Så iförrgår for alla iväg utom Kinabror och jag. Det blev tomt och tyst. De enda som förde ljud var alla svalorna som flög omkring och kvittrade glatt.

Mulet och grått och regnskurar men det blåste i alla fall inte. Hörde ni, jag försökte leta efter det positiva. Jag stökade omkring med mina blommor för att försöka göra något för att distrahera mig och inte känna mig vemodig och småledsen.

Dammen var nästan överfull av regnet.

Gula blommor piggar alltid upp.

Mina blommor under fönstren blommar i alla fall rätt fint.

Pelargoner är som gamla tanter, dom klarar det mesta och gör sitt bästa för att leva vidare trots alla faror dom utsätts för.

På riddarsporrarna hänger regndropparna som diamanter. Det är väldigt fin blåfärg på mina riddarsporrar. Hörde ni, positiv igen hi hi.

Fuxian tycker om regn och blommar fint och har massor med knoppar

Inga sockerärtor ännu men blommor så kanske snart. Jordgubbarna behöver sol för att inte ruttna. Ska visst bli bättre till helgen.

Nu när det är bara Kinabror och jag så började vi med att äta varannan dag hos varandra igen. Jag vandrade på strandstigen bort till honom och det var tillfälligt uppehåll.

Man blir så lat och trött när det är sådant här väder. Låg mest framför tvn och tittade på gamla "Morden i Midsommer" och "Lilla huset på prärien"

Nu är kvällarna mörka och tysta och katten Morris och jag tar det lugnt. Eldar i braskaminen och äter chips som blivit kvar.

Idag är det inte regnskurar. Idag är det regn hela tiden. Nåja, regn ska ju vara bra för potatisen. Jag går ner till sjön och sitter på strandstugeverandan och lyssnar på sommar sommar. 

Dagens ord: Så trist när alla åker iväg. Tur att svalorna är kvar.