Det sägs att man brås på föräldrarna och inte brås jag på mamma i alla fall, mamma den levande tornadon.

Oj så hon städade. Varje fredag och dess emellan också.

Det var vårstädning, höststädning och julstädning och så förstås veckostädning och banne mig tror jag inte att hon gillade att städa. Hon städade vare det behövdes eller inte.

Kanske brås jag på pappa för jag tror aldrig jag såg honom städa, möjligen sopa snön av farstutrappan.

Jag städar bara när det behövs och inte ens då. Nu kom det en regnig söndag och jag började med städningen och hittade ingenting att skylla på för att slippa.

En del av mina bloggvänner påstod att jag skulle känna mig väldigt nöjd när det var klart. Fan trot.

Började med att ta dammvippan och sopa ner blomskräp och döda flugor ur fönsterbrädorna och flytta upp stolar och grejor från golvet. Ut med alla mattor och skaka dom. Oj så det dammade. Hela jag blev full med damm.

När mattorna kom bort var det fullt med skräp under dom och jag sopade bort det värsta och med en vanlig sop kan inget gå fel men det var ju bara början.

Jag har en batteridriven dammsugare som är ok men behållaren blir fort full och måste tömmas. Borsten som ska snurra hade fastnat igen med hår från både hunden och katten och mig. Ta lös, klippa lös håret och ta bort och sätta tillbaka. Klart men då tar batteriet slut.   Bläääää.

Fram med den mest hatade snabeldraken.

Det går inte lång stund innan röret beckar igen med blöta löv och jag fick ta lös och blås ut och försöka rensa med en gammal sticka. Påt igen och så är dammpåsen full och den suger inte ett dugg. Alltid likadant. Bara faan,

Mitt i allt sammans måste jag sätta in en älgstek i ugnen om den ska hinna bli klar. Gör det.

Det tar en stund att få upp dammsugarn så jag kan få ur påsen och ytterligare en stund att hitta en ny påse men jag hade i alla fall en kvar. Det hade kunnat vara värre. Då hade timmarna gått. Jag har många golv.

Så ska det torkas. Ut och hämta mopp och hink.

Vardagsrum, kammaren, badrum och toa gick bra men när jag skulle till i köket ringde telefonen och jag snavade på tröskeln och river ut hinken. Vet ni hur mycket vatten det finns i en skurhink. Ligger och torkar och torkar men till slut så är det klart. Klart oh klart förresten. Hela övervåningen är kvar men den sket jag i.

Nu blir det bråttom. Potatisen och brockolin ska hämtas ute och kokas, steken ska skäras upp och såsen ska göra iordning. Snart kom Kinabror och hans son för att äta och hungriga är dom nog. Göra sallad, ta fram gele och gurka och blanda till svartvinbärsdricka. Jag blev nöjd med maten i alla fall.

Dagens ord: Jag kommer aldrig att bli någon levande tornado, det är ett som är säkert. Aldrig kommer jag att bli nöjd med min städning utan bara utmattad och sur.