Vintervanor får jag väl säga för på sommaren är det annorlunda.

När jag jobbade så började dagen före 6 på morgonen. kallt i huset, snabbt på med kläderna, borsta tänder, mata katten och fåglarna. Sopa bron från snö Sopa och skrapa av bilen. Svinkallt eller oplogat. Rädsla för att möta timmerbilar eller halka i diket eller att inte komma fram för det är för mycket snö. Nu förstår jag inte hur jag orkade men jag var ju tvungen.

Som pensionär ser det annorlunda ut. Vaknar och ligger och drar mig tillsammans med katten. Läster lite.

Går upp och kokar kaffe. Ger katten mat. Slår på tvn för att se på morgonprogrammet samtidigt som jag dricker kaffe Kaffe och en macka ibland två och ett glas med nyponsoppa. Jag har dålig aptit på morgonen så det räcker så.

Tänder i vedspisen. Radion på förstås så jag kan höra lokala nyheter. Tar några danssteg bara för att jag kan.

Så ser jag hunden Jack stå på bron och vill komma in och få tre ostskivor och tre hundgodisar. Sedan hastar han in till Kinabror för han ska ju få sista biten av hans macka.

Jag matar fåglarna förstås och hämtar posten. Nu får vi den bara varannan vardag. Inte allt blir bättre med tiden. Jack hjälper till att bära in posten och likaså veden om det behövs.

Sedan går hunden Jack och jag på vår morgonpromenad i skogen eller badstrandsrundan.

Så har vi det vanliga grejorna som vi gör varje vecka. Onsdag är det vattengympa.

Torsdag vid halv 12-tiden kommer Gamle A och hälsar på.

Fredag far Kinabror och jag och handlar och unnar oss att äta lunch på hotellet.

Den här sista veckan hade vi planen att elda upp den jättestora brasan och vi satt igång att elda.

Nej det gick inte bra för blött för att det skulle ta sig riktigt. Det slocknade efter en stund.

Broder B har i alla fall fått upp min båt.

Mulen och grå vecka och det har snöat lite varje natt. 

Så gjorde jag en pumpaltykta bara för att jag kan.

Av inkråmet gjorde jag en pumpapaj och rostade pumpakärnor.

Vet inte riktigt vilken dag man ska tända lyktan men jag gjorde det igår kväll

Jag har fått in kärleksörten och den är fin på det viset att den kan stå i vas hur länge som helst. Lite pelargonblommor har jag fått med också.

Inatt blev det då vintertid eller normaltid som det egentligen heter. Denna onödiga grej som jag retar mig på varje vår och höst Varför i fridens namn Nu blir det tidigare mörkt på kvällarna eller eftermiddagarna egentligen. Som om det inte skulle vara nog mörkt och dystert ändå. 

I morse när jag och katten vaknade small och väsnades det i huset I den ena knuten speciellt och då visste jag vad som hänt. Det var kallt ute och minsann 10 grader.

I går frostade jag ur frysen och det är ett stök. Varmvatten och rinner ut på golvet och tar en ryslig tid men nu är det gjort. Jag är av den sorten som skjuter upp saker jag gruvar mig för och nu har jag gruvat mig länge. När isen trycker ut dörren vet jag att jag måste. Visst vet jag att man ska göra det oftare men att veta är en sak, att göra är en helt annan sak 

Dagens ord: Hoppas att ni har varmare än vad jag har. Lägger in en pinne i brasan nu.

Is på delar av sjön.

Snön som kom ligger kvar.

Varit 8-9 grader kallt

Halt på byvägen.

I onsdags kom Kinabror hem och jag hade sådan tur att jag fick åka med Gittan på vattengympan Jag hade ju bara sommardäck.

Nu blev det som vanligt Jack och jag som gick på promenader i skogen Måste pasa på innan det blir för djup snö.

Solen ligger så lågt nu så det är bara en strimma som söker sig ut på sjön.

Så kom AMV och Gubben och frampå kvällen åkte i tll Jazzklubben och lyssnade på Micke Mojo.

Det hände mycket dom sista dagarna. Fredag lade Kinabror och Broder B vinterdäck på alla bilarna.

Igår fixade Broder B att dra upp min båt på land.

Så det mest spännande igår var att jag började på torrtovningskursen. 

När jag kom in i lokalen så stod dom där. Lådor med ullflor i de finaste färger.

För att berätta om vad torrtovnng är så är det så att istället för att ha hetvatten och såpa när man tovar ihop ull för att göra grejor av så använder man en liten nål med hullingar på som man trycker upp och ner och som då tovar ihop ullen till det man vill ha.

Nybörjare som vi var så började vi att göra en ängel.

Jag blev väldigt ivrig och tyckte att det var riktigt kul. Roliga kompisar var det också så det var riktigt trevligt och jag ser fram emot nästa gång.

Då har vi lärt oss mer och ska göra tomtar eller vättar. Få se hur det går.

Första försöken och nästa blir förhoppningsvis bättre. Roligt var det och det är en speciell känsla att jobba med ull. Det har jag alltid tyckt och jag har ju tovat en massa grejor med såpa. Sittuderlägg, tofflor, hatt, väst och en väska bla annat och så förstås massor av tavlor med olika motiv. Å så roligt. Jag har alltid velat lära mig nya hantverk och nu har det varit dåligt med det i flera år men nu ni ska det bli både det ena och det andra.

Så är det söndag och det är fyra grader kallt idag. Då ska jag passa på med en del saker utomhus.

Kolla upp hur det är med motorvärmare och kupevärmare och skrapor till bilen.

Kolla gravlyktorna.

Gå till skogen med hunden.

I dag är det Kinabrors tur att laga mat så det slipper jag men jag ska gå runt och sköta om alla mina 100 blommor och brorsans också så det finns att göra. 

Dagens ord: Tänk så lite nya inspirationer kan göra. Glömde vara förbannad för att rutor på bilen behövde skrapas.

Det är nu det händer och alldeles för tidigt. Snö och träden har tappat bladen och står där mörka och grå och ser lika lessna ut som jag.

Om vi ska börja med de två positiva saker som händer snart är att Kinabror och hunden Jack är på väg hem. Så börjar vattengympan idag och det är ju något jag längtat till. man får leta dom få positiva saker som trots allt händer.

MEN i går morse hade blåsten mojnat och visst var det mulet men i alla fall nollgradigt. Jag såg fram mot en utedag. Det har ju varit dåligt med det nu när det blåst så det inte har gått att gå ut ens.

Den enda björken som lyckats hålla bladen kvar lite längre stod där. Det var dimma över sjön. Jag gick in och stökade lite i Kinabrors hus och så tittar jag ut och ser att det börjat snöa. Stora klibbiga flingor. Fan var förbannad jag blev.

Antingen snö eller storm. Vet inte vad som är värst. 

Visst jag vet att det finns folk som gillar snö men skulle tro att det är dom som slipper skotta eller har som yrke att ploga vägar och har det som yrke. Dom som vet att någon annan tar hand om snön och slipper jäklas med det själva. Det finns till och med dom som gillar att skotta snö men knappast i flera timmar i flera månader. 

Inte så mycket än att det behöver plogas i alla fall.

Håret är i alla fall blött efter en stund och jag går till Broder B för att få en kopp kaffe och sedan ner till Kinabrors sommarstuga för att kolla läget.

Det är det här med det eviga vita grå och svarta som gör livet så mörkt under vintern. Ser en liten röd nyponbuske som försöker hålla färgen i alla fall.

Sjön är alldeles grå och det flyter lite isflak omkring men det är vemodigt och lessamt. Inga blommor och grönska på kanske ett halvt år. Fy sjutton. 

En ny dag idag och jag gruvar mig lite för att åka iväg Jag har sommardäcken på än. Som vanligt oroar jag mig för Kinabror som ska köra över 100 mil idag. Jag oroar mig alltid när någon av mina kära är ute på vägarna speciellt när det är vinter. Kanske är det typiskt åldern. Minns inte att jag oroade mig förr när jag var ung. Inte var jag lika arg heller

Nåja jag vet vad ni tänker. Varför jag bor här? Varför jag gnäller om vintern? Skit i det. Jag skriver väl vad jag vill och jag känner mig väl som jag känner. Nu är jag så gammal att jag inte vet hur länge jag får vara kvar i livet och det är minsann inte läge varken att flytta eller att slut gnälla. Att det kunde vara värre säger ju folk men det kunde vara bättre också.

Hade jag pengar så skulle jag kunna bo borta i värmen på vintern och slippa snöskottning och bilkörning och gruvsamma saker. Nu är det som det är och jag kan bara hoppas att jag får uppleva en vår och sommar igen.

Dagens ord: Ska i alla fall bli kul med vattengympa. 

Ibland kommer solen fram och det blir lugnt på sjön ett litet tag. Då passar jag på att tömma båten och dra upp den där vi ska ta den iland. Ska visst bli blåst framöver. Bara att passa på

Det har varit några rätt bra dagar nu. Det har varit middag hos Broder B.

Gulliga hunden Nalle har kommit hem och han är som vanligt den snälla mysiga björnlika hunden med de snällaste ögon man kan tänka sig.

Torsdag träffade jag en annan hund. Det var Gamle A som kom en sväng och han var hundvakt till en Labradodel eller vad dom heter. Blandning mellan en kungspudel och något annat. Vilken fin och klok hund det var.

På eftermiddagen åkte Broder B och jag till Östersund för det var dags för min spruta i ögat igen.

Jag satt ute i där man kommer in och tittade på folk och reagerade på att jag bröt av i min knallblå och orange jacka. Alla har beige svart och grått nu för tiden. Visst kom det ibland någon chaufför som hade blå uniform men annars så är det dystert som gäller den här hösten. Visst är livet ganska dystert nu med allt som händer men varför. Lite färg skulle muntra upp.

Samma med bilarna. Jag väntade utanför på brorsan och bilarna var grå beige och svarta och vita och alla likadana. 

Jag har ju tyvärr en svart bil själv men jag gillar det inte. Nog skulle lite färg göra livet lite gladare.

Så kvällsprogrammet där men har "Gör om mig". Jag tycker att en del var bättre innan än efter för där vimlar det av svart grått och trista färger. Varför nu har man ju till och med börjat måla hus svarta och mörkgrå. Har ni tänkt på det.

Usch så less jag blir.

Igår när jag tog en skogspromenad hittade jag massor med tranbär men jag hade inget att plocka i så jag lät bli dom. Fin stora och röda var dom i alla fall. 

Jag fick besök på torsdagskväll av Gulliga Susanne. Det var länge sedan vi sågs så det var så trevligt att sitta och prata med henne medan elden sprakade i kaminen.

Nu har jag köpt solrosfrö till fåglarna och det är inte bara nötväckorna som kommer och vill äta. Nej det vimlar av fåglar och på en timme har dom tömt allt jag lägger ut.

Mitt skatpar är dom första som kommer och hälsar på. Om jag inte kommer ut så kommer dom upp på förstukvisten och ställer sig att skrika och titta in genom fönstret. 

Violerna har börjat blomma om och dom tål lite frost Det är kallgrader mest varje natt nu så vintern står och lurar när som helst.

Igår fick jag besök av en av mina växtfärgarkompisar. Hon kom med bullar och sina fina hund och vi hade en trevlig fikastund. 

På kvällen blev jag bjuden på pizza i Hammarstrand. Det har varit en väldig skillnad mot förra veckan då jag inte såg en enda människa på tre dagar.

Så går solen ner efter en rätt så fin dag och nu väntar jag bara på att Kinabror ska komma hem.

Då blir det läge för rejäl höstmat som paltbröd och fläsk och rotmos och fläskkorv och bruna bönor och annan gott.

Dagens ord: Nu gäller det att ta till vara de sista drägliga dagarna innan snön kommer.

Som jag sagt förut så försöker jag låta bli att prata om världens elände, krig och hemskheter. Det pratas ju så mycket av så många om det ändå så jag håller till min lilla värld men ibland så kan jag inte låta bli att fundera över hur det ska gå för världen. Det verkar gå sämre och sämre. 

Fast det verkar samtidigt att många lever som vanligt trots all dålig ekonomi. Hör att trots det så är flygen fulla med människor så det finns knappt biljetter till turistorterna. Jag undrar hur dom har råd och visst är jag avundsjuk. Jag som likt många andra måste tänka "Det jag kan klara mig utan måste jag låta bli"

Det var då jag såg på tv om hur man pratade med en kvinna som var med i någon religiös förening som försökte hjälpa andra människor med mat och det nödvändiga. Hon berättade att sista två åren var det helt nya människor som kom och köade för att få en påse med mat.

Det var inte bara bostadslösa utan barnfamiljer utförsäkrade från arbetslöshetskassan och försäkringskassa och så pensionärer där pengar inte räcker till. En man sa att han skämdes men att han måste ha mat till sina tre barn.

Vi är alltså i Sverige.

Sverige som skulle ta hand om alla av sina innevånare. Det var åtminstone så förut.

 Nu när råkylan sätter in och många är bostadslösa och måste ligga i portgångar och andra skrymslen i kylan.

Jag blir så lessen över hur det blivit. Ska det behöva vara så här.

Samtidigt så sitter jag här och skäms. Jag som klagar hela tiden på att jag inte har råd att åka någonstans eller göra något kul. Pa att vintern är kall och att det är ensamt och mörkt. På allt som krånglar och jävlas för jämnan, på trasigheter och ömse krämpor och så på rynkor och brist på dans.

Jag har i alla fall tak över huvudet och kläder att ta på mig om jag ska ut. Jag har i alla fall mat så jag inte behöver vara hungrig.

Tänk att vara ensamstående mamma och inte veta om man har mat till barnen och nya kläder. Det var sånt som var förut i det vackra landet Sverige. Någon gång på 40-talet kanske och längre tillbaka men nu?????

Nu är det många som inte ens vågar gå ut pga alla skjutningar . Nej fy hur ska det bli. Vilken värld har vi att ge till barn och barnbarn. Var är medkänslan någonstans. Nu måste jag sluta tänka på det.

Idag är det rätt fint ute i alla fall och Broder B och Frun har kommit hem och Gulliga hunden Nalle.

Vi åkte till Strömgården och åt lunch i söndags och titta på deras fina djur. De  gulliga och fina vita getterna och hönsen och resten av djuren.

Får tänka på det man har istället för vad man saknar.

Jag har potatis och grönsaker och massor med saft och lite älgkött i frysen. Jag har ved så jag kan elda och slippa frysa. 

Dagen ord Vem är jag att klaga. Det hade kunnat vara mycket sämre.

I

Så kom den, första snön. Det var inatt och förmodligen kommer den att försvinna rätt fort som tur är. Däremot är det skitkallt i vinden från nordväst. Det blir nog att hålla sig inne och elda i kaminen och spisen. Sätta på yllesockar för golven känns kalla nu. 

Som tur är så kom Sofiepropp och som vanligt så satt vi framför tvn och tittade på filmer som hon hade med sig.

Vi gjorde som vanligt plankstek. Det har nästan blivit en tradition nu att en gång på hösten äta plankstek och en god efterrätt. Det blev chokladmose med blåbär och grädde i botten. Jättegott. 

SopfiePropp ser lite betänksam ut men det var faktiskt gott och vi blev väldigt mätta.

Broder B kom hit en sväng. Dom har precis kommit hem från Grekland Vilken omkastning i vädret det ska bli, från värme till kyla och kallblåst.

Torsdag kom i alla fall Gamle A och hälsade på och sedan åkte jag iväg för att veckohandla. Tyvärr hade jag glömt mobilen hemma med betalkort och hela skiten så det blev att åka hem en extra gång. Börjar jag att bli alldeles förbannat glömsk. Denna jäkla ålderdom som liksom biter sig fast i kropp och själ. Jag kan inte säga annat fast jag vet att man ska vara positiv till varje pris. Tycka att rynkor är ett tecken på att man levt och sånt fjant som man hör. Nog om det.

Vattnar Kinabrors pelargonen och jag blir alltid lika förvånad över hur bra dom mår i hans hus.

Massor med blommor på dom fast dom stått ute och blommat hela sommaren.

Stora fina klasar mycket finare än dom jag har i mina fönster. 

Nu är det slut på badandet i sjön. Någon vinterbadare blir jag aldrig men jag har ju mitt älskade badkar.

Där ligger jag med bubblor i vattnet och en tidning att läsa och tittar upp på min takängel och blommorna i fönstret och mår ganska gott i det varma badet. Ibland har jag något gott att mumsa på eller dricka. Ingen ska säga att jag inte gör så gott jag kan för att ha det så bra det går.

Dagens ord: Det är oron för vintern som biter mig i näsan och säga vad ni vill. 6 månader vinter är för mycket.

Nu har det gått tre dagar då jag inte sett en enda människa och det är gruvligt tyst. Visst, i dimmiga morgonen skrek dom två kråkorna på mat men annars är det tyst. Inte ens några sjöfåglar hörs eller syns. 

Jag tog en långpromenad i dimman. Väst i gålan och ner till sjön och tillbaka efter sjöstranden. Inte ett ljud.

Idag har jag rensat ur mina blomlådor och prytt dom med granris och vackra löv och nypon. Frosten kommer varje natt och det är dags att elda varje morgon nu 

Det är så trist när inga människor kommer och hälsar på. Visst, jag skulle ju kunna åka någonstans och hälsa på men dom flesta jobbar eller är borta. Saknar hundarna. katten Morris gör mig sällskap hela dagarna men vi kan inte prata så mycket med varandra. Han säger i princip bara när han vill ha mat.

På fredag kommer SofiePropp i alla fall och det ska bli roligt. Vi har alltid något att hitta på när hon kommer så det blir kul. Broder B och Frun kommer också hem i slutet av veckan och goa hunden Nalle.

Dagens ord: Nu väntar de mörka dystra tiderna. Halka och snö och kyla.

Det var meningen att Sofiepropp skulle komma i helgen som var men det blev inte så. Lördagen var jag ute hela dagen och inte en människa syntes till. Knappt ens en bil for förbi. Det var så tyst utom att det blåste. Skatorna var inte ensamma nu utan nu kom talgoxar och blåmesar från skogen för att kolla om jag hade börjat lägga ut solrosfrö.

Det är nog dags att köpa en säck nu för när frosten börjar komma kommer skogen fåglar till gården.

Det var inte kallt på lördag och jag var ute och klippte ner rabatter. Så mycket löv har fallit och jag klippte gräset och naturligtvis löven också. Jag bryr mig inte om att kratta utan låter löven bli gödning.

Jag plockar in de sista blommorna. Vilken konstig höst. Jag får se något underligt. Aldrig har jag sett att vitsipporna blommar om men nu står dom där på väg att slå ut.

Det är ett konstigt år på många sätt. 

Söndagen var det lika folktomt och jag fortsätter mitt pysslande utomhus. Ensamt och trist förstås men så ringde telefonen och det var PappersBeda som ville bjuda på middag. Så kul. Där borta vid indalsälven och bergen runt om hade inte löven blåst av och solen sken och vi satt i uterummet där det var så varmt och skönt och såg ut över den fina trädgården . Visst var det trevligt och så fick jag träffa lite folk. Det är kanske det jag saknar mest nu när den svarta tiden kommer. Jag tycker om att ha folk omkring mig.

Jag inser att det inte kommer att hända mer i växthuset nu. Plockade in sista tomaterna och gurkorna och paprika.

Hängde upp i köksfönstret och får se om dom mognar.

Så var det morgonfrost på gräsmattan. Alldeles vitt när jag vaknade. Mulet och grått och mitt på dagen kom det faktiskt lite snö. Bara lite flingor som gick bort när dom landade men jag vet att oktober är en lurig månad. Man vet aldrig hur det blir.

Visst, jag gick en sväng till sjön för att kolla läget Sjön hade lugnat sig,

Måndagen var lika folktom men jag började se på Robinson på tv. Så fint det är med sand och grönt vatten även om dom har det lite jobbigt med mat och eld

En gång för länge sedan sökte jag dit. Då när det inte var så mycket intriger och skit och kanske tur att jag inte kom med. Visserligen skulle jag nog klara mycket utom tävlingarna för jag har ingen vinnarskalle. 

Idag dimma och en minusgrad. Blir väl bättre framöver dagen kanske.

Dagens ord: Oktober är en lurig månad.