Direktlänk till inlägg 23 september 2020

ETT TUNGT HJÄRTA OCH STORT MISSMOD

Av Anita - 23 september 2020 08:58

Storfiskaren och Mustachen satt hos mig och drack kaffe och Storfiskaren berättade att han sett skogsmaskinen fara upp mot vackra skogen.

Då fick jag bråttom för jag hade inte plockat trattkantarellerna vid berget ännu. Nu fick jag bråttom men det var för sent.

Det finns (fanns) bara en enda fin skog kvar häromkring. Annars är det bara kalhyggen och blötmark.

Den skogen har varit min största tröst. Där finns till och med en fin stig att gå på. Bergen med mossa på, de vackra höga träden och så blåbärsdalen och mitt svampställe. För att inte prata om det höga berget med vita mossan och utsikten över flera sjöar och berg.

Nu är det sista vackra borta. Precis vid mitt svampställe for skogsmaskinerna omkring och plattade ner allt. En flock med orrar kommer flygande och skriker i panik. Var ska dom hålla till när all skog är borta*? Skogsfåglarna lär väl snart vara helt borta när man tar ner alla skog. Dom vill ha stora barrskogar för att trivas.

Mitt hjärta är så tungt och jag orkade nästan inte gå hem. Tänkte att jag skulle hitta på något kul och söka mig till något jag tycker om.

Det hade slutat blåsa. Lingonplockning förstås. För att komma ut på näset måste man ta av sig stövlarna och vada över ån.

Där fanns en gång en bro och det var bara att gå på den och sedan gå på en fin mur för att komma ut på udden. Nu är bron borta sedan länge och muren har man sprängt. Bort bort med allt vackert.

Stigen efter stranden var kvar men bara bara smal. Lingonriset var borta och ersatt av odon och kråkbär. Det var länge sedan jag var där. Det var bara att ta hinken och gå tillbaka.

Ta vi sig stövlarna och vada i det iskalla vattnet som fick mina fötter att domna bort. Jag vet inte hur kallt det är i vattnet men kallt är det i alla fall.

Jag känner mig ledsen för att allt förvandlas till det sämre hela tiden. Det är inte bara skogen utan allt och jag också. Var ska jag gå nu. Hur ska man orka med ännu en vinter när det inte finns något kvar att hålla fast vid.

Det enda varaktiga är stenarna efter stranden. Dom ligger där trygga som dom alltid gjort när allt omkring förvandlas till det sämre.

Sjöarna växer igen med vass.

Väst i sjön har man kalat av all skog och nu vackra skogen som var den mest välskötta och fina. Bara kalhyggen. Det skulle jag aldrig trott.

Vad jag saknar de vackra skogarna, stigar och mossa, svamp och bärställen.

Raserat och förstört precis som jag känner mig. Var ska man nu hitta glädjen. Skogen har alltid varit en del ab mig.

Dagens ord: Allt är nära. Allt är långt ifrån. Allt är givet människan till lån.

Allmänt

Dela

Skogsälvan

23 september 2020 10:57

Tänk att precis likadant kände jag idag när jag tog en promenad med hunden och såg att de nu avverkat ännu mer skog här, ytterligare ett skitfult kalhygge här igen. Snart finns inga vackra platser att gå på här i närheten. Men såklart, träd är pengar så det struntar väl de i som äger skogen :((

http://www.skogsalvan.bloggplatsen.se

Ingrid

23 september 2020 11:07

Visst är det väldigt tråkigt med kalhyggen som förfular och förstör naturen, men det är ju tidens gång.
Gårdarna runt Stenstugu har fått nya ägare de senaste åren och nu skördas skogarna. Det är sorgligt att se, men man måste väl kanske vara praktisk och inse att mogen skog ska avverkas och nya plantor ta över.
Ha en fin onsdag!
Kram, Ingrid

http://https://ingrids.home.blog

Johan

23 september 2020 12:21

Ser ut som byggvirke... Men enligt lag så måste man plantera skog igen inom två år efter det man har avverkat så här. Men det tar många år innan skogen blir av den storlek som du vill ha!

http://www.drangen.bloggplatsen.se

Lena i Wales och Spanien

23 september 2020 12:39

Jag som trodde att du hade massor av skog runt dig, där misstog jag mig.

http://lenaiwales.wordpress.com

ibod11 - Ingrid

23 september 2020 13:00

För några dagar sedan skickade min syster en artikel om hur "vår" skog i Mjölby ska förstöras och bebyggas. Jag känner stor sorg över alla stolta fjällskivlingar och allt annat fint som försvinner och det känns skönt att slippa bo där och se all förstörelse. Men du måste se din älskade skog försvinna bit för bit och jag kan riktigt känna hur du gråter inombords. Det är trist och även om skogen återplanteras så tar det väldigt många år innan det blir en skog igen. Jättesynd på de goda trattkantarellerna också.

http://ibod11.com

DansAnn

23 september 2020 15:48

Hej! Ja, Du Anita! Ulf har också uttryckt sin ledsamhet för att ett av favoritsvampställena har blivit förstörd p g av avverkning! Jag blir ledsen när vi far uppåt Kullsta Gamla Fäbodar, där har man avverkat runt omkring och lämnat efter sej så mycket, så det är rent styggt! Ett gammalt fäbodställe, dit man vill locka folk att komma, men nu är det inte inbjudande alls att åka dit! Höstfärgerna är fina iallafall! Vi får hoppas på en fin, varm höst! Kram Ann

http://dansann.blogg.se

Anneli

23 september 2020 16:23

Mycket bra dagens ord.. Vackra naturbilder. Hoppas det är bra med dig mitt i all elände. Idag skiner solen men det är inte så varmt,, lite skönt ändå i luften.
Var rädd om dig kramar ♥

http://mittnyaliv66.bloggplatsen.se

Soldansare

23 september 2020 20:11

Usch, en sådan tråkig dag. En sådan förödelse. Hoppas att du kan glädja dig åt att ni i alla fall blir fler människor i byn.

http://soldansarenssida.blogspot.com

Anki

24 september 2020 08:31

Jag känner verkligen med dig, Anita! Har ju själv upplevt hur alla gamla fina skogar försvunnit runt mig - och jag förstår precis hur du känner. Ingen tröst att det ska återplanteras - det tar många år innan de träden vuxit upp - och det blir aldrig en riktig gammelskog igen - trädplantage är inte alls detsamma! Visst måste skogarna skötas och mogna träd avverkas kanske, men ... varför inte som förr i tiden då det gallrades och virket kördes ut med häst.
Dagens ord är verkligen sanna!
Kram

http://ankisbildblogg.wordpress.com

Göran

24 september 2020 15:19

"Den enes bröd - den andres besvikelse över förstörd natur". Känner igen det där och vet inte hur många gånger jag kommit till mina "säkra" svampställen och funnit dem skövlade. Man går liksom sönder litegrand. Samtidigt fattar jag att skogsägarna måste bruka sin skog för kommande släkten och för sin egen försörjning. Nån har sagt en gång till mig att när det blir extremt mycket trattkantareller på en plats så är det hög tid att avverka innan virkets kvalitet sjunker och därmed även priset de får. Det är bara att leta sig nya ställen för bär, svamp eller rekreation. En annan hade ett annat sätt att se på saken. Han noterade genast han hittade ett kalhygge för att återkomma efter 4-5 år. Enligt honom kunde man nästan garanterat hitta murklor där då på våren...

http://singelfarsan.bloggplatsen.se

Bosse Lidén

25 september 2020 10:10

Det går nästan att ta på sorgligheten genom din fina text. Vad trist för dig. Jag blir ledsen av att läsa om skogen, bron och allt som tas bort. Det blev för många motigheter på samma gång. Inte ens lingon. Bara iskalla fötter.
Helgkram från Gotland

http://gotlanduppochner.com

SÅ GICK SJÖN UPP

Kommentarer (3)

Av Anita - Fredag 10 maj 11:24

Det snöade i onsdags och det var nästan en dm och jag höll mig inne för att min allergi skulle bli bättre. Inget ont som inte har något gott med sig. Pollen föll till marken och det blev lite bättre på det viset. Igår åkte Sonen och Fjälla...

VÅRVECKA

Kommentarer (3)

Av Anita - Måndag 6 maj 13:25

Vilken vecka vi har haft och så roligt när Sonen och Fjällan varit här. Dom har verkligen fått se både vinter,, snösmältning och sommarvärme på några dagar. Dagar då det ena dagen ligger snö i drivor och hur krokusen sticker upp ur snön bara så ...

FÖRSTA MAJ

Kommentarer (3)

Av Anita - Onsdag 1 maj 10:28

Man tror inte sina ögon. Det är fortfarande mycket snö. Det här har ramlat ner från vedbodtaket. Söndag eftermiddag kom Sonen och Fjällan från Skåne. AMV och Gubben kom en sväng också. Måndagen regnade det och snöade och haglade men fr...

NYFIKEN

Kommentarer (4)

Av Anita - Lördag 27 april 18:57

När jag tittar ut och ser hur det snöat inatt blev jag först förbannad men sedan tänkte jag att det här är väl den snö som ska ta bort den gamla snön kanske. Jag väntar ju på att Sonen och hans Fjälla ska komma. Dom åker från Skåne idag men l...

DET GÅR SAKTA

Kommentarer (4)

Av Anita - Tisdag 23 april 10:24

Det går sakta med våren här i Fisksjön. Visserligen har alen gula hängen som gör att jag går omkring och nyser fast jag äter allergimedicin. Kallt på nätterna så snön tinar inte trots att solen skiner på dagarna. Vägen är visserligen bar m...