Utmanad av "solagast" att visa 10-de fotot i arkivet och då får det väl bli så.
Det här är en lite märklig blomma egentligen. Den heter Pestskåp och växer i diken i fukten. Samma tid som kabelekan och gullpudrans blomningstid. Så småningom får den jätteblad. Den doftar gott men starkt, lite som bittermandel och fransk tantparfym.
Så kommer nästa utmaning. Det är Ingrid på Gotland som visar månadens bild som ska höra till ordet STARK. Hade tänkt att jag skulle få se björnen och få till det som "stark som en björn" men inte.
Tar det här istället.
När jag fyllde 60 blev jag bjuden på en mysig resa av mina kompisar bla till ett ställe där det var 100-tals snickrade figurer. En som drar en hel gris måste väl vara STARK.
Annars känns det lite lesset idag. En av de godaste och gulligaste gubbar man kan tänka sig har hastigt dött.
Han var en sådan som alltid funnits med sin dans, sitt glada skratt och sitt härliga musicerande. Såna tror man alltid ska finna och det blir ett stort tomt hål efter dom, men som hans dotter tänkte: Änglarna får i alla fall livat nu när han kommit.
Annars har värmen försvunnit nu och det är lite mulet och grått. Har varit iväg och köpt lite blommor till gravarna idag så nu ska det bli planterande ikväll.
Dagens ord: Inget är för evigt.
alice.
18 maj 2010 15:10
Sv; Vem har sagt att jag vill att snygga killar ska krama mig? Kanske jag vill, men om jag inte blir smal kommer jag ändå inte låta några snygga pojkar krama mig.
http://sommarregnsdans.bloggplatsen.se
Ingrid
18 maj 2010 15:19
Hejsan!
Orkar man dra på en gris, då är man stark, helt klart!
Så tråkigt att du förlorat en god vän, men hans dotters kommentar tycker jag är helt underbar, klart att änglarna ska ha lite kul de också.
Här är det första dagen med riktig sommarvärme, riktigt gott är det att gå omkring i kortärmad tröja och känna sig lite småsvettig.
Kram Ingrid
http://blog.stenstugu.com
Ann
18 maj 2010 15:35
Fint skrivit om vår älskade Offa! Idag börjar tomheten infinna sej efter gårdagens chock...Vikbäcken blir sej aldrig mera lik...Vi saknar Offa så, men som sagt Musikhimlen har nu fått en basist-ängel som inte går av för hackor....Nu är det minnena av glada, goa, fina, snälla Offa som lever kvar...
Jag ska försöka skriva nåt i min blogg men har inte förmått ännu....
Kram till dej Anita!!!
http://dansann.blogg.se
Margit
18 maj 2010 19:14
Fina bilder du bjuder på, Anita!!! trevligt att titta o bläddra...var ett taf sen sist...
Ser att du också redan tagit5 fram hammocken...härligt att sitta o gunga i...Lasse har också köpt en sedan vi träffats, men inte plockat ihop den ännu.
Vilken härlig katt, Oska ser ut att vara!! Gosig och snäll.
Läste också att en vän/bekant hastigt lämnat...Ja man vet aldrig nåt om morrondagen och tur är ju det.
Kramen vännen och önskar dig en fin kväll!!!
http://margitholm.blogg.se
zaq
18 maj 2010 21:26
Ord som lämnar en i eftertanke och sorgsenhet, bilder som lockar till skratt och förundran och glädje, Våren är här!
http://zaq.blogg.se
Titti
19 maj 2010 13:23
den blomman hade jag inte sett förut! undrar om den finns i min landsända med?
kul träfigur, det syns verkligen hur han får ta i för att dra hem sin gris.
så tråkigt att du mist en god vän...
småningom får ni träffas igen, "på andra sidan!"
Kramar!!!
Skatan
20 maj 2010 06:53
Neej, inget är sannerligen för evigt. Och ... om man tänker efter ordentligt ... är det ju tur att det är så.
Man får passa på att leva när man lever ... och så ska det ju vara "lätt att leva" också ... annars ...
Kram du fina Skogsnuvan ... Snart är du ledig från lönejobbsslitet och kan jobba med preciiis vad du vill och vara ledig när det passar dig ...
Kramar!
http://skatanstankar.wordpress.com