Gråvecka och grått är mitt humör också och jag skulle tro att jag inte är ensam om det.

Det finns nog gott om sura kärringar och gubbar i grå november.

Fast det finns dom som är födda med ett glatt humör som ingenting biter på. Vad tråkigt som än händer så ruskar dom på sig som en blöt hund och går vidare med ett leende. Jag känner någon sådan men dom är inte så många men dom lyser upp omkring sig som en sol.

Jag är inte född med ett sådant humör, ett litet sorgset och blygt leende är det enda som finns på mina barndomskort.

Jag var ett tyst och blygt barn som helst satt i spiselvrån och läste. Ingen humor hade jag heller utan tog allt man sa på allvar. Lekte i skogen med vättarna och djuren.

Nu sitter jag här som en rätt sur och bitter kärring. och sådana här dagar är det lätt att minnas allt tråkigt. Minnas att 

jag hatat mitt jobb, att jag valt fel män och alltid haft dåligt med pengar men vem är jag att klaga. Det kunde vara värre.

Förstår att det är mitt eget fel att mina mungipor är vinklade neråt. Jag har skrattat på tok för lite i mina dagar. Vintrarna ler jag minsann inte så ofta. Visst, jag har haft kul när jag dansat och när jag varit på mina enstaka utlandsresor eller lekt med barn och hundar.. Nog hade det varit enklare om man föds med ett glatt humör.

Dagens ord: Nog borde man skrattat mer och gråtit mindre.