För 23-dje året i följd bakar PappersBeda och jag tunnbröd. Det brukar alltid vara på den här tiden men iår var det minsann mer snöigt och halkigt och bedrövligt än vad det brukar vara.

Vinterdäcken ska komma på i eftermiddag men igår var det själva faan.

Bakandet gick väl bra som vanligt och PappersBeda var redan igång med att knåda degen när jag kom.

Det var ju ändring till vintertid så jag vet egentligen inte när vi började. Nu hörde jag att det inte skulle bli någon ändring. Man fortsätter att ha vinter och sommartid, ett fjask som bara kostar massor med pengar. Nåja, det var ju inte det jag skulle prata om. 

Det är ju lite mysigt att baka i gamla bakstugan. Vi har gott om tid att baka och vi tar en paus lite då och då och brer oss en tunnbrödmacka med messmör och dricker lite kaffe.

Varmt, nybakat, doftande tunnbröd, godare kan man inte få. Ser ni jag fick banne mig dit en positiv grej i alla fall.

Kinabror kom en sväng och fick en tunnbrödmacka och dagen gick. Jag gräddar och älskar att stå i hettan av ugnen.

Ute hade det börja att regna och bakstugan ligger nere i en slänt med en backe upp till vägen som gör en sväng och nu började själva sjutton när vi skulle iväg.

Vi packade bröd och torkade golv och packade in i bilarna.

PappersBeda har en fyrhjulsdriven bil med vinterdäck med dubbar så för henne var det ingen sak att ta sig upp för backen men för mig bara spann det. Jag är ju en skit att köra bil så PappersBeda försökte också men det var bara regn och snösörjan var fet som såpa. Ingen bogserlina hade vi heller.

Sådan tur att jag har Kinabror. Han kom efter en stund med lina.

Så kom Padde från gården brevid och försökte köra upp bilen men inte ens den duktigaste karl lyckades få upp bilen. Min  bil är ju alldeles för mycket grejor på så vi hittade ingen krok att dra i men till sist lyckades dom vända bilen och fästa bogserlinan i dragkroken och få upp bilen.

Regnet strilade ner och marken var som såpa.

Nu gällde det att ta sig hem efter Fisksjövägen som var snorhal. 

Kinabror körde efter mig om jag skulle sladda i diket och jag kröp fram på vägen med svetten pärlande i pannan. Svärande över den förbannade vintern som förstör allting för en hela tiden. Jag väntar bara på nästa skit. Idag ska jag iväg och få på vinterdäcken i alla fall. Håll tummarna.

Det är strömavbrott idag mest hela dagen så nu gäller det att tappa upp vatten. Som tur är så är det varmgrader idag och jag hoppas att det blir bart på vägen, åtminstone något spår man kan ha hjulen i.

Min lata katt har inte varit utom dörren på flera dagar nu och han behöver bara kasta en blick ut genom fönstret och sedan rulla ihop sig och somna om.

Dagens ord: Vad hänger härnäst. Jag bävar.