Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Anita - Tisdag 24 nov 13:48

I den här mörka tiden ligger jag länge. Jag följer naturen och är det mörkt så sover jag åtminstone någon timme längre än vanligt. Inte bara sover. Jag läser bok eller tidning och gosar med katten innan jag masar mig upp. Dessutom ligger jag i sängen och bara tänker ut vad jag ska göra på dagen. Det är ju rent löjligt för det blir sällan som jag tänkt.

 

Inte så äventyrligt skulle det bli idag. Lite nollgradigt och vårlikt ute och glashalt på vägen.


Började med att sätta upp ljusslingan utomhus på väggen. Jag har slutat med utegran för det bara jäklas. Antingen hittar jag inte hålet den ska sitta i  eller också blåser granen iväg i stormen. Gör den inte det så snöar den över så man inte ser just något ljus. Nej ljusslingor går bättre. 


Det funkade bra. Tänk att det är så med mig att det som ska göras ute (utom med brummande maskiner) går bra och krånglar inte men det som ska göra inne är en helt annan sak.


Nu var det så att jag putsade fönster i köket och tänkte hänga upp julgardinerna men var är dom? Nej spårlöst försvunna. Jag letade oh letade men tomten har nog snott dom. Skit samma. Jag hittade en stor julduk som jag inte använt på flera år så jag klippte den i två delar och fik två gardinkappor. Ja ja men.


men......fållas måste dom. Nu kommer dagens äventyr och dagens svordomar. Ni som har en elektrisk symaskin kan ju zikzaza och det förenklar. Det går inte på farmors symaskin. Det måste fållas.

 

Mörkt i sovrummet där symaskinen står. Pannlampa, elektriska nya lampan och glasögon och förstoringsglas. 

Nu skulle det bli. Det var vit tråd i men inte instucken i nålen. Jag ser inte. Jag kan inte. Letade i mammas alla sygömmor för att hitta en sån där mojäng ni vet som man sticker in i nålen och drar igenom tråden. Till slut hittade jag ett litet kuvert som det stod smör på.  Där var den och jag satt i tråden i nålen och började sy. Fint gick det tills undertråden tog slut.

 

Då måste man ju spola och dra ut tråden igen och under pust och stön fick jag till slut till det.

 

Det blev väl rätt bra bara jag fick upp dom i alla fall men inte var det kul. 


Jag var tvungen att ge mig ut en sväng för att få lite luft. Det gäller att ha dubbar på skorna och det har jag. En liten tur bort till Broder B:s fru och hem igen.


Inte mycket att berätta om men så är det. Inga stora äventyr att berätta om men det är kanske bra för då händer det inget illa heller. Ha en bra dag till er alla.

 

Nu mörknar det mer och mer.


Dagens ord: När man inte har pengar att handla för får man använda sin fantasi.


ANNONS
Av Anita - Söndag 22 nov 10:04

 

I den här mörka tiden då man inte vet vad som händer behövs det färg och ljus.

Jag vet att många redan satt upp ljusslingor och adventsstakar . Jag förstår det fullt ut. 


Jag har inte gjort det men nu var det dags att slita ner de rosa gardinerna i vardagsrummet och sätt upp röda gardiner.

Det var väl lätt men då ska blommor plockas bort och jag har till och med putsat insidan av fönsterrutorna och så tillbaka med alltsammans sedan jag duschat av alla blommor och tagit bort gamla torra blad. Det tog sin tid för jag har tre fönster.

Byta plädarna i soffor och fotöljer mot röda och då måste jag ta bort dynor och försöka dammsuga bort hundhår och katthår och hitta massor med grejor som försvinner ner i soffor som örhängen och pennor och hundgodis.


Tömma askan ur braskaminen, byta dynor på stolar och kuddar får nya röda överdrag och dammsuga och damma och torka golv och byta mattor. Det tog hela dagen och även med städmusik och diverse uppehåll tog det hela dagen. Tur att det var Kinabrors tur att laga mat och han hade gjort en fantastiskt god kålpudding med sås. Så god att jag tog om två gånger. Man blir hungrig av att städa.

 

Nu är det i alla fall rent och fint i ett rum men det fattas många. Fy sjutton för städning.

 

Kinabror och Jack kom och fikade en stund. Vi åkte en sväng med bilen för att kolla om avverkningarna snart är slut.


Jag pratade med Sonen i telefon en bra stund.

 

Kinabror har köpt en stor baddarsnöslunga till traktorn så min lilla Eulalia står nere i uthuset och än har vi inte behövt använda dom. Det är snö men tinar rätt bra.

 

Det har inte frusit i bäckar och sjön har bara lite is invid landet. Det är en konstig vinter. Ena dan si andra så men kallt har det inte varit.

Ett nytt kalhygge på andra sidan sjön. Det blir fler och fler.

 

I dag fortsätter jag med städningen och så ska jag väl hämta in ved och ta upp gruset om det blir halt och mata fåglar och ta upp snöskovlar och kanske ta en liten promenad bort till Broder B. Tvättmaskinen går för fullt med allt som jag plockat bort.

 

Nu vet jag i alla fall vem som snor talgbollarna med raketfart. Ekorren är smart och lyfter på locket där bollarna är och tar ut dom hela och drar iväg med dom hem till sitt eget lilla hem för att ha något att mumsa på när det är sämre tider.


Så får det bli slut för idag för jag hinner inte mer nu. Det finns en del att göra fast jag bestämt mig för att inte göra så mycket när det är helg men vad då.


Dagens ord: Man kan alltid ändra sig, det finns ingen lag mot det.

ANNONS
Av Anita - Torsdag 19 nov 08:43

Så kom en riktigt grå dag då det var extrautsändning på tv om ökade restriktioner för att coronan har ökat med förnyad kraft sista dagarna. Även här i Jämtland där det varit skapligt ett tag nu. Hjärtat sjönk som en sten. Nu ska man bara få umgås 8 personer.


Så kom en fin solig dag med en sjö som inte hade en vindpust utan låg spegelblank. Jag hade hämtat mina röda gardiner ur spökskrubben och gjort mig reda att putsa fönster och fixa. Det var under pust och stön men förr eller senare måste det ju bli av.


Då som en ängel från himlen ringde Broder B:s fru och frågade om Kinabror och jag ville följa med på en utflykt. Tror ni jag sa nej? Snabba svar förstås. Jaaaaaaa. Hon hade fixat kaffe och mackor och så gav vi oss iväg upp emot fjällen. Att det är 40 mil fram och åter hindrar väl inte oss norrlänningar. Vi är van.


Så fint det var. Inte ens uppe vid fjällen var det snö. Det var spegelblankt vatten, gröna ängar och guldokra gräs. Så många fina hus att titta på och solen värmde så skönt.

 

Vi stannade på en fin rastplats och fikade och så for vi vidare mot Åre och till Duved. Så var vi snart framme vid Tennforsen och vi var rätt ensamma där.

 

Det är något både lockande och skrämmande med forsande vatten.

 

Vi gick en fin runda där.

 

Det var länge sedan jag var där så det var roligt att se forsen igen.

 

Så drog vi tillbaka mot Åre och även där var det lugnt och inte mycket folk i farten.

När vi ändå var i farten tog vi och tittade på ännu ett vattenfall Ristafallet. Där finns en jättefin campingplats och vandrarled som jag nog skulle vilja gå på någon gång.

 

Jag tycker nästan mer om det vattenfallet. Det är liksom vänligare och ljusare på något vis.

 

Dagen gick fort och det började mörkna så fort.

 

Dags att bege sig hemåt. Det var verkligen en härlig dag. Den sista dagen utan snö och vinter. Sista dagen gjorde vi till en fin dag mitt i mörkret och missmodet i coronatiden. Man behöver något roligt när tillvaron är tung som nu.


Nu behövs lite energi för nu kom storm och snö och imorse vaknade jag till att det är helt vitt. Den  förbannade snön som bara förstör allt. Fy sjutton.


Dagens ord: Lite roligt mitt i allt det mörka gör mer än vad man tror.

Av Anita - Söndag 15 nov 11:19

 

Ja inte vet jag varför energin och lusten tagit vägen. Varför allt som man förut gjorde med lust känns nu onödigt och besvärligt. Sjutton vad rynkig jag blivit. Nog känns det att gammeldomen kastat sig över en.

 

Förr satt DansBritt och jag  på golvet oh gjorde kransar av alla möjliga sorter och vi till och med sålde på marknad.

Nu känns det lite jobbigt att bara göra en enda till sin egen dörr. 

 

Nu har jag till och med börjat göra dom av mossa bara för att det är enklare. Ja ni hör.


Nu ska jag inte tjafsa mer om det. Kanske hör det till det normala på gammeldagarna när man tycker att man inte behöver göra det man tyckte var viktigt förut.


Eller..... kan det vara så att det är coronan som liksom får en att tappa lusen. Inga roliga saker i december. Det enda som jag har planer på är att skaffa glasögon och serva bilen. Inte saker som man skrattar så högt åt minsann.


Kinabror och jag var iväg och tog förkylningsprutor och nu har han varit dålig i ett par dagar med feber och svullnad på armen.

Jag har inte känt något ännu. Jack och jag har varit i skogen förstås.

 

Så länge det är bart så måste vi ta ut det gottaste innan snöhelvetet kommer. Hör att en del längtar till snö, något jag inte förstår men det är väl dom som inte behöver jävlas med snön utan låter någon annan skotta.


Igår kom Broder B:s fru och deras barnbarn och hälsade på en sväng och så tog jag en sväng bort till dom för att dricka eftermiddagskaffe. Sedan ner till Kinabror och hämtad Jack som fick följa med mig hem genom skogen.


Jag hade tagit fram den gamla lergrytan som jag inte använt på flera år. Stoppade i en fläskkarre och en massa grönsaker och det var ju väldigt enkelt och allt i en gryta. Det ska jag nog göra flera gånger. 


Här har coronan ökat också men inte lika mycket som på vissa ställen men visst är man orolig och vill inte fara ut på så många ställen för får man den så lär man väl dö och det känns ju onödigt tidigt i alla fall.


Jag saknar dansen väldigt mycket så till er som har en gubbe att dansa med ta en sväng om i köket med honom. Det är bättre än att dansa med kvasten.

 


Dagens ord: Bättre grått och regn än snö och blåst.


Av Anita - Torsdag 12 nov 09:26

   

Söndagen hade Kinabror och jag lyckats få köpa älgkött. Vi stog några timmar och skar bitar och malde köttfärs med två intresserade som tittade på. Både hunden Jack och katten Morris gillar ju älgslamsor.

 

En av mina favoriträtter är att skära tunna biffar av kött, bulta och krydda och steka med massor av lök till. Av skyn blir det fint att göra en gräddsås av och så potatis och gele och gurka. Det är riktig höstmat det. Får biffen stå och puttra lite på vedspisen så blir det riktigt riktigt gott.


 

Måndagen bakade jag tårtbotten för tisdag fyller Kinabror 70.

Det har varit mycket nu och Jack och jag har ju inte varit på längre promenader de sista dagarna men nu var vi ute minst en timme och traskade i skogen och vädret var fint.

 

Ni ser att att när det är fint väder och ingen snö kan man njuta. När snön kommer är allt förbi. Då kan man bara halka omkring på vägen med långtradare som visslar förbi så barken ryker omkring. Så kom inte och prata med mig om hur härligt det är med snö. Fy sjutton.


Nåja vi har haft strömavbrott i två dagar. Tisdagen skulle jag då göra klar tårtan till Kinabror. Det är fint att ha grejor i frysen att fixa med. En botten med krusbärsgrejs, en botten med vaniljkräm oh blåbär. Så en massa grädde som det tog tid att vispa när man inte har elvisp. Så en blandning av skivade jordgubbar och smultron och så hallon och i mitten en massa smultron. Jo jo män. Det blir en sommartårta det.

 

Kinabror hade beställt ett fat med kött och potatissallad och så kom vännerna farande med blommor och sprit och glatt humör.

 

Så gick den kvällen . 

 

Kinabror hade tänkt åka till Skåne och fira sin 70-årsdag med barn och barnbarn men på grund av coronan så blev det inte så. Det är myket som inte blir pga den men vi har klarat oss bra här i skogen. Än så länge i alla fall.


Igår var det mest att stöka unden efter födelsedagsfesten och så var vi iväg och tog förkylnngspruta.


Vaknade av att det brummade ute och nu håller EO-n på att gräva sig in i trädgården för att lägga jordledning istället för ledning på stolpar. Det är mulet och grått men nu väntar fåglarna på mat.

 

Till och med domherrarna har kommit nu och jag har snart matat upp en 20-literssäck. Oj så dom äter.

Ha nu en fin dag och njut av att det går bra att gå på marken och man slipper halka omkring i snön och slipper frysa.


Dagens ord: Solen skiner alltid någonstans.


Av Anita - Söndag 8 nov 09:57

Fredagen var den svarta dagen då Mustachen skulle begravas och Kinabror och jag for till begravningen.

Efteråt vid minnesstunden satt vi tillsammans med två av Mustachens ungdomsvänner och vi började prata om gamla tider  och minnen och roliga äventyr som man varit med om tillsammans med Mustachen. Det lättade upp lite.


Han var en mycket speciell man så jag har inte förmågan att beskriva honom men det kommer ju upp lite minnen.

Att han var en fixare av både motorer och klockor visste alla.

Att han hade andra sidor kanske inte alla visste.


Precis som jag älskade han djur. En tidig vårmorgon ringde telefonen. Han var borta vid gammelhuset och harvade potatislandet. "Skynda dig och kom sa han" och jag kastade mig i bilen i bara morgonrocken och körde dit.

 

När jag kom dit satt han på kanten av potatislandet och ute på landet trippade en liten tofsvipa med en liten rad av söta ungar och han hade inte sett någon sådan förut så han ville veta vad det var för något. Då satt vi där i majsolens morgonljus och tittade på.


Det hände att han ville att jag skulle komma och tala om vilken blomma det var som blommade på åkerkanten. Det var gulspira en blomma som inte är så vanlig men som växte i massor just där.


Han visade mig ett guckuskoställe som jag visserligen visste var det var.

Han kom och hjälpte Kinabror och mig att kapa och klyva ved med sin vedmaskin.

 

Vi satt potatis tillsammans borta på hans fina sandjord.

 

Vi satt på den gamla trädgårdsmöbeln och käkade mackor och drack kaffe och solen sken och potatisen växte bra.

   

Han kom med plantor till ryska tomater och plommon och en planta med björnbär. 


Vi satt och skrattade åt Åsanissefilmer och han hade alltid roliga kommentarer som jag skrattade lika mycket åt. Alla runt omkring oss tyckte att de sämsta och dåligaste som finns är just sådana Åsanissefilmer men det sket vi i.

Nu är han borta och världen har tappat en härlig och unik person som verkligen hade många sidor. Alldeles för tidigt.


Så gick den dagen och så kom lördagen. En betydligt ljusare dag med sol och varmt. Jag började dagen med att gå bort till Kinabror och hämtade Jack och vi tog långa promenader i skogen.

 

Frampå eftermiddagen åkte Broder B med fru, Kinabror och jag till Bräcke för att hälsa på Gubben som fyller 70 år. Där blev vi kvar till sena kvällen.

 

Det var god mat och tårta förstås och trevliga samtal. 


Idag fyller både Gubben och min Son år. Tänk att Sonen är 44 år och faktiskt gubbe snart. Tiden rusar fram.


Kianbror och jag har fullt upp idag. Det är älgkött som ska malas och paketeras och frysas in. Det är fint att ha mat i frysen. Där finns både bär, grönsaker kött och tunnbröd så man behöver inte svälta i alla fall.


Dagens ord: Livet är både svart och vitt och ibland bara grått och det är bara att ta det som det är.

Av Anita - Onsdag 4 nov 09:14

 

Ibland fatt jag inte eller låter det inte gå in. I går morse slog det mig med en käftsmäll när doktor Micke p tv pratade om hur man blir när man är över 70. Det var ju presidentvalet som gjorde att han hade det pratet. 

En hel lista med hur det kommer att bli när man blir gammal och det var ingen rolig lista att läsa minsann.

Höra sämre, se sämre.

Tappar motorik och muskelkraft.

Man blir rutten i päran och fattar långsamt (vad blev det av det där att äldre är kloka och visa). 

Balansen blir sämre.

Man drabbas av sjukdomar som diabetes, artros och cancer. Det blir bara sämre och sämre.

Han sa inte att man blir fulare och fulare men så är det ju också. Det är bara värre och värre att vänta sig. Tänderna lossnar och håret blir tunt.


Nu är det väl bäst att man försöker att vandra omkring så mycket man kan medan man kan. Faaan. Jag som inte tänkt på hur jag är.


Dagen var i alla fall fin.

 

Pojkarna och jag åkte iväg till Pålgård och kyrkogården där mamma ligger. Vättaberget är så vackert en sådan här fin dag och kyrkogården är så fin.

 

Pojkarna rättade upp gravstenen och gjorde fint. Mamma var 75 år när hon dog i cancer och nu är jag snart 73 och har förslösat det mesta av mitt liv.

 

Hoppas bara att jag inte blir senil. Visserligen glömmer jag namn men det värsta med att man blir kocko i luvan är att man inte märker det själv. Kanske tycker alla att man är fläng men inte säger något. Usch.


Ja vad gör man. Hem och Jack och jag går badstrandsrundan. Har ska inte en fin minut förslösas. Nej ut i naturen.

Han hittar en stor stock i vattnet som han ska dra upp ur vattnet.

 

Inte bryr han sig om att vattnet är kallt.

 

Stark är han också.


Hem och hjälper Kinabror lasta ved som han ska ha bort till sommarstugan. Han bor fortfarande kvar där borta eftersom det är skapligt varmt ännu.


Gäller att hålla igång och ta vara på fina dagar så Jack och jag fortsätter vandra. Jag har ju ben som visserligen inte klarar att hoppa över breda bäckar längre men gå kan jag fortfarande.

 

Det är fint i min skog. Mossan är mjuk och solen kastar in lite strålar. Bäcken är full med vatten som om det vore den värsta vårflod. Jack hoppar över elegant och lätt. Jag hoppar över och halkar tillbaka och blöter ner ena stöveln. Ja det är så det är. Balansen och muskelstyrkan är inte som den var. Det är bara att inse.


 

Sitta en stund på Kinabrors trappa och se ut över sjön. Jag har gått långt en sådan här dag och visst vaknade jag inatt och hade träningsvärk i benen men så är det väl med en gammal kärringkropp.


Tramp säger att han redan vunnit valet fast man inte räknat rösterna ännu men vad mer kan man förvänta sig av gubbstrutten. Bevare oss väl för sådana gubbar. Vi får väl se hur det blir. Han lär väl drabbas av en massa krämpor han också pga av ålderdomen. 

 

Solen skiner idag och det är frost på marken för första gången i höst. 

Katten vill ha mat.

Fåglarna vill ha frö.

Spisen vill att jag ska elda. 

Magen vill ha kaffe och låter jag bli att se mig i spegeln kan jag förtränga att jag är en gammal kärring som bara blir sämre och sämre för varje dag.


Dagens ord: Nu för tiden är man inte vis och klok när man blir gammal, bara gaggig och dum och till besvär tycker dom som är unga och tror att dom ska vara så för evigt.


Av Anita - Lördag 31 okt 10:37

 

Några dagar till har gått. Nu när snön smält bort sa fick jag på vinterdäcken så nu är jag beredd när nästa helvete brakar loss. Det är skönt att återigen kunna gå på marken utan att riskera att bryta benen i blötslemmet till snö.


Nackdelen är att marken är ofrusen och vår smala grusväg blir helt förstörd av timmerbilarna som åker med tunga lassa och förstör. Det går minst fyra varje dag och vi som lagt ner så mycket pengar på att lägga på grus och göra den fin.

Skogsbolagen förstör och snart är alla skog runt omkring här borta, allt för att dom ska tjäna så mycket pengar som möjligt. Det är så hemskt att se.


Från det ena hemska till det andra så här det ju det här med coronan. Ökningen av smittan har nått skåne och inte nog med att Sonen inte kommer till jul. Broder B med fru har snart bott här i ett år och tänkte åka ner till Skåne och träffa släkt och vänner men det blir ju ingenting nu.

Kinabror skulle fira sin 70-årsdag hos barn och barnbarn i Skåne men nu blir han kvar i alla fall tills man får se hur det går. Tråkigt för dom. 

 

Jack och jag vandrar ute varje dag. Onsdagen var jag till Östersund till specialisttandvården men det gick bra och nu ska jag inte tillbaka förrän i januari.


Den kvällen var vi och åt hos Broder B. Gullige Liam är där på lovet och han hade gjort korvgryta och bakat en kladdkaka. Tänk att han blivit så stor nu. Tror att han är 12 år och nyss var en liten knopp, nu är han en stor kille med jättestora fötter. Tiden går.

 

Månen lyste på vägen hem men ingen ilsken uggla jagade mig.


Torsdagen var en vanlig dag men med fint väder. Storfiskarn kom en sväng och Gamle A kom också en sväng.

Dagen var fin och kvällen ännu finare.

 

Om man bor i ett gammalt hus som det här kan man hitta mycket konstigt. I en vrå i det gamla skafferiet har man samlat bitar av tapeter. Det är klart att det är bra att ha om man behöver och nu fick jag för mig att titta vad det var.

 

Den hår kinatapeten är nog väldigt gammal för den var alldeles brun. Jag minns den inte.

 

Det här var nog en gammal kökstapet. Vet att när vi renoverade fanns det minst en var tre dm med tapeter uppepå varandra. Nu ångrar jag att vi inte tittade mer på vad det var.

 

Den här har nog varit i salen för länge sedan och den är jättefin med en liten våfflad yta. Den skulle jag tänka mig att ha faktiskt.

 

Den här skulle nog vara söt i sovrummet. Tänk vilka skatter man kan hitta i gamla hus. Det är så modernt att slänga allt gammalt men jag är glad att man inte gjorde det. Vad vet man vad man kan hitta om man rotar i gömda hörn.

 

Jag har struntat i gastar och spöken i år och bara tagit fram men gamla häxa. Det får räcka.


AMV och Gubben kom och vi hämtade upp DansBritt och åt på kaffestugan igår. Sedan kaffe hos DansBritt och så skulle vi förstås åka till kyrkogården och tända ljus. Det var en fin eftermiddag när vi gick där i lugn och ro och tände. Här är det ingen trängsel minsann.


Dagens ord: En grådisig och regnig dag som gjord för att tänka på dom som inte längre går på den här världen.



Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

52 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se