Några dagar då man inte träffat några människor förutom Gubbarna. Gamle A, Rosenknoppen och så förstås Kinabror. Solen sken men det blev tvärkallt igen.

Så ringde PappersBeda och undrade om jag skulle följa med till Östersund och se på invigningen av skidskyttet och gå på "Gregori marknad". Klart att jag sa ja till det. Jag vill vimla med folk.

Pappersbedas Gubbe hämtade mig och Pappersbeda och jag åkte till stan. Vi hämtade hennes dotter och vi for ner till stan och åt lunch och gick omkring lite. Eftersom PappersBedas dotter har en liten hund så gick vi på hundcafe och åt lunch. Så bra ide att ha någonstans man kan gå in och äta även om man har hunden med sig. Det är för kallt att lämna en hund i bilen.

Vi fick god mat också och Pappersbedas dotter (Erika) åt raggmunk och någon färskpressad dricka som såg väldigt god ut.

Hela staden var pyntad med granar med orange rosetter och i alla skyltfönster var det orange kläder och runda lyktor i träden gjorde det riktigt fint. Riktigt festligt såg det ut. Ett jättetält var uppsatt på torget och runt rådhuset var det fint.

Vi skulle ligga över hos Erika och lagom till middagen kom PappersBedas syster som skulle göra oss sällskap.

Vi åt middag och vid 7-tiden gick vi ner till staden. Invigningen skulle börja 20.19. 

Det blev mer och mer folk och nu fick man minsann se folk.

Det var en kall och klar kväll men vi var ordentligt påpälsade. Uppe framför rådhuset stod en kör på 500 personer bla  DansBritt och jag undrade om dom frös. Så vandrade dom in med flaggor alla deltagare. Det var massor med folk och så var det invigningstal och folkdans och lite allt möjligt och så sjöng en samekvinna och så dånade man iväg med en nyskriven musik och 500 personer var ju mäktigt att höra. 

Tyvärr blev det dåliga bilder för mörkret och trängseln men jag lovad att det var fint men jag fick ont i mina gamla trötta ben när man stod i trängseln.

Så då har man sett en vm invigning i alla fall. Något som jag inte alls tänkt mig skulle hända men ibland så glittrar det till i mitt gamla trista liv.

Så gott jag sov hos Erika. Vilken härlig säng, vilken lagom temperatur och trots att hon bor i staden så var det lugnt och tyst. 

Så marknad. En fin marknad med massor av mat. Snön vräkte ner men alla var glada ändå.

Det var kolbullstekning och annan mat. Det var ostar och korvar och godis och massor med garn och kläder.

Det här ser ju ut som en massa rostiga verktyg men det är choklad Fiffigt och rätt så mysigt. Bra present till någon som har allt.

Vi gick in på ett mysko ställe och åt lunch innan vi åkte hemåt. Jag känner att jag börjar bli gammal och inte fattar ett dugg. Man skulle ha ett kort och så skulle man beställa och så fick man en rund grej som skulle ringa när det var klart. På väggen hade man hängt upp massor av gamla köttkvarnar  som dekoration. Tänk vad man kan hitta på.

Vi kom hem till slut. Fisksjövägen var oplogad förstås och smal som en grisho men vi hade tur och mötte ingen timmerbil. Däremot mötte vi sotarn som varit hos mig och sotat spisen. Kinabror hade varit snäll och hämtat en korg med ved till mig så jag kunde tända eld och få lite varmare.

Så idag vaknar jag till att snön hade vräkt ner och det faller flingor stora feta kalla flingor. Jäklar, precis som man började hoppas att snön skulle börja gå bort. 

Vilken tur att Kinabror är hemma och har startat igång fyrhjulingen och plogat bort värsta snön. 

Dagens ord: Man vet aldrig vad som kommer att hända både på gott och ont.