Ser ut genom fönstret och ser att solen skiner och tänker att det nog blir en fin utedag men när jag kommer ut på bron så känner jag hur isvindarna blåser så håret står rakt ut. Så har det varit hela veckan. En hel vecka med blåst blåst blåst.

Det är precis som med resten av livet. Det kan se bra ut men kommer man nära så visar sig allt vara en chimär. Hur många människor är inte sådana. Man tror gott och det visar sig vara helt annorlunda när man kommer för nära. Nåja nog om det.

Trots allt så gör blåsten och regnet att snön tinar bort och det är i alla fall ett vårtecken.

Ett annat är att bofinkarna har kommit i stora flockar och pickar på barfläckarna.

Idag kom den första koltrasten och jag kan inte säga annat än att nu behöver jag fylla på med frö dubbelt så mycket som vanligt.

Härom morgonen så var det gubbdags igen. Vid mitt köksbord satt Kinabror, Rosenknoppen och Mustachen och drack kaffe. Mustachen hade med sig ryska tomatplantor till mig och det blir roligt att se vad det blir av dom. Jag har helt tappat min energi och inte satt några frön inte ens köpt fröpåsar. Jag tror att jag börjar bli gammal.

På kvällen far Kinabror och jag till Hällesjö. Vi träffar AMV och Gubben och deras kompisar. Det är mat och underhållning 

Erika Bader och hennes bluesgäng. Jesses vilken tjej. Tala om röst och om fart. Tänk er Carola när hon skriker som värst och dubbla det. Hur människan kan sjunga och hoppa omkring och gå runt bland publiken och inte ens bli anfådd. Oj sådan energi och inlevelse. Roligt att se dom som brinner för det dom gör.

Jag har ingen energi alls Visst tvingar jag mig att ta promenader med Jack men snöskoterspåren är mjuka så man kliver ner rätt vad det är och det är skitjobbigt att gå. Snart blir det kanske bart men jag önskar att det skulle sluta blåsa. Den här veckan har det varit hopplöst inte en enda lugn dag, inte ens en timme.

Vet ni, jag har alltid umgåtts med dom som varit yngre än jag och aldrig tänkt på åldersskillnad men nu börjar det komma över mig GAMMELÅLDERN. 

Det är inte kul ska ni tro. Inget är roligt längre. Det mesta känns besvärligt.

Tänk så många tankar jag hade när jag jobbade. Min längtan ut och jag trodde att jag skulle vara ute jämt när jag blev ledig. Nu fryser jag i vinden och vill helst hålla mig inne framför elden med en bok.

Alla drömmar jag hade. Vad blev det av dom? Ingenting.

Allt man ser på tv som gör en nerstämd. Det är krig och svältande barn. Det är kvinnomisshandel och banker som gör bort sig, det är politiker som gör av med skattepengar till sig själv. Det är indragningar av allt Det är kalhyggen och utarmning av landsbygden. Inte är det konstigt att man tappar livsglädjen. Tack och lov för att det lyser upp lite med "Lets dancd" Det är fin musik och vackra kläder och underbara dansare. Synd bara om kvinnorna som måste plågas i högklackade skor. Att dansa i sådan är en bedrift, det är svårt nog att gå i dom. Undrar vem som hittat på något sådant hemskt som högklackade skor. Må den få gå i högklackat i sin himmel eller om han kom till helvetet i sitt nästa liv.

Nu ska jag inte gnälla mer för det är väl fan i mig också ett tecken på att man börjar bli en gammal gnällkärring.

Sätter mig väl framför spisen med en kopp kaffe och läser en bok och lever mig bort i en sagovärld.

Dagens ord: Det vackra jag trodde var blott en chimär och verkligheten var något helt annat.