Ursinnig, förbannad och sur blir jag. Maskiner med snöre är ett satans påfund. Stenålders kan man tycka. Gräsklippare, båtmotorer, röjsågar och vanlig motorsåg, alla med snöre som man drar och drar och blir mer och mer förbannad.

Nu ska gräset klippas för första gång och det borde ju vara en glädjegrej så jag tar fram klipparn och fyller på bensin och olja. Kollar tändstift och börjar dra i det förbannade snöret. Inte ens det minsta brum!

Drar, svär, svettas och förbannas. Ber att få hjälp av en gräsängel men troligen finns inte sådana eller ochså retar dom sig på att jag svär så in i norden.

Inte blir det bättre av att grannen står och glor.

Jag kan inte förstå hur det börjar bli. Jag blir mer och mer förbannad för varje år. Efter en halvtimmes mödor och när jag precis ska ge upp startar den och jag klippte lite grann. Inte nog med att faanskapet inte startar, den låter styggt och luktar faaan också.

Som tur var så ringde DataFia och ville bjuda på mat och faktiskt lugnade jag ner mig när jag fått lite mat i magen och en kopp kaffe så nu tål jag i alla fall se belätet. Kanske kommer gräsklippningen att kännas bättre när jag inte jobbar. Hoppas kan man alltid. Annars får man väl försöka få några glädjepiller eller ta sig en sup innan man börjar krångla

Dagens ord är självpåhittat till viss del:

Gräset är alltid grönare på andra sidan staketet och du kan njuta av det utan att behöva klippa det.