Jag förstod det genast jag vaknade.

Jag förstod det när katten kröp ner under täcket och vägrade kliva upp.

Jag förstod att det var årets kallaste dag fast det faktiskt är mars nu. Det borde vara en vårvintermånad och visst, ljuset finns här, det skira och vackra vårljuset..

Klart att jag låg kvar under täcket och böjrde läsa en bok. Tänkte på att det var fint att inte behövs kliva upp och försöka få igång en kall bil och svärande åka till jobbet.

Till slut kravlade jag mig ur sängen och förstod att det var riktigt kallt när ledstången ner för trappan var iskall. Värmepumpen räcker inte till i kylan så det är dags att lägga sig på knä framför vedspisen och få till eld. Tänkte på att veden snart är slut och att jag har en bra spis. Alltid lätt att tända i den och ryker aldrig in och ger en ensastående värme. Man får vara glad för det lilla här i livet.

Koka kaffe, bre tunnbrödmacka med kaviar, mata katten och fåglarna. Gå över gården till Kinabrors hus och det är fint att vi bor så nära varandra. Även han eldar i spisen så det sprakar. Röken från våra skorstenar går rakt upp som en vit pelare mot den blå himlen.

Så var det dags för månadsbilden av björken. Fotograferad från ett annat  håll för omväxling skull. Annars ser allt lika ut i flera månader men om ett par månader kanske det blir gröna små fina löv på den, kanske. man vet aldrig. Det kanske kommer att vara snö till midsommar, vad vet man.

Igår var det ganska folktomt här på gården. Det blev lite mindre kallt mitt på dagen för solen börjar värma lite grann. Skoterspåren är i alla fall stenhårda nu när kylan slagit till. Något positivt i alla fall.

Det är skönt att gå ut en stund . Först en tur på sjön med Jack och sedan gick jag bort mot Stedesbacken.

Där står gammelladugården grå och åldersstigen och full med snö på taket.

Där står Sundsvallsbornas stugor och jag tänker på alla trevliga stunder på deras altan när vi suttit där och ätit så goda bullar och pratat lite om dittan och dattan. Känns som om det är länge innan det är dags för det, nästan som en jättelång tid men tiden går ju så fort. Ingen bakar så goda bullar som SundsvallsSolveig.

Frampå eftermiddagen dyker Mustachen upp och han, Kinabror och jag sitter i köket och pratar om lite av varje.

Kinabror har köpt en dammsugare som är rund och när jag var in till honom så satt han och tittade på tv och den lilla runda saken for omkring och gjorde jobbet medan han satt med fötterna på bordet och latade sig. Underbar grej och inte lät den mycket heller. En sådan skulle jag vilja ha jag som  hatar den vanliga dammsugaren. 

Ytterligare en dag har gått och nu är det fredag igen och det var 28 grader kallt när jag klev upp. Det har varit svinkallt nu i två veckor så det borde väl bli bättre i alla fall.

Dagens ord: Glatt lyser solen in genom mina skitiga fönster och avslöjar damm och skrynkligt skinn men det skiter jag i Solstrålarna värmer i alla fall min kind.