Först kom det snö igen.

Sedan kom Mustaschen och det var länge sedan nu. Vi satt och fikade och såg på en gammal rolig film. Vi skattade åt äppelknyckarbyxor, sättet att använda titlar och söderkisar som busade.Vi hade en del opratat också och både han och jag är så förbannad på dom som far här varje dag och skjuter allt som dom ser. Snart finns inte en skogsfågel längre och en hare har jag inte sett ens spår av på hela vintern. Här som var så mycket djur förut..

När han åkt kom AMV och Gubben och vi pratade och åt och fikade och vips, fort som en höna skiter, hade hela dagen bara rustat iväg.

Bestämde mig för att låta snön ligga kvar och eftersom det var tö så försvinner den förhoppningsvis på gården i alla fall.

Ska vi prata om tröst eller feghet eller vådan av att ha en elfilt?

Vi börjar med TRÖST

En av bloggvännerna har tröstat sig med att köpa en ny telefon som tröst i januaris mörka kalla helvete. den värsta månaden på hela året.

Vad tröstar jag mig med då? Jo jag köpte mig en bukett tulpaner i förra veckan och så började jag gå på vattenjumpa. Det är nog 10 år sedan sist och det var riktigt roligt och att träffa kvinnorna som jag inte sett på länge. Det är PRO som har vattenjumpan så det ska jag fortsätta med.

Fick tag i biljetter till Östersundsrevyn och det ingick bussresa och var pro som anordnat så det var billigt. Ännu en tröst. Att få skratta är alltid uppmuntrande i vinterns hemska tid.

På sätt och vis är elfilten jag fick av Sonen också en tröst. Skönt att linda in sig i den när man kommer in frusen och förbannad och med värkande rygg efter snöskottning, men den har den verkan att jag tvärsomnar.

Feghet: Ärligt talat är det den bistra sanningen att jag är FEG.

Kinabror har sin fyrhjuling med snöblad ner i mitt uthus och jag får låna den om jag vill men jag vågar inte. Jag är lika rädd för fyrhjulingen som jag är för skoter, moped. traktor och motorsåg. Allt som brummar och går fort fyller mig med fasa. Det är bara att erkänna. Är man så feg får man väl gå där med sin snöspade och lida.

Feg föresten. jag är inte feg och rädd för mörker, spöken, vilda djur eller för att villa mig bort i skogen men som sagt rädsla för det som brummar så jag får skylla mig själv.

Trots det är det så att jag mitt våp kan tycka synd om mig själv när jag skottat ett par timmar. Sån är jag. Både lat och feg.

Nåja vi får trösta oss med att om några månader slår midsommarblomstret ut och fyller ängar med härligt blått.

Dagens ord: Jag beundrar alla modiga människor och jag vet att många av er bloggvänner är just det. Modiga.