Redan från morgonen anade jag det. Det luktade snö när jag gick ut för att mata fåglarna och molnen hängde som skitiga disktrasor på himlen.

Så satt Sonen och jag vid frukosten. Han som är en som inte sitter och latar sig hela tiden skulle dra iväg till Stedesbacken och röja sly. 

Då kom Datatias pappa och hälsade på och så kom Kinabror och lille Jack. Så gick några timmar och när alla hade gått började jag med det som väntat på mig och stört mig i flera år.

Städning av Grisskåpet. Oj, det tog hela dagen men nu är det ordning och reda åtminstone i det skåpet. Ute började snön vräka ner.

Vräkte och vräkte och i samma takt sjönk mitt humör lägre och lägre ner. 

Det var ju ikväll som Kinabror, Dansbritt och jag skulle åka till Kälarne och lyssna till Svenne Rubins.

Sonen och jag åkte till Kinabror för att äta middag och sedan var det dags att klä om. Inte gick det bra heller. Jag letade efter mina snygga byxor (kan väl inte åka i träningsoverall som jag alltid går runt i hemma). Hittar dom inte. 

Vräker ut allt ur garderoben och dom är helt försvunna, vart vet inte jag. Samma när jag skulle ha ett par sockar. Alla var omaka eller hade hål på tån. Rafsade runt i byrån och ute vräkte snön ner. Vad ska man ha på fötterna? Kan ju inte ha gummistövlarna precis och inte foffatofflorna heller.

Suck och pust. Håller man på att bli gammal när man tycker att det känns gruvsamt att klä om och ge sig ut på något kul. Snöns fel.

Nåja vi kom ivgä till slut och det var tur så bra och roligt som det var. Underfundiga texter och sång om sånt man känner igen. Härlig rivig musik och massor med glada människor trots vädret. Tror till och med att dom blev förvånade över publikens busvisslingar och rop och klapp. Roligt var det.

Kinabror körde dit men naturligtvis drack han lite öl så jag skulle köra hem och satt där med en klump i halsen och såg blötsnön vräka ner och jag förstod hur hemfärden skulle bli.

Jag hatar att köra bil och med blötsnö i massor och mörker och trafik så är det rena fasan. Låg och körde i 60 och hade bilar bakom mig och det störde mig mest. Fy sjutton. Hjärtat bankade och inte vågade jag bromsa heller. Kallsvetten i pannan och hjärtats slag. Det lugnade inte ner sig förrän flera timmar sedan jag tog mig hem. Jag hatar snö.Det är tusen gånger värre än regn. Nu har det börjat regna istället och hur vägen ska bli efter detta.

Inte har dom kommit med grus eller skrapa heller och nu har det gått ytterligare en vecka. Nu känner jag mig faktiskt på lite halvdåligt humör. Jodå jag vet att man inte ska reta sig på det man inte kan göra något åt. Det säger ju alla postivitetsgurun men det skiter jag i.

Dagens ord: Är man förbannad på vintern och kylan är det väl i alla fall en jävla mänslig rättighet att vara det.