Jag plockar och plockar för att få ut julen och som vanligt undrar jag hur jag fick plats med alla julgrejor i lådorna. Har dom växt eller vad är det som hänt? Plötsligt började julgranen barra och jag började plocka av den.

Då ringde Datafia och ville gå ut och gå. Jag klädde på mig och gick ner mot byn. Vi möttes på halva vägen och så gick vi hem till henne för att fika. Där satt hennes gubbe och Storfiskarn och så kom SnickarMagnus och hans son och Rosenknoppen. 

Datafia hade tappat ett ganska dyrt guldhalsband. Hon hade sökt det i flera veckor och vänt upp och ner på huset utan resultat. Nu började hon och jag leta och på ett helt osannorligt ställe hittade vi det. Det var dagens bästa upplevelse. Trist när sånt försvinner.

Hon skjutsade hem mig och hjälpte mig med julgranen.

Det började storma och snöa med stora lappvantar till flingor. Det blev ett riktigt skitväder.

Det blev tomt efter ljusstakarna och stjärnorna men jag lät fönstren lysas upp med kinalyktorna och lysande vallmo för att få lite färg och ljus.

Igår fortsatt jag stöka men det verkar aldrig ta slut.

Den här katten Morris är en speciell personlighet. Nu när han vilat upp sig vill han bara leka. Han älskar min kontorsstol. Tar fart och kastar sig på den så den snurrar runt runt som en karusell.

Sedan ligger han där och myser.

Igår såg jag inte en människa på hela dagen. Gjorde en promenad "väst i gålan" och ner till Kinabrors hus för att kolla och mata fåglarna.

Inatt vaknade jag vid 3-tiden av att det small på balkongfönstret. Undrade om det var en uggla som kraschat på rutan men ides inte kliva upp för det var så mörkt men sedan blev det omöjligt att somna om.

Idag är jag slö så in i norden. Stekt lite biffar och tvättat men sedan såg jag att det var en gammal film på tv. "Barnen från Frostmofjällen" Det var den första film jag såg som barn och jag grät floder och tyckte att den var så hemsk.

Tänkte väl att det inte skulle kännas lika nu nära 60 år senare men jag satt där och snyftade lika mycket nu. Lilla gullspira och barnet som försvann. Å så hemskt.

Vad mer. Jo TuppOla kom och åt och hjälpte mig med tvn och Broder Björn har fått ett barnbarn till, en liten flicka.

Dagens ord: Vissa saker förändras inte med åren som tårarna för den första film jag såg.

 

Dunsaluns

2 februari 2016 05:51

både jag och min sambo vaknade också den där natten och kunde inte somna om. Drt var konstigt, för jag tyckte jag sov så gott. Gick barnen från Frostmofjället på tv? Jag har sett den en gång i hela mitt liv. Vi fick se den på skolan på 80 eller början av 90-talet så den var gammal redan då. Jag höll mig för tårarna, men den gav verkligen intryck! Jag minns mycket av filmen och vi lekte jättemycket med inspiration från den i flera år efteråt.... Kanske än? Varför skaffade jag lappgetter?... Det finns mycket man inspireras av som barn, som aldrig släpper taget. Skulle va kul att se den där filmen igen..

http://dunsaluns.bloggplatsen.ee

 

Anki

2 februari 2016 09:22

"Barnen från Frostmofjällen"... ja, det är nog en film som sitter fast i både hjärta och tankar på alla som sett den - minns att jag grät och led med barnen... Synd att jag missade att den gick på tv - skulle gärna se den igen.
Så fint du gjort i fönstret... ett fönster som man blir glad av!
Skrattar lite åt fina Morris... åker karusell på kontorsstolen... ser säkert kul ut :)
Ha det gott!

http://ankistankar.blogspot.se

 

Bamse31

2 februari 2016 19:37

Du måste vara ordentligt tränad på att gå. Halva vägen ner till byn å så promenad väst i gåla. - det är väl på andra sidan sjön? Å,då måste du väl gå på isen över sjön för att komma dit? Såna promenader klarar inte jag längre. Måste ha rollator för längre sträckor för att vid behov kunna sätta mig å vila. Jag, som i yngre dar sportade med fri idrott,terränglöpning, längdskidåkning, orientering å bollsporter främst handboll!
Roligt med Moris lek. Han är så söt den katten.
Kan berätta att jag fortfarande har julgransbelysningen tänd i en levande gran vid entrén till radhuset, tycker att det lyser så fint, men jag får nog lov att släcka snart i alla fall.
Såg en glimt av Frostmofjällsbarmem på TV men orkade inte titta till slut.läste boken som barn och såg också spelfilmen på biograf å sedan har jag också sett den tidigare i TV.
Den är gripande men nu kändes versionen inte så verklig, för alla skådisarna talade klanderfri rikssvenska å uttryckte sig i sitt tal så oerhört belevat, som om de vuxit upp å skolats i socialgrupp 1.
Roligt att din släkt växer ut.
Hos mig står det stilla f.n Mitt äldsta barnbarn är snart 28, men vill inte bilda familj än, livet leker å i morgon åker han till Kittelfjäll för att
med helikopter flyga upp skidåkare till bergstopparna - å så ska han åka själv också - han ,älskar att susa nerför backarna på slalomskidor. Det kunde jag också - förr.
Kramen.

 

Göran

2 februari 2016 19:38

Oj ja... Jag läste boken flera gånger om innan jag såg filmen. Den fanns hemma under min uppväxt. Tror TV sände filmen då jag kanske var 10-11 år. Minns att jag reagerade på att jag tyckte att storbrorsan i familjen såg ut som en tjej. Och jag har för mig att jag senare fick veta att det faktiskt också var en flicka som spelade Ante (om jag nu mindes namnet rätt).
Vad min allra första film kan ha varit minns jag inte men jag minns att jag följde med syrran några söndagar på filmvisning i nån sorts samlingslokal där man visade Astrid Lindgrens Bullerbyn med pålagt ljud. Det var musik och en berättarröst, ingen dialog förekom. Det kan ha varit mina första filmer.

http://singelfarsan.bloggplatsen.se

 

Äppelblom

2 februari 2016 22:59

Hej Anita!
Jag har skickat ett kortfattat mejl till dig!
Kram Inga

http://skogsvandring.blogspot.com

 

Soldansare

3 februari 2016 19:48

Åh, Barnen från Frostmofjället. Den grät jag också floder till. Tror inte att jag skulle orka att se om den. Jag tjuter alltid något väldigt åt sådana där filmer. Och Lilla huset på prärien och Törnfåglarna ska vi bara inte prata om.

http://soldansarenssida.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Det går sakta med våren här i Fisksjön. Visserligen har alen gula hängen som gör att jag går omkring och nyser fast jag äter allergimedicin.  Kallt på nätterna så snön tinar inte trots att solen skiner på dagarna.  Vägen är visserligen bar m...

  Denna långa förbannade vinter som aldrig verkar ta slut. Så jag frusit och frusit och som jag längtat och saknat sol och värme. i söndags kväll åkte jag på bio och såg Möte i Rom med bl Lassgård. Jag gillar honom och han kan spela så många oli...

      Det blir bara värre och värre. Visst har jag haft 4 skrivare och visst har dom krånglat men nu går skam på torra land. Vi köpte en nya skrivare för att nu är det dags att ha vägföreningsmöte med allt det innebär. Det ska skrivas kallelse...

  Jag skrev ett långt blogginlägg om hur det är att vara pensionär och lite annat men datorn åt upp alltsammans och lika bra var det för det var bara gnäll. Snö snö snö. Kallt kallt kallt. Halt. Kinabrors hund Jack har brutit några klor i en f...

  Skärtorsdagen var det skapligt väder ändå men jag lät häxan Hanna åka i mitt ställe till Blåkulla.   Så började snön vräka ner.    Att åka till Lillsjön på pimpeltävling blev inte av för någon av oss. Jag började laga mat istället.  ...