Att vakna till en solig och fin morgon fast det är november gör att jag ändar planerna. Inget inomhusjobb idag utan bara vara ute så mycket som möjligt. Det gäller att andas in den klara höstluften innan det blir för kallt.

Hunden Jack får ett alldeles nytt älgben så han har något att roa sig med. Jag bär in ved och matar fåglar och stökar lite i rabatterna.

Inte en enda vindpust och solen står lågt men värmer faktiskt lite grann.

Storfiskarna kommer och vi tar en promenad runt badstranden. Jack gillar Storfiskarn för han busar och leker med honom och lär honom en massa nya trix. Så blir det förstås lite fika och lite titta på tv.

Nu fick jag se att något har gett sig på Jacks ben. 

Pårskrikor (nötskrikor) finns det massor av och dom gillar jag inte så mycket. Dom är elaka med småfåglarna och äter hur mycket mat som helst. Dessutom har dom ett fult skränande med lavskrikan är det något helt annat med.

Här kallar vi den för Tjoxan och det är en skogsfågel som inte brukar komma fram till gårdarna. En fågel som är oskygg och gärna äter matsäcksmackan direkt ur handen när man är i skogen. Ett härligt kvitter har den också och liksom rör sig i luften som ett fladdrande löv. En gullig fågel som jag blev väldigt glad när den dök upp. Har aldrig sett den på gården förut.

Så gick Jack och jag på en längre promenad och lät lavskrikan äta ben så gott den ville.

Fortfarande lite is kvar inne i viken men bortåt Kinabrors sommarstuga är sjön öppen och till och med några fåglar simmar omkring och har inte gett sig iväg ännu. Det blev nästan en timmes promenad.

De sista strålarna av solen lyste upp dom gamla husen när vi gick hem. Det blir så fort mörkt på kvällarna nu när det inte längre är sommartid.

Så var det dags för middag och så blev det mörkt eller åtminstone skymning. Känner att jag har fått luft i lungorna nu när jag varit ute så gott som hela dagen.

Det är vackra solnedgångar den här tiden och sjön har en särskild guldig ton. Det är vackert och jag upphör aldrig att tycka att det är så fint. Utan is och snö och blåst så må jag medge att jag bor på en magiskt vacker plats.

Dagens ord: Långa promenader varje dag håller fläsket borta.

I det grå, i halkan under däcken och under skorna då blir jag lite glad att det är finväder. 

Igår tog vi långa promenader efter stranden och lyssnade till sjöns mullrande och isen som gick sönder och klirrade och väsnades.  Skuggkvinnar vandra på stranden som aldrig varit så bred någon gång.

Vi gick i skogen och i träden hängde det vattendroppar för nu töar det.

Jack låg ute mest hela dagen och gnagde på sitt gamla älgben och jag tände lyktorna vid infarten, tog fram kransstommen och plockade mossa och lingonris. Förberedelser för att slippa gå omkring och leta efter sådant när det kommit snö.

Jag som älskar färg gick ner i maskin och hälsade på min nya snöslunga. Den är röd och väldigt fin och jag har döpt henne till Eulalia. Det går alltid bättre att bli vän med dom som har ett namn. Det är en stor sak för mig att köpa en sådan pryl och jag hoppas att jag ska lära mig att tycka om den och lära mig köra den.

Jag har länge tänkt köpa en vinterjacka eftersom alla gamla har trasiga blixtlås men alla jag sett har så tråkiga färger.Nu hade jag tur och fick se en knallrosa i en katalog och nu har jag skickat efter den. Hoppas bara att den inte är tung eller prasslig för det gillar jag inte. Nu ska jag lysa av färg och bli lite gladare. Kämpa ihop det dåliga humöret så gott det går.

Rosa och rött. Två saker med färg i det grå och trista.

Man får försöka så gott man kan och inte låta sig nedslås av vinterhelvetet. Inte låta sig nedslås fast jag känner mig som en gammal murken stubbe.

Nej fan, glädjas åt det lilla som att det för första gången sedan i våras är vatten i min lilla bäck och att mina småfåglar möter mig med glada kvitter när jag visar mig.

Dagens ord: Man måste bita ihop och inte låta dysterheten ta över.

När jag vaknar och tittar ut och ser hur allt är vitt och fullt av snö och is. Allt är grått och vitt och humöret ramlar genast ner i skoskaften och jag deppar ihop totalt. Ska det bli vinter redan? Ska det bli minst ett halvår med snö nu?

Vilken tröst finns att få.

Kryper ner i badkaret och tittar på pelargonerna i fönstret. Dom har stått ute hela sommaren och nu när dom kom in började dom blomma helt enormt.

Tänk att blommor som är sedan farmors tid kan blomma så fortfarande.

Jag letar upp lite badskum och ligger och tittar på ängeln i taket.

Hon gör mig alltid på lite bättre humör med sitt glada leende. Men slut om elände nu.

Det kommer en ny dag med regn och besök hela dagen.

Det är ju onsdag och andarnas och  spökenas tid. jag har slutat ta fram mina häxor och sånt men en pumpa har jag ju i alla fall.

Dessutom så gör hunden Jack sitt bästa för att se farlig och hemsk ut.

Trots halka och regn hade jag besök hela dagen. Först kom Gulliga Karin och så AMV och Gubben. Vi satt och åt fisksoppa och pratade och tiden gick. Mera folk och den sista som kom var TuppOla med min vedklyv som han lånat.

'

Så i mörkret står jag på bron och trots att den inte blåste så började sjön mullra som åska och klirrande kristaller. Ur sjöns djup kom ett konstigt råmande ljud som från ett gammalt urdjur som försöker komma upp ur djupen. Det murrar och brummar och plingar och isen går upp. Till och med när jag lagt mig kan jag höra det ruggiga ljudet ända i  sovrummet.

Jag vet ju att längre fram på hösten när isen fryser så låter det som någon spelar fiol men det är var ett annat konstigt ljud. Ja det är väl en sådan mystisk dag och natt så kanske är det inte så konstigt. Det är stundtals en mystisk sjö.

Så kommer i alla fall en tröstens dag. Solen skiner, snön smälter lite grann och sjön är nästan utan is och det är vidunderligt vackert. Skogspromenad  förstås och när jag sitter nere vid strandstugan får jag se att solen skiner på taket till bastun och ångan från fukten får det att se ut som om det brinner i huset.

Det ryker och far och solen värmer faktiskt men det är glashalt på gården och vägen så jag får se hur det går att ta sig iväg till Hammarstrand idag för det är ju fredag och då ska jag väl som vanligt iväg. 

Katten vägrat att gå ut nu ett par dagar men imorse pep han ut genom dörren. Nej kära vänner nu ska jag mata fåglar, mata katten och hunden och ta mig en kopp kaffe innan jag börjar skrapa rutorna på bilen och varmköra.

Dagens ord: Sex månaders snö är ju mer än vad man står ut med. Kör försiktigt för det är svinhalt.