Nog vet ni att rönnen skrämmer bort trollen, inte för att jag är rädd för trollen men rönnen är så mycket mer.

Jag röjer inte bort rönnarna och dom sprider sig väldigt runt min gård. Dom verkar trivas hos mig och är favoritträd. 

Det finns dom som tycker att jag ska ta bort dom men jag samlar på en rönnskog som så småningom kommer att växa sig stor och vacker. De första som får fina färger på hösten är rönnen. I år är det inga bär på rönnen konstigt nog. Annars brukar dom få besök av sidensvansarna som kommer i vackra flockar och med ett kvitter som låter som silverklockor. Inte konstigt att jag älskar rönnar.

Nog om det. De sista två dagarna har det blåst lite mindre så jag har kunnat vara utomhus.

Jag har tagit in fuxian och nu står den på skrivbordet i väntan på att den ska ner i jordkällaren så småningom.

Rosenpelargonen som jag haft ett tag i växthuset har jag klippt ner så den ska få plats i fönstren i Sonens rum där dom får vara hela vintern. Där är svalt och dom trivs riktigt bra. Topparna får vara inne och se fina ut .

Chiliplantorna har fått komma in både i mitt hus och i Kinabrors. 

Trädgårdsmöbler och hammocken har plockats in i uthusen. Sista potatisen har jag grävt upp.

Inomhus har jag lagt in rödbetor och gjort äppelpaj. 

Nu ser man att det är höst och även om det är vackert med färgerna så känns det vemodigt och sorgset. 

Jag gruvar mig så för vintern. Det är då allt skit händer och det går åt massor med pengar. Elräkningen är dyr. Jag ska till Östersund till tandläkaren igen. Jag skulle behöva köpa glasögon. Jag skulle behöva serva bilen. Allt för dyrt.

Så är det kylan och halkan och den förbannade snön. 

Sommaren blev som vanligt kort och även om det var skapligt väder så saknar jag dansen. Inte en enda dans på en hel sommar. Det har nog inte hänt på många många år. Till och med som barn fick man ta en svängom i köket med mamma och pappa. Nåja, det hade väl kunnat vara värre.

Dagens ord: Vi badade i alla fall ovanligt mycket den här sommaren.