Är jag dum i huvudet eller vad är det för fel?

Nu sitter jag här och tittar ut på dimma och snö och vet att nu är det slut på skogsvandringar. Nu är man fången i snön i månad efter månad. 

Men...det var inte det jag ville prata om idag. Det är ju så här att det blir en del tv-tittande nu nr man inte vill gå ut.

Jag är en sån person som inte är så kulturell utan enkel i mina vanor. Nyheter på morgon och så brukar jag plocka fram Robinson på måndag morgon och Bonde söker fru på onsdag mornar. Det är mysigt att sitta och titta på och dricka kaffe och äta macka innan jag börjar med morgonsysslorna.

Visst så jag tittar på C More och så drar dom in det och det sades att man skulle få 4 plus istället. Pytt skit i pannkakan. Nej det har blivit betalsida. Trodde att det var jag som inte kunde med att uppdatera och annat strul men även med hjälp av Kinabror så kommer det bara ett erbjudande att köpa. Så nu kan jag inte se saker i förtid längre. Slippa reklam var ju fint med C More och kunna se program i förtid.

Nog kan man bli galen. Inte ens att åka buss kan man göra utan att ha en app. Det var enklare förr. Förr fanns det i tidtabell i busskuren så man kunde se när bussarna gick. Visst har jag 2 mil till bussen men jag försökte se i datorn hur bussarna går om inte någon av mina bröder kan köra mig när jag ska till stan på lasarettet.

En timme satt jag och försökte hitta något. Visst man skulle ha bussnr? Inte vet jag vad det är för bussnummer. Jag fick fram en massa resor men inte det jag ville. Är jag dum eller? Dyrt är det också. 

Så är det det där med 1177. Jag har ju kryssat för att jag vill ha både kallelse skriftligt och via 1177. Nu har vi ju postnord så man kan aldrig lita på att man får någon skriftlig. Ibland finns det på 1177 och ibland får jag skriftlig.

Så man får vara rädd att man missar någon tid. Så var det inte förut.

Tänkte beställa medicin via 1177 men hittade banne mig inte var jag skulle beställa det. Är jag dum eller?

Ringer min läkarstation men där är det bara telefonsvarare och man ska trycka här och trycka där och prata in och så mitt i alltihopa så bryter det. Efter många försök lyckas jag få till ett meddelande men har ingen aning om det gått fram och ingen mänsklig röst finns att kolla med. Att få prata med en vanlig människa verkar vara omöjligt nu för tiden.

Inte törs man svara i telefon längre om det inte är ett nummer man känner igen för nu är det bluff och båg överallt och man kan inte lita på någonting. Är jag dum eller?

Inte ens att ladda upp en skrivare eller beställa nya toner är helt enkelt. Är jag dum eller?

Det är det som är det värsta. Trodde i min oskuld att jag hade lite koll men för varje vecka upptäcker jag att jag har ingen koll på den nya världen. Måste allting vara så förbannat komplicerat. Förr kunde man i alla fall prata med någon levande varelse men nu ska man röra sig i en datavärld som man inte förstår. 

Vet att jag låter gammaldags men nog var det roligt att bläddra i kataloger och se vad som fanns att köpa och se vad som var modernt. Nu ska man leta i datorn för att kunna beställa något och jag har tappat sugen. Det är inte samma precis som det är med tidningen. Saknar att sitta och bläddra lite slött och inte stirra in i datorn och inte blev det bättre av att jag börjar se dåligt. 

  Nu sitter jag här så länge som helst. Försöker betala räkningar men inte ens det går bra utan bara krånglar. Är jag dum eller? 

Jag som nu skrivit min blogg i minst 15 år. Nu plötsligt börjar det krångla också. Bilderna blir halva och när jag ska läsa andras bloggar så står det att bloggen har upphört fast den inte gjort det. 

Dagens ord: Det var mycket enklare förr eller är det jag som håller på att tappa greppet?

Det blev i alla fall vattengympa i onsdags men det var bara tack vare Kinabror för jag hade inte vågat köra själv.

Det var oplogat och det låg en bil i diket på vägen dit. Spårigt och hemskt men vi kom hem med livet i behåll i alla fall

Så kom torsdagen och det snöade och snöade hela dagen. Vilken tur att Kinabror är kvar. Han tog fyrhjulingen och plogade så jag behövde bara skotta det som skulle skottas intill huset och runt bilen. 

En som är glad för snön är ju hunden Jack Han vill att man ska kasta snöbollar och han dyker i snön så han bir alldeles vit.

Så igår var det dags att fara och tända ljus på gravarna. Lite mindre snö i Hammarstrand som vanligt. Vi hade sällskap av TuppOla med Sambo och så for vi till Skogskolan (fd) för att trösta oss med en god lunchbuffe. Gott var det och alldeles för mycket åt vi alla. Trevligt med sällskap i alla fall.

Massor med fåglar har det kommit till fågelborden men mest talgoxar.

På trappan satt en liten domherrehona som troligen smällt i något för hon bara satt där men levde i alla fall.

När jag tittade efter ett tag hade hon repat sig och flugit iväg. Tur det.

Så har det snöat hela natten igen och jag vaknade och såg att det var mycket snö på balkongräcket.

Mina paprikor och chilin är fortfarande gröna och fina men jag vet inte om dom gröna paprikan kommer att mogna och bli röda. Till det krävs det väl troligen sol och ingen sol har syns till på flera dagar.

Lika bra att ligga kvar men till slut så fick jag väl kliva upp och ser att hunden tår på bron och vill ha ost.

Sedan fikade vi och så lag vi i soffan och latade oss tills vi hörde att Kinabror startat fyrhjulingen och var i full fart med att skotta.

Katten Morris låg i sin korg under taket och blängde. Han vill inte gå ut när det är snö och det vill inte jag heller.

Mörkt är det också. Det är ganska mörkt hela dagen.

Nu har jag varit in till Kinabror och druckit kaffe.

Jag har pratat i telefon med Sonen och med Sofiepropp och med en skolkamrat. Vilken tur att det finns telefon så man kan ha lite kontakt i alla fall.

Det är väl bara att sucka och pusta och fortsätt skotta i flera månaden till. 

Jag skrev en gång att livet ska vara lätt att leva och det kunde man ju ha hoppats på.

Dagens ord: Det blir som det blir och var som det var. Inget att göra något åt.

Igår var det inte så mycket snö och mitt ute på sjön var det öppet. Ingen skridskois blir det nog i vinter för snön har fallit på isen och frusit fast där.

Idag är det annat. Det har snöat hela natten och fortsätter att snöa, timme på timme.

En del människor blir glada och säger att det blir ljusare när snön har kommit.

Det är mest folk som bor i stan som säger så. Jag begriper inte det. I stan har dom ju hur ljust som helst med alla lampor överallt. Här i mörkret blir det bara mörkare. Idag när snön faller är det inte ljust fast det är mitt på dan.

Det var nr 1.

Jack och jag har gått en liten sväng men jag hatar att gå i snö. Subbigt och tungt och snön faller i håret och på kläderna och innan man är hemma igen är man genomblöt och frusen.

Bilen har en snöluva som blir tjockare och tjockare och värre och värre att få av.

Att köra på vägen när det är oplogat är minsann inte ett dugg kul och jag hoppas att Kinabror följer med på vattengympan för annars stannar jag nog hemma. Vet att jag är en fjask till att köra bil i sådant här väder.

Jag har redan sopat av bron tre gånger och blivit blöt så fort jag har gått ut. Som tur är hämtade jag ved igår för annars är det ganska tungt att försöka skjuta kärran med ved uppför backen när det är snö.

Nåja det är som det är. Jag satt och tittade på facebook igår och det var så många bilder av folk som dansade. Det var alla möjliga sorts danser, bugg och vanlig dans och en massa annat Jag suckade och minns. Minns tiden då jag dansade. Minns tiden då jag skrattade och log och snurrade runt på dansbanorna överallt.

Minns tiderna då jag var i Italien i den vackra staden Cattolica.

Tiden då jag var ung och vacker och killarna visslade efter mig. 

Då jag hade snygga ben utan åderbråck. 

Nu sitter jag här och glor ut på snön och vet att de tiderna är över. Jag blir så lessen i hjärtat när jag ser dom som dansar och förstår att den tiden är över. Det mesta är över och jag har förvandlats från en glad och dansande tjej till en sur gammal kärring. 

Dagens ord Så ni som kan, dansa och var glada för så småningom kommer andra tider.

Vintervanor får jag väl säga för på sommaren är det annorlunda.

När jag jobbade så började dagen före 6 på morgonen. kallt i huset, snabbt på med kläderna, borsta tänder, mata katten och fåglarna. Sopa bron från snö Sopa och skrapa av bilen. Svinkallt eller oplogat. Rädsla för att möta timmerbilar eller halka i diket eller att inte komma fram för det är för mycket snö. Nu förstår jag inte hur jag orkade men jag var ju tvungen.

Som pensionär ser det annorlunda ut. Vaknar och ligger och drar mig tillsammans med katten. Läster lite.

Går upp och kokar kaffe. Ger katten mat. Slår på tvn för att se på morgonprogrammet samtidigt som jag dricker kaffe Kaffe och en macka ibland två och ett glas med nyponsoppa. Jag har dålig aptit på morgonen så det räcker så.

Tänder i vedspisen. Radion på förstås så jag kan höra lokala nyheter. Tar några danssteg bara för att jag kan.

Så ser jag hunden Jack stå på bron och vill komma in och få tre ostskivor och tre hundgodisar. Sedan hastar han in till Kinabror för han ska ju få sista biten av hans macka.

Jag matar fåglarna förstås och hämtar posten. Nu får vi den bara varannan vardag. Inte allt blir bättre med tiden. Jack hjälper till att bära in posten och likaså veden om det behövs.

Sedan går hunden Jack och jag på vår morgonpromenad i skogen eller badstrandsrundan.

Så har vi det vanliga grejorna som vi gör varje vecka. Onsdag är det vattengympa.

Torsdag vid halv 12-tiden kommer Gamle A och hälsar på.

Fredag far Kinabror och jag och handlar och unnar oss att äta lunch på hotellet.

Den här sista veckan hade vi planen att elda upp den jättestora brasan och vi satt igång att elda.

Nej det gick inte bra för blött för att det skulle ta sig riktigt. Det slocknade efter en stund.

Broder B har i alla fall fått upp min båt.

Mulen och grå vecka och det har snöat lite varje natt. 

Så gjorde jag en pumpaltykta bara för att jag kan.

Av inkråmet gjorde jag en pumpapaj och rostade pumpakärnor.

Vet inte riktigt vilken dag man ska tända lyktan men jag gjorde det igår kväll

Jag har fått in kärleksörten och den är fin på det viset att den kan stå i vas hur länge som helst. Lite pelargonblommor har jag fått med också.

Inatt blev det då vintertid eller normaltid som det egentligen heter. Denna onödiga grej som jag retar mig på varje vår och höst Varför i fridens namn Nu blir det tidigare mörkt på kvällarna eller eftermiddagarna egentligen. Som om det inte skulle vara nog mörkt och dystert ändå. 

I morse när jag och katten vaknade small och väsnades det i huset I den ena knuten speciellt och då visste jag vad som hänt. Det var kallt ute och minsann 10 grader.

I går frostade jag ur frysen och det är ett stök. Varmvatten och rinner ut på golvet och tar en ryslig tid men nu är det gjort. Jag är av den sorten som skjuter upp saker jag gruvar mig för och nu har jag gruvat mig länge. När isen trycker ut dörren vet jag att jag måste. Visst vet jag att man ska göra det oftare men att veta är en sak, att göra är en helt annan sak 

Dagens ord: Hoppas att ni har varmare än vad jag har. Lägger in en pinne i brasan nu.

Is på delar av sjön.

Snön som kom ligger kvar.

Varit 8-9 grader kallt

Halt på byvägen.

I onsdags kom Kinabror hem och jag hade sådan tur att jag fick åka med Gittan på vattengympan Jag hade ju bara sommardäck.

Nu blev det som vanligt Jack och jag som gick på promenader i skogen Måste pasa på innan det blir för djup snö.

Solen ligger så lågt nu så det är bara en strimma som söker sig ut på sjön.

Så kom AMV och Gubben och frampå kvällen åkte i tll Jazzklubben och lyssnade på Micke Mojo.

Det hände mycket dom sista dagarna. Fredag lade Kinabror och Broder B vinterdäck på alla bilarna.

Igår fixade Broder B att dra upp min båt på land.

Så det mest spännande igår var att jag började på torrtovningskursen. 

När jag kom in i lokalen så stod dom där. Lådor med ullflor i de finaste färger.

För att berätta om vad torrtovnng är så är det så att istället för att ha hetvatten och såpa när man tovar ihop ull för att göra grejor av så använder man en liten nål med hullingar på som man trycker upp och ner och som då tovar ihop ullen till det man vill ha.

Nybörjare som vi var så började vi att göra en ängel.

Jag blev väldigt ivrig och tyckte att det var riktigt kul. Roliga kompisar var det också så det var riktigt trevligt och jag ser fram emot nästa gång.

Då har vi lärt oss mer och ska göra tomtar eller vättar. Få se hur det går.

Första försöken och nästa blir förhoppningsvis bättre. Roligt var det och det är en speciell känsla att jobba med ull. Det har jag alltid tyckt och jag har ju tovat en massa grejor med såpa. Sittuderlägg, tofflor, hatt, väst och en väska bla annat och så förstås massor av tavlor med olika motiv. Å så roligt. Jag har alltid velat lära mig nya hantverk och nu har det varit dåligt med det i flera år men nu ni ska det bli både det ena och det andra.

Så är det söndag och det är fyra grader kallt idag. Då ska jag passa på med en del saker utomhus.

Kolla upp hur det är med motorvärmare och kupevärmare och skrapor till bilen.

Kolla gravlyktorna.

Gå till skogen med hunden.

I dag är det Kinabrors tur att laga mat så det slipper jag men jag ska gå runt och sköta om alla mina 100 blommor och brorsans också så det finns att göra. 

Dagens ord: Tänk så lite nya inspirationer kan göra. Glömde vara förbannad för att rutor på bilen behövde skrapas.

Det är nu det händer och alldeles för tidigt. Snö och träden har tappat bladen och står där mörka och grå och ser lika lessna ut som jag.

Om vi ska börja med de två positiva saker som händer snart är att Kinabror och hunden Jack är på väg hem. Så börjar vattengympan idag och det är ju något jag längtat till. man får leta dom få positiva saker som trots allt händer.

MEN i går morse hade blåsten mojnat och visst var det mulet men i alla fall nollgradigt. Jag såg fram mot en utedag. Det har ju varit dåligt med det nu när det blåst så det inte har gått att gå ut ens.

Den enda björken som lyckats hålla bladen kvar lite längre stod där. Det var dimma över sjön. Jag gick in och stökade lite i Kinabrors hus och så tittar jag ut och ser att det börjat snöa. Stora klibbiga flingor. Fan var förbannad jag blev.

Antingen snö eller storm. Vet inte vad som är värst. 

Visst jag vet att det finns folk som gillar snö men skulle tro att det är dom som slipper skotta eller har som yrke att ploga vägar och har det som yrke. Dom som vet att någon annan tar hand om snön och slipper jäklas med det själva. Det finns till och med dom som gillar att skotta snö men knappast i flera timmar i flera månader. 

Inte så mycket än att det behöver plogas i alla fall.

Håret är i alla fall blött efter en stund och jag går till Broder B för att få en kopp kaffe och sedan ner till Kinabrors sommarstuga för att kolla läget.

Det är det här med det eviga vita grå och svarta som gör livet så mörkt under vintern. Ser en liten röd nyponbuske som försöker hålla färgen i alla fall.

Sjön är alldeles grå och det flyter lite isflak omkring men det är vemodigt och lessamt. Inga blommor och grönska på kanske ett halvt år. Fy sjutton. 

En ny dag idag och jag gruvar mig lite för att åka iväg Jag har sommardäcken på än. Som vanligt oroar jag mig för Kinabror som ska köra över 100 mil idag. Jag oroar mig alltid när någon av mina kära är ute på vägarna speciellt när det är vinter. Kanske är det typiskt åldern. Minns inte att jag oroade mig förr när jag var ung. Inte var jag lika arg heller

Nåja jag vet vad ni tänker. Varför jag bor här? Varför jag gnäller om vintern? Skit i det. Jag skriver väl vad jag vill och jag känner mig väl som jag känner. Nu är jag så gammal att jag inte vet hur länge jag får vara kvar i livet och det är minsann inte läge varken att flytta eller att slut gnälla. Att det kunde vara värre säger ju folk men det kunde vara bättre också.

Hade jag pengar så skulle jag kunna bo borta i värmen på vintern och slippa snöskottning och bilkörning och gruvsamma saker. Nu är det som det är och jag kan bara hoppas att jag får uppleva en vår och sommar igen.

Dagens ord: Ska i alla fall bli kul med vattengympa. 

Ibland kommer solen fram och det blir lugnt på sjön ett litet tag. Då passar jag på att tömma båten och dra upp den där vi ska ta den iland. Ska visst bli blåst framöver. Bara att passa på

Det har varit några rätt bra dagar nu. Det har varit middag hos Broder B.

Gulliga hunden Nalle har kommit hem och han är som vanligt den snälla mysiga björnlika hunden med de snällaste ögon man kan tänka sig.

Torsdag träffade jag en annan hund. Det var Gamle A som kom en sväng och han var hundvakt till en Labradodel eller vad dom heter. Blandning mellan en kungspudel och något annat. Vilken fin och klok hund det var.

På eftermiddagen åkte Broder B och jag till Östersund för det var dags för min spruta i ögat igen.

Jag satt ute i där man kommer in och tittade på folk och reagerade på att jag bröt av i min knallblå och orange jacka. Alla har beige svart och grått nu för tiden. Visst kom det ibland någon chaufför som hade blå uniform men annars så är det dystert som gäller den här hösten. Visst är livet ganska dystert nu med allt som händer men varför. Lite färg skulle muntra upp.

Samma med bilarna. Jag väntade utanför på brorsan och bilarna var grå beige och svarta och vita och alla likadana. 

Jag har ju tyvärr en svart bil själv men jag gillar det inte. Nog skulle lite färg göra livet lite gladare.

Så kvällsprogrammet där men har "Gör om mig". Jag tycker att en del var bättre innan än efter för där vimlar det av svart grått och trista färger. Varför nu har man ju till och med börjat måla hus svarta och mörkgrå. Har ni tänkt på det.

Usch så less jag blir.

Igår när jag tog en skogspromenad hittade jag massor med tranbär men jag hade inget att plocka i så jag lät bli dom. Fin stora och röda var dom i alla fall. 

Jag fick besök på torsdagskväll av Gulliga Susanne. Det var länge sedan vi sågs så det var så trevligt att sitta och prata med henne medan elden sprakade i kaminen.

Nu har jag köpt solrosfrö till fåglarna och det är inte bara nötväckorna som kommer och vill äta. Nej det vimlar av fåglar och på en timme har dom tömt allt jag lägger ut.

Mitt skatpar är dom första som kommer och hälsar på. Om jag inte kommer ut så kommer dom upp på förstukvisten och ställer sig att skrika och titta in genom fönstret. 

Violerna har börjat blomma om och dom tål lite frost Det är kallgrader mest varje natt nu så vintern står och lurar när som helst.

Igår fick jag besök av en av mina växtfärgarkompisar. Hon kom med bullar och sina fina hund och vi hade en trevlig fikastund. 

På kvällen blev jag bjuden på pizza i Hammarstrand. Det har varit en väldig skillnad mot förra veckan då jag inte såg en enda människa på tre dagar.

Så går solen ner efter en rätt så fin dag och nu väntar jag bara på att Kinabror ska komma hem.

Då blir det läge för rejäl höstmat som paltbröd och fläsk och rotmos och fläskkorv och bruna bönor och annan gott.

Dagens ord: Nu gäller det att ta till vara de sista drägliga dagarna innan snön kommer.

Som jag sagt förut så försöker jag låta bli att prata om världens elände, krig och hemskheter. Det pratas ju så mycket av så många om det ändå så jag håller till min lilla värld men ibland så kan jag inte låta bli att fundera över hur det ska gå för världen. Det verkar gå sämre och sämre. 

Fast det verkar samtidigt att många lever som vanligt trots all dålig ekonomi. Hör att trots det så är flygen fulla med människor så det finns knappt biljetter till turistorterna. Jag undrar hur dom har råd och visst är jag avundsjuk. Jag som likt många andra måste tänka "Det jag kan klara mig utan måste jag låta bli"

Det var då jag såg på tv om hur man pratade med en kvinna som var med i någon religiös förening som försökte hjälpa andra människor med mat och det nödvändiga. Hon berättade att sista två åren var det helt nya människor som kom och köade för att få en påse med mat.

Det var inte bara bostadslösa utan barnfamiljer utförsäkrade från arbetslöshetskassan och försäkringskassa och så pensionärer där pengar inte räcker till. En man sa att han skämdes men att han måste ha mat till sina tre barn.

Vi är alltså i Sverige.

Sverige som skulle ta hand om alla av sina innevånare. Det var åtminstone så förut.

 Nu när råkylan sätter in och många är bostadslösa och måste ligga i portgångar och andra skrymslen i kylan.

Jag blir så lessen över hur det blivit. Ska det behöva vara så här.

Samtidigt så sitter jag här och skäms. Jag som klagar hela tiden på att jag inte har råd att åka någonstans eller göra något kul. Pa att vintern är kall och att det är ensamt och mörkt. På allt som krånglar och jävlas för jämnan, på trasigheter och ömse krämpor och så på rynkor och brist på dans.

Jag har i alla fall tak över huvudet och kläder att ta på mig om jag ska ut. Jag har i alla fall mat så jag inte behöver vara hungrig.

Tänk att vara ensamstående mamma och inte veta om man har mat till barnen och nya kläder. Det var sånt som var förut i det vackra landet Sverige. Någon gång på 40-talet kanske och längre tillbaka men nu?????

Nu är det många som inte ens vågar gå ut pga alla skjutningar . Nej fy hur ska det bli. Vilken värld har vi att ge till barn och barnbarn. Var är medkänslan någonstans. Nu måste jag sluta tänka på det.

Idag är det rätt fint ute i alla fall och Broder B och Frun har kommit hem och Gulliga hunden Nalle.

Vi åkte till Strömgården och åt lunch i söndags och titta på deras fina djur. De  gulliga och fina vita getterna och hönsen och resten av djuren.

Får tänka på det man har istället för vad man saknar.

Jag har potatis och grönsaker och massor med saft och lite älgkött i frysen. Jag har ved så jag kan elda och slippa frysa. 

Dagen ord Vem är jag att klaga. Det hade kunnat vara mycket sämre.

I