När första snön kommer börjar alltid eländet komma.

Så blev det nu också.

Ett telefonsamtal och jag fick reda på att min barndoms och ungdomsvän hastigt dött sittande i sin traktor. Vännen Mustachen är borta och det är svårt att förstå och ta in.

Det var inte länge sedan han kom instövlande i mitt kök med en påse plommon i handen. Han och Kinabror satt som vanligt vid köksbordet och pratade om dittan och dattan. Mustachen brukar komma så gott som en gång i veckan.

Han var en sådan människa som det bara finns en av och att beskriva honom går inte.

Ingen som han minns alla tok vi gjort som barn. Ingen kunde alla uttryck och härma alla gamla gubbar som fanns i vår ungdomstid.

Det han gjorde gjorde han med hela själen och hjärtat.

Han och jag satt ibland och såg på Åsanissefilmer och skrattade och mest skrattade jag åt Mustachens kommentarerer:

"Si du nu tar Sjökvisten fram bröllopskonfekten" och så skrattade han sitt häftiga skratt. 

Det slår mig också. Nu har den förste av vårt ungdomsgäng gått bort .Vem blir det nästa gång? Jag är ju äldst och Mustachen var bland dom yngsta av oss.

Är det det som väntar nu? Sjukdom och död?

Gubbarna som sitter vid mitt köksbord. Ska dom en och en försvinna eller försvinner jag först? Jag har inte tänkt så mycket på det förut och en ilning av skräck går genom mig.

Jag halkade när jag pulsade ut för att mata fåglarna. Mina gummistövlar från 50-talet börjar bli slitna under. Jag har många stövlar men alla har hål och är inte sköna att ha heller. Bara dom gamla är bra men svåra att laga eftersom dom är av gammalt gummi. En bagatell men i alla fall. Halka omkring i blötsnö är inte kul.

Jag har beställt att få bytt till vinterdäck på bilen tills nästa vecka så åtminstone bilen slipper halka.

När jag ringde till min son fick jag reda på att han inte skulle komma upp till jul. Coronan har tilltagit i Skåne så han ville inte riskera något.

Jag tände i vedspisen för första gången i vinter. Frysa ska jag i alla fall inte.

Så ringde Broder B:s fru och bjöd på kaffe så Kinabror och jag åkte dit. Dom skulle också få besök från Skåne men det blev inställt. På hemvägen fick jag fullt med blötsnö i stövlarna och nu vräker snön ner i stora äckliga tjocka flingor och det är nästan mörkt ute fast klockan är 10 på morgonen. 

Dagens ord: En del säger att det blir ljusare när snön kommer men för mig känns allt bara mörkare.