Det är den här tiden på året jag umgås med bekanta och vänner som jag inte träffar hela tiden.

Härom dagen var det dags att göra salva och en av trumbyggartjejerna och hennes dotter kom för att lära sig och hjälpa till.

Det är kul att ha sällskap när man rör och värmer och stökar.

Det luktar så gott av oljorna när dom har haft växterna i sig i flera veckor.

Sila, värma, smälta bivax, blanda och så ska man röra och röra till salvan kallnar och blir slät och fin.

Det är ett fasligt rörande och då är det ju toppen när man är flera för då går det ju betydligt fortare. Det är bara kådsalvan som är lite svårare och har lätt för att bli knäck istället för salva om man har otur. Men så den doftar av skog.

Ringblomma, viol, johannesört, rölleka, klöver, daggkåpa. Ja ni kan själva tänka er så mitt hus doftar och doften sitter fortfarande kvar. Vi hann med att äta fisksoppa och ta en långpromenad innan dom for hem.

På kvällen åkte jag till Datafia och vi gick en promenad nere på byn. Nu har svanarna kommit och dom för ett väldigt liv ute på sjön. Fåren (massor med får) tuggar så man hör det. Kvällen var fin och nu får man passa på att vistas ute innan det blir höst och storm och kallt. Man vet ju vad som väntar så nu får man suga ut det gottaste.

Igår hade jag besöka av två av meditationstjejerna och dom blev kvar halva dagen.

Jag tog en långpromenad på eftermiddagen och såg att lilla björnen hade skitit vid min postlåda. Förstår inte varför han skiter på vägen var enda gång han är ute och vandrar. Jag håller ögonen öppna och kameran i handen om jag skulle möta honom men icke.

Min promenad blev ensam och lång men jag pratade i telefon så jag hade på sätt och vis sällskap på min vandring.

Nu är det en ny morgon och jag väntar på att en kompis ska komma och hälsa på. Det ser mulet ut och är bara 6 grader varmt så nu börjar det bli höst. 

Jag kan ju inte klaga på att det är ensamt för det har varit vänner här varje dag nu ett tag och blir väl så ett tag till. Nu faller löven och snart är träden bara och lövlösa och liksom skyddslösa. Just nu känner jag mig så också, liksom lite skyddslös som något som tappat det skyddande skalet.

Dagens ord: Den som vill undvika alla risker missar också många chanser. En feg människa som jag måste påminna mig om det ibland.

Antingen är det bara jag och katta eller så är det besök från morgon till kväll.

Lördagen var en fin dag med sol och värme.

Först kom AMV, Gubben och Krumeluren. AMV och jag tog en promenad efter sjöstranden och gubbarna stickade vägen. Det är dags för det nu innan det fryser.

Sedan kom Sofiepropp och hennes mamma och B-Å. Sofiepropp skulle ligga över hos mig  som hon brukar göra en natt på hösten. Hon bakade muffins av blåbär och banan och jag fixade plankstek. Vi gör alltid plankstek när hon kommer och hälsar på.

Till middagen kom Tuppola också. När vi dragit igång med kaffe efter maten kom Datafia och mannen. Så ni ser att dagen var full med människor som kom och gick. Så blev det bara Sofiepropp och disken kvar.

En ny solig dag. Söndag i slutet av september. Sofiepropp och Morris sov så jag klev upp och diskade och stökade undan.

Sedan gick Sofie och jag på promenad bort till Kinabrors sommarstuga. Solen var varm och inte en vindpust störde friden. Nu hörde vi faktiskt lommen ropa men annars har det varit väldigt tyst nu ett tag.

Så på kvällen for vi till Kälarne och såg på bio. "Britget Jones baby" och det var en riktigt mysig, rolig och gullig film så det ångrar jag inte.

Så kom TuppOla och hämtade Sofie och helgen hade gått och en ny vecka kom.

Fortfarande samma fina väder och jag cyklade iväg "väst i gålan" Längst bort i byn träffade jag Fisksjöns nyaste innevånare. Är hon inte söt så säg.

Sundsvallsborna kom för att göra vinter och jag pratade med dom en stund.

Storfiskarn kom och fikade och vi såg på tv en stund.

Sedan dök AMV och Gubben upp och AMV och jag gick en promenad och pratade och satt nere vid badstranden och njöt i solen.

Inte gjorde jag så mycket nytta men visst. Det är väl allra mest nytta med att umgås med sina vänner. Plockat lite örter och skördat lite gräslök. Den härliga luften. de vackra färgerna vill man spara i minnet men jag har lite svårt att koncentrera  mig just nu. Det är så mycket som händer och så mycket förväntan.

Idag kommer en av tumbyggartjejerna och hennes dotter på besök. Vi ska koka salva och umgås och det ska bli riktigt trevligt. Mer om det kommer en annan dag.

Dagens ord: Det gäller att njuta av vädret och naturen nu innan allt försvinner under snön.

Golvet i hallen är fullt med gula löv. Hur dom kom in vete gudarna. Som vilsna gula fjärilar har dom fladdrat in. Katten Morris har fullt upp med att leka med dom.

Läser på facebook att många städar nu, byter gardiner och putsar fönster och jag vet inte vad.

Jag minns med fasa mammas storstädningar. Hon for omkring som en virvlande tornado och suckade, pustade och stånkade och var allmänt sur. Det var igen måtta på städandet. Allt skulle putsas, fönster och golv och mattor och dukar och gardiner och det skulle strykas och plockas ur klädskrubben och vädras. Det var som om jorden skulle gå under om man inte höststädade. Så var det före jul och då var det än värre, då skulle det till och med fernissas och spisen skulle målas och bli svart och fin. Det gällde att hålla sig undan så man inte blev bortstädad.

    Sedan undrar jag om att tänka praktiskt har blivit omodernt. I någon av alla inredningsprogram på tv  såg jag något som gjorde mig fundersam.

Det var ett vardagsrum som dom skulle förvandla. En familj med tre barn och två hundar. Ett vanligt rum med grå soffa och mörka mattor.

Nej nu skulle det bli snyggt. Man bytte ut soffa och mattor och resten till kritande vitt. Har man tänkt att barnen och hunden inte skulle få vara där för om man inte tänkt så så lär det väl snart vara slut på den vitheten. Har sådana där människor som inreder inte barn och hundar eller???? Glad är jag för mina gamla slitna möbler som jag inte behöver vara rädd om. Lite spill på dom lär knappast göra någon skillnad och både hunden och katten får njuta i soffan.

Det är lika med kläder. Om man bor som jag så får man mer tänka på att man har rätt skor eller helst stövlar när man går i skogen och varma kläder och inte gå omkring och vara pimpinett bara för att känna sig snygg. Tona håret var det någon som sa. Nej attan. Här går jag i regnet med mitt hår och låter det locka sig och flyga omkring som det är. Tror ni björnen, hunden, katten och fulugglan bryr sig. De gubbar som kommer och fikar hos mig ser nog inte något annat än kaffekoppen och bullarna.

Nu ska ni inte tro att lufsmänniskan Skogsnuvan aldrig snifsar till sig. Jo då de gånger när det är dans kan jag till och med måla mig och byta stövlarna mot buggskor.

Nåja min höststädning består i att sopa ut lövet, ta in krukväxterna och fylla huset med blommor innan dom frosten tar dom. Möjligen vräka till med att byta gardiner i köket (kanske) men annars kära vänner ska här njutas av de sista lysande dagarna. Nu är tid att tända ljus och elda i braskaminen och jag har lovat mig själv att den här hösten ska bli något alldeles extra. Det gäller bara att ha modet. Att ta tillvara de tillfällen som kommer till mig och inte fega till  

Dagens ord: Livet är inte bara städning och jobb. Livet ska vara njutning och glädje också.

Har legat i badkaret och läst och liksom njutit av skummet. Bestämt mig om en sak och man tänker bra i badet.

Det är mörkt nu och Katten Morris är lite galen och jagar de vita nattfjärilarna och vill inte komma in.

varje morgon släpper jag ut honom och står på bron och känner efter. Är det kallt? Är det varmt? Hur blir dagen? Doftar det höst. Ja, det doftar höst. Sedan en kopp kaffe och funderingar över vad jag ska göra. För det mesta blir det något helt annat men jag har alltid en plan. 

Nu har Kinabror och Hunden Jack åkt till Skåne och det blev tyst.

Jag vet att många människor gillar tystnaden och upplever den som skön men jag vill ha lite haderittan hajan jag. Jag vill höra båtar brumma på sjön och fåglar skrika och barnröster skratta och plasta i sjön. Jag vill känna grillrök och sång och andra ljud. Den här tystnaden är ingenting för mig.

Massor med chili har det blivit och jag har hängt upp kryddor och chili ovanför vedspisen.

Jag har haft besök av AMV idag och vi har varit till fd Grannen och hjälpt till med räkningar. Vi har gått bort till Kinabrors sportstuga och tömt hans soppåse som han glömt. Vi har eldat i kaminen och pratat och pratat och pratat.

Det är så tyst att jag hört löven falla från björkarna och fick för mig att det var regn.

Kvällarna är vackra och stillsamma.

Efter en helt ensam dag igår åkte jag ner till Pappersbeda och vi tog en promenad i kvällssolen.

Min solros är säkert nästan tre meter hög och jag gillar solrosor. Dom är liksom knubbiga tåliga och liknar en riktigt kökstant som står och lagar mat och skrattar och sjunger och vänder sig mot solen.

Jag hade inte tänkt skriva ikväll men jag måste få in katten innan natten så jag kan inte lägga mig. Ute lurar så många faror om natten och den stora ugglan är inte att leka med. Igår kväll kom den och strök med vingarna över mitt huvud när jag hämtade tvätten och skrek så jag höll på att hoppa ur skinnet. 

Dagens ord: I mörkret lyser nattfjärilarna vita. och ugglan skriker sitt hohohoho.

Jag tror att jag har tappat stinget med bloggen nu.

Vad har jag att berätta om? Inga utlandsresor till främmande länder. Inga spännande äventyr. AMV och jag kom inte ens iväg på vår bergsbestigning i år heller som vi tänkt i många år.

Björnen har jag bara sett skiten och spåren efter. Inte ens en enda fladdermus har fastnat i håret. Nä inte har jag något spännande att berätta egentligen och inte är det att undra på att jag får mindre och mindre kommentarer. Nu har jag bloggat i 7 år och när jag läser gamla bloggar så ser jag att jag var mer underhållande förut. Då var jag i alla fall fullt ut förbannad och det kan väl vara underhållande eller hur.

 En solros sträcker sig i alla fall mot ljuset och vänder sitt fina ansikte efter solen. Det försöker jag också göra, alltså vända mitt ansikte mot solen.

Nåja, eftersom jag inte har något annat att berätta kan jag väl berätta om en lugn och sävlig söndag. Dagen började med dimma men när den lättat visade sig vara en varm och fin dag. Jag har ju mått lite dåligt hela veckan men då var det lite bättre. Datafia och jag for iväg och handlade och stannade för hos henne och fikade.

Älgjakt. Två skott ekade från andra sidan sjön och sedan kom TuppOla och hans son och så förstås Kinabror. Dom satt i köket och pratade älgjakt och bilar.

Jag gick bakom smedjan och tro det eller ej. Vilka stora fina blåbär jag hittade. Dom var så mogna så dom ramlade av så det blev att plocka för hand. Vet ni att det går 300 blåbär till en paj. Jodå det är sant.

Så badar  hunden Jack och jag vadar omkring lite grann och sitter och läser en bok. Anita Tashreve Sång från en annan sommar. En jättebra och tänkvärd bok som just nu känns väldigt aktuell för min del.

Så många spår har man sett av björn runt omkring här men jag har inte lyckats se honom än. Frampå kvällen gick jag till Kinabrors sommarstuga och satt där på bryggan och allt var stilla. Endast en liten and dök upp och ner i vattnet. Jag gillar söndagseftermiddagar. Det är en sådan frid över dom nu för tiden.

Apropå ingenting så vet ni att ett av livets mysterier är att om det försvinner en socka i tvättmaskinen så nog fasen dyker det upp ett plastlock för mycket i skåpet eller tvärt om. Lägg märke till det får ni så.l

Ja det var väl verkligen en utvikning i strulhuvudet där tankar vandrar fram och åter.

Idag har jag och Kinabror plockat lingon igen och det var den hetaste dag man kunde tänka sig på kalhygget och jag hade glömt vattnet så jag fick gå ner till sjön och svalka av mig och dricka i den gamla källan som kommer upp ur marken. Det är något särskilt att dricka ur en källa från stenåldern och tänka på alla som druckit där före mig och föreställa sig hur det var då.

Kinabror ska ju till Skåne och då ska han ha med sig lingonen till sina barn och vi fick väl ihop en hel låda i alla fall.

Fläskpannkaka till middag och så tog dagen slut och mörkret faller så fort nu. Bara pang så är det mörkt.

Dagens ord: Hösten har en stillhet som sommaren saknar.

Igår natt kom första frosten. Sådan tur att jag hann rädda pelargonerna och sätta in dom i växthuset. Dessutom hann jag sätta lite lökar runt min damm. Hoppas att krassen får blomma några dagar till för den är verkligen fin nu.

Det har varit några nätter med fullmåne. Jag brukar bara vara vaken en natt och då brukar jag gå ut och prata med månen och ropa på en och annan uggla. Jag förvandlas inte till en varulv som det påstods på facebook i alla fall.

Nu blev det tre vakna nätter av någon anledning. kanske för att jag har så mycket att fundera över just nu och att jag inte mår riktigt bra. Ryggen krånglar ännu.'

Så i förrgår kväll när jag kommit från middagen hos Kinabror vid 6 tiden tänkte jag bara gå upp och lägga mig och läsa i sovrummet en stund men tvärsomnade och vaknade inte förrän 12 på natten. Såg att telefonen hade gått varm på kvällen men jag hade inte hört ett dugg.

Nu vill jag inte gå ut på natten för en nallebjörn har gått runt här och skitit på vägen och jag tror inte att jag skulle vilja stöta på honom. Kanske är han inte lika kramgo som nallen här över.

Igår kväll när katten Morris och jag satt och såg på tv hoppade Morris upp i fönstret för att titta ut och pang så small det till i rutan. Det var storugglan som kraschade i rutan. Troligen tänkte den ta katten, inte vet jag.

Troligen kan även en nattuggla se dåligt ibland. Jag rusade ut för att se om den var skadat men den kutade bortåt vägen och till slut flaxade den iväg..

Annars har inte mycket hänt. Jag har känt mig dålig några dagar. Det har varit dåligt med energin. Har liksom ingen lust till någonting. Ska väl försöka hä mig ut fortsätta i trädgården. Än finns massor att pyssla med.

Många av mina kompisar är utomlands och njuter i solen och jag skickar en avundsjuk tanke till dom.  Det känns lite som ett straff att leva ensam för då har man inte råd med någonting och får verkligen vända på slantarna och alltid vara orolig för att något oväntat ska hända. men........jag får skylla mig själv som valt friheten istället för tvåsamheten. Snart ska Kinabror åka ner till Skåne och då blir jag återigen ensam här på byn. Nåja vem är jag att klaga.

Dagens ord: I svarta natten kan till och med en uggla hamna fel.

Helt oväntat kom ett par soliga varma dagar och både blommor, fjärilar och jag väcktes till liv.

Måndagen började med att en ung tjej kom och hälsade på. Sedan mitt på dagen for jag iväg för att börja dansa någon form av dans med PRO-arna. 16 stycken och dom hade dansat förut men tog emot mig med hjälpsamhet. Det var någon sorts folkdansaktig grej med turer och svängningar. Vet inte om det var min grej men vi får väl se.

På kvällen kom DansBritt och vi vandrade på strandstigen bort till Kinabrors brygga och satt där och fikade tills solen gick ner.

I uthuset har jag en bröt med otvättade mattor som jag inte tänkt tvätta förrän nästa år men idag är ju en härlig dag så jag bar ner dom till sjön och satt igång.

Inget gör en så nostalgisk som doften av eld i värmaren och såplukt. Minnet av barndomen och livets härlighet.

När man blir äldre förstår jag vilket slit det var för stackars mamma. Gubbarna som varit i ladugården kom in med skitiga stövlar. Det var massor med trasmattor för golven var kalla så vilken massa mattor att tvätta. Minns att mamma låg på knä på bryggan och skurade med rotborste och såpa. Så skulle dom sköljas och hängas upp. Tunga var dom när dom blev blöta minsann. Hon tyckte säkert att det var ett rent helsike men annat är det nu.

Lägga mattor i blöt i en balja med såpvatten.

Tända i värmaren och fylla på vatten. Det blir rätt fort varmt.

Så fylla på med varmvatten och trampa runt med fötterna. Mattorna blir rena och fötterna också.

Ett litet problem har jag. Bryggan är trasig och det är väldigt lite vatten i sjön så jag måste vad ut ganska  långt för att kunna skölja och det är bara 14 grader men lite får man väl tåla.

Kinabror har lånat min bil och farit på byn. Nu är det hans tur att ha trasig bil. Tur att vi kan använda varandras i alla fall.

När han kommer tillbaka sitter vi på strandstugetrappan och fikar. Doften av såpa, kokkaffe och rök av ved gör mig glad och lycklig och minner om en härlig barndom.

Annars är det tyst. någon enstaka humla surrar och någon fiskmås skriker.

Trött lägger jag mig på det röda sidentäcket och läser lite, och tittar på himlen som är så blå, tank att himlen kan vara så blå. Tänker på lite av varje. Drömmer om lite av varje. Drömma kostar ju ingenting.

Jo då jag vet att det finns många kvinnor som ägnar en sån här dag till höststädning. Här ni vilket hemskt ord höststädning. Det blir ju för sjutton mörkt. Aldrig i livet. Tänk så skönt att ingen bryr sig hos mig. Att alla som hälsar på heller sitter vid sjön och pratar med mig än att titta på mina skitiga fönster...

Så jag ligger här lat på sidentäcket. tittar upp i det blå och på vattnet och de gula höstfibblorna som lyser som små solar överallt. Väntar på att vattnet i värmaren ska bli ljummet. Inget gör håret så fint som ljummet sjövatten.

Dagens ord Ta tillvara de sista glimrande solstekta sommardagarna och skit i hur det ser ut inomhus.

Ibland när höstkvällen är mörk som sot kan jag tänka tillbaka. 

Visst vet jag att man ska leva i nuet men i alla fall undrar jag vart alla drömmar tog vägen.

Ung. vacker och full av drömmar. Drömmar om att vara keramiker. konstnär eller trädgårdsmästare. Drömmar om att jobba på en fäbovall eller vara luffare och så förstås att hitta den stora kärleken. Inte begrep jag att jag var fin heller. Trodde att jag var mager skranglig och ful.

På den tiden blev man inte arbetslös när man gick ut skolan så dagen efter att skolan slutade började jag jobba på försäkringskassan. Redan då var det ett tråkigt jobb. Man hade inget val för jobba måste man för att försörja sig. Så blev det med den drömmen.

Jag cyklade de 15 km på grusvägar till jobbet och hem igen. Inte undra på att man blev slank. Ibland åkte jag rälsbuss för då fungerade SJ alldeles utmärkt. Liftade hem gjorde man ibland och nu vågar ingen lifta. Inte allt har blivit bättre med tiden.

När resten av familjen flyttade till Skåne stannade jag kvar i huset i skogen. Kanske gjorde jag fel val. Ibland tänker jag att mitt liv är en räcka av felaktiga val.

Samma sak med kärleken. En del kärlekar lyser som pärlor men dom flesta fick så småningom svarta kanter. När tiden går så kommer vardagen och så småningom lär man känna olika sidor som svartsjuka, kontrollbehov, spelberoende och alkoholism.

Alla pocketböcker man läste om den eviga kärleken gjorde kanske att jag hade för stora krav och så var det den stora känslan hos mig. Känslan av frihet. Att ingen bestämmer över en.

Bytte jobb efter 20 år och jobbade på en lastbilscentral men även där var jag instängd hela dagarna inom väggar. 40 år av mitt liv inne på kontor. Nääää det blev inte bra.

Inte allt var illa. Jag åkte många gånger utomlands och så har jag haft många fina vänner som jag fortfarande har kvar. Jag har ju trots allt gjort en del roliga saker i mitt liv.

Växtfärgat och haft kurser i det. Jag kan koka salvor. Luffarslöjd. Keramikkurser. Målat tavlor och tovat ull. Haft meditationskurser och kuckelimuckgrupper. Jag har tillverkat trummor och fixat barnteater så lite roligt har jag haft och så till sist DANSEN Gud så jag har dansat. Så mycket lycka det finns i dansen. Den har verkligen förgyllt mitt liv.

Nu har den största delen av mitt liv gått och kanske har det svåraste varit valen. Valen som alltid finns och rädslan för att det ska bli fel.

Nu är mitt svart hår vitt av ålderdom och jag har mest träningsoverall och stövlar och finns i skogen och nere vid sjön men jag har i alla fall äntligen friheten. Ingen styr och ställer med mig. Jag gör precis som jag vill och det är skönt.

Jag tar min kvällspromenad på badstrandsrundan och svanarna ropar i skekviken annars är det tyst men oj så mörkt det är ute. I mörkret kommer så många tankar.

Dagens ord: Det svåraste är att välja för man vet sällan om man valt rätt.