Det är nog ändå så att man blir lite klokare med åren. Man kanske börjar tycka om sig själv lite mer med alla brister och fel man har.

Tex så har jag mycket ogjort. Det skulle putsas fönster, städas, göras klart i trädgården och listan över ogjorda saker som borde göras kan bli oändligt lång men......... jag har till slut lärt mig att inte ha dåligt samvete för vad jag inte gjort.

Det hade jag förut och kunde inte njuta riktigt av latheten när den drabbade mig utan hela tiden tänkte jag på vad jag borde ha gjort istället. Känner ni igen er kvinnor?

Som igår tex. Jag började rensa i trädgården. Det är något som jag gillar egentligen men jag blev så kall om fingrarna och det var så mycket att hålla på med och solen tittade fram en liten liten stund.

Då drabbades jag av SKOGSLÄNGTAN

Det kommer över mig lite då och då och jag vill bara dra till skogs och bara vandra och vandra och upptäcka nya ställen. Nu är det ju jakttider igen och tyvärr så är det ju hela hösten så det är inte helt ofarligt att vistas i skogen. Det känns farligare med jägare än vad det är med både älg, björn och varg.

Skit samma. Slängde sekatör och häcksax och lät skottkärran och lövkrattan stå där den stod och gick in i skogen.

Hälsade på vid "cowboyberget" men kröp inte i i grottan. Det såg så trampat ut runt omkring så det kändes som att det kanske bor en grävling där eller en räv. Inte vill man möta någon sådan inne i en smal gång i berget.

I det här berget har vi lekt sedan jag var liten, haft kojor och eldat brasor och till om med nästan startat en skogsbrand där uppe. Tänk så länge sedan.

Stubbar gillar jag, mossor gillar jag. Det finns så mycket att se i skogen om man bara har ögonen med sig, ibland ser man till och med sånt som inte alla kan se, men ni ska veta att jag har ögon som ser både det ena och det andra.

Naturligtvis kan jag inte låta bli att gå ner till sjön och nu hör jag att canadagässen har landat i Skekviken och skriker och väsnas som det ska vara när hösten är här.

Varför ska man jobba så förfärligt och uträtta så mycket för att duga och vara en nyttig människa. Det har jag alltid fått lära mig och försökt så gott jag kunde förut men nu skiter jag i vilket.

Vem bryr sig. Efter en lång promenad i skogen på ett par timmar börjar regnet pissa ner som det alltid gör på eftermiddagarna och jag går hem och knular ner mig i soffan, brer på mig min varma härliga pläd och tittar på "Doc Martin". Dricker lite kaffe och tar en macka och mår ganska gott.

Inte ett dugg dåligt samvete har jag. Jag tänker att jag minsann har gjort rätt för att göra det jag tycker är roligt och vara lat när jag är lat. Ingen kan kritisera mig längre heller. Mitt liv är mitt.

Idag har jag gjort en runda till Hammarstrand och varit till PappersBeda och klippt håret och till en tant och fått en massa växtfärgat garn. Handlat lite grann förstås.

Hann inte ens komma inom dörren hemma innan grannen ringde och skulle ha hjälp. Puuuuh. Hoppas att han kommer på servicehus snart för han går mig på nerverna faktiskt.  

Dagens ord: Bättre vara lat och glad än arbetsam och sur och stressad.