Nog har vi alla varit med om att precis när man tänker på någon ringer den personen precis då. I lördags blev det dubbelt.

Det var så att jag började känna att jag var tvungen att ta mig till Kinabrors hus för att ta bort adventsstakar och kolla musfällorna men det är ju oplogat och hela backen ner till honom skulle jag vara tvungen att pulsa i djupsnö och med den dåliga kraft jag har nu så kändes det oövervinnerligt.

"Tänk om Storfiskarn skulle vara ute och köra med snöskotern då kunde han kanske köra upp ett spår på sjön som jag kunde gå på" tänkte jag och visps så hörde jag en skoter komma utanför. Klart det var han och klart att han körde upp ett spår till mig.

På natten innan vaknade jag av att jag var hungrig och längtade efter kött, pommes frittes och bernesås så jag hade en fläskfile på gång. Ett tydligt tecken på att jag börjar bli frisk. Storfiskarn och jag började äta och så for tanken för mig. "Vet din mamma att du är här, hon är nog orolig när du är ute och kör i skogen". Han hade glömt mobilen hemma och vi ringde och då hade hon precis ringt och ringt och ringt och var naturligtvis orolig. Tankeöverföring igen.

Vi såg på en film och fikade och hade en trevlig eftermiddag. Fram på kvällen kom Datafia och gubben och så var lördagen över.

Söndagen gick jag iväg till Kinabrors hus och fixade det som skulle fixas. Det tog på krafterna att gå så sedan vilade jag i soffan länge länge.

DataFia fyllde år och jag for dit och fick smaka en härlig hembakad tårta men massor av jordgubbar som smakade sommar.

På kvällen bokcirkel.

Igår sken solen och det blåste inte ens. Droppade från taket och kändes faktiskt lite våraktigt.

Jag åkte ner till Hammarstrand för att jobba en stund. Där nere låg dimman tjock som gröt.

När jag kom hem tog jag sparken och åkte en rejäl tur. Det var jättebra sparkföre och sparken gled nästan av sig själv. I en extra solig glänta stannade jag och satt mig och solade och åt en apelsin.

Jag fick reda på att Kinabror och broder B kommer till helgen. Kul att något händer och så står det inte på innan Skatan kommer och hälsar på.

Det har varit ledsamma veckor nu och jag börjar bli rätt så less och så den envetna hostan som aldrig ger sig.

Idag är det mulet och grått igen och snöflingor dansar utanför.

Fick inbjudan till klassträff till sommaren och det är 50 år sedan vi gick ut 9-an. Det är inte klokt så gammal man är. Hur gick det till? Helt ofattbart och jag gillar det inte. All energi och all skönhet vart tog den vägen? Usch här sitter man som en gammal kärring och tittar på småfåglarna och dricker kaffe och jag inser att det är precis som det är.

Jag är en gammal kärring och jag undrar hur lång tid det tar innan jag vänjer mig och accepterar att det är så.

Accepterar att jag inte längre orkar sno runt som en vessla hela dagarna.

Dagens ord: Det måste vara något fel när det är finare att vara en gammal möbel än en gammal människa.