hålla till på Håsjögården

för där finns det gott om plats och man behöver plats när man ska måla på baksidan av gamla tapeter och bara tokmåla av hjärtats lust utan att det egentligen ska bli någon. Det bara blir liksom!

Jag tänkte göra en paj och det ångrade jag bittert när jag började. Omständigare helvet har jag aldrig varit med om. Att rensa upp och hacka en grillad kycling gick väl bra. Att göra pajdegen gick väl bra men sedan........ man skulle rosta paprikor och rödlök i ugnen på 250 grader och skala av dom sedan när dom kallnat. Vilket  strul att få av skinnen. Sedan skulle man steka bacon och vitlök och spenat och så till slut göra äggstanning med en massa joks i och pinjenötter och fetaost. Tog flera timmar för en liten pajrackare.

Nåja den gick ju åt och tjejerna sa att den var god men jag tycker inte om mat som är omständig så den gör jag aldrig mer.

Tillbaka till Håsjögården. När jag riggat opp våra grejor kom tjejerna och vi upptäckte att det bodde jägare där också.

Jag försökte ta kort på målningen men då gick inte min kamera. Den blev lite konstig efter att den hade varit i vatten förut så inga bilder blev tagna.

Så här blev mina men det var synd att jag inte kunde fotografera någon av dom andras fina bilder. Vitsen med den här målningen är bara att man ska släppa prestationskänslan och bara måla med sinnet om det så bara blir en svart plump. Fast det förstås, målar man bara en svart plump mår man väl inte så bra.

En ny dag har kommit och det är fredag och veckorna går fort nu. Konstigt att veckorna på våren, sommaren och hösten går så fort och att veckorna på vintern bara sniglar sig fram som drogade sniglar i kolasås.

Inte blir man yngre heller det ser man med fasa när man tittar sig i spegeln på morgonen. Hualigen.

Om jag hade pengar skulle jag åka utomlands och få bada och sola.  Då skulle jag nog känna mig ung igen. Den här tiden som är framför oss är jobbig. Nu måste man börja gruva sig för halkan och kylan och snöhelvetet men skit samma.

Nog har jag lärt mig att man ska leva i nuet och inte titta bakåt eller framåt men herre je vad det är svårt. Nu ska jag titta i nuet och gå och lägga in i spisen och dricka en kopp kaffe till innan jag börjar med dagens sysslor.

Imorgon kommer Kinabror och det ska bli så kul att han är här en vecka. Nu kan han börja stöka i sitt nya hus och bo in sig så jag skulle tro att han ser fram mot det.

Dagens ord: Man ska leva i nuet men det är allt tur att man har fina minnen att trösta sig med.