Som jag sagt förut så försöker jag låta bli att prata om världens elände, krig och hemskheter. Det pratas ju så mycket av så många om det ändå så jag håller till min lilla värld men ibland så kan jag inte låta bli att fundera över hur det ska gå för världen. Det verkar gå sämre och sämre. 

Fast det verkar samtidigt att många lever som vanligt trots all dålig ekonomi. Hör att trots det så är flygen fulla med människor så det finns knappt biljetter till turistorterna. Jag undrar hur dom har råd och visst är jag avundsjuk. Jag som likt många andra måste tänka "Det jag kan klara mig utan måste jag låta bli"

Det var då jag såg på tv om hur man pratade med en kvinna som var med i någon religiös förening som försökte hjälpa andra människor med mat och det nödvändiga. Hon berättade att sista två åren var det helt nya människor som kom och köade för att få en påse med mat.

Det var inte bara bostadslösa utan barnfamiljer utförsäkrade från arbetslöshetskassan och försäkringskassa och så pensionärer där pengar inte räcker till. En man sa att han skämdes men att han måste ha mat till sina tre barn.

Vi är alltså i Sverige.

Sverige som skulle ta hand om alla av sina innevånare. Det var åtminstone så förut.

 Nu när råkylan sätter in och många är bostadslösa och måste ligga i portgångar och andra skrymslen i kylan.

Jag blir så lessen över hur det blivit. Ska det behöva vara så här.

Samtidigt så sitter jag här och skäms. Jag som klagar hela tiden på att jag inte har råd att åka någonstans eller göra något kul. Pa att vintern är kall och att det är ensamt och mörkt. På allt som krånglar och jävlas för jämnan, på trasigheter och ömse krämpor och så på rynkor och brist på dans.

Jag har i alla fall tak över huvudet och kläder att ta på mig om jag ska ut. Jag har i alla fall mat så jag inte behöver vara hungrig.

Tänk att vara ensamstående mamma och inte veta om man har mat till barnen och nya kläder. Det var sånt som var förut i det vackra landet Sverige. Någon gång på 40-talet kanske och längre tillbaka men nu?????

Nu är det många som inte ens vågar gå ut pga alla skjutningar . Nej fy hur ska det bli. Vilken värld har vi att ge till barn och barnbarn. Var är medkänslan någonstans. Nu måste jag sluta tänka på det.

Idag är det rätt fint ute i alla fall och Broder B och Frun har kommit hem och Gulliga hunden Nalle.

Vi åkte till Strömgården och åt lunch i söndags och titta på deras fina djur. De  gulliga och fina vita getterna och hönsen och resten av djuren.

Får tänka på det man har istället för vad man saknar.

Jag har potatis och grönsaker och massor med saft och lite älgkött i frysen. Jag har ved så jag kan elda och slippa frysa. 

Dagen ord Vem är jag att klaga. Det hade kunnat vara mycket sämre.

I