Direktlänk till inlägg 18 juni 2024
Nu ni ska ni få höra. Alla har vi våra drömmar och jag har haft en del och jag har nog inte fått några förverkligat men nu ni.
Jag har alltid älskat ånglok. Tror att dom första jag såg var på tv på gamla filmer. Dom är så mätkiga och har sådan styrka och är så härliga. Kanske har jag någon gång sett något ånga förbi vid Håsjö Station medan den var kvar.
Jag har en vän som är som en otrolig kraft och kundskap. Det är min PappersBeda. Hon kan fixa allt och nu hittade hon på att vi skulle fara på en hemlig resa och jag visste ingenting. Så nu drog Hon och jag och vännenr Marjatta iväg och jag visste ingenting. Tre kärringar i husbil på väg söderöver.
Rätt mysigt med husbil och vi satt ute och åt och fikade och vädret var fint.
Vi låg över i Ockelbo och vandrade omkring lite på kvällen och såg på trädgårdar som blommade och var så varckra. Vi hörde på musik som kom från en gård där människor stod och sjöng.
Så kom dag två och jag visste fortfarande ingenting.
Så åkte vi till en konstig liten by som hette Jädraås. Vilket namn och vilken by. Vi forstod snart att det var en gammal järnvägsknut.
Stora lite underliga hus överallt och nu förstod jag när jag såg röken och kände lukten av kolrök.ÅNGLOK
Oj jag fick hjälrtklappning. Min dröm skulle bli verklighet.
Så blev vi förflyttad till en annan och lugnare tid. Det fanns gamla skyltar .
Så skulle vi gå in och lösa biljett och förstås fanns det en lucka för det och man lade förr pengarna i ett fack och så fick den som satt i luckan trycka på en annan grej och då kom det en biljett.
Det fanns en gammal telefon också.
Nu hörde jag ljudet av dunket från loket och såg röken. Vagnarna var redan framme så vi fick kliva på.
Loket kom backande fram och sattes fast i vagnarna.
Eldaren tittade ut från sin plats.
Nu far vi. Där sitter vi och skakar lite lätt på 3.de plats. Bänkar av trä men allt prydligt och fint.
Så kom konduktören och klippte biljetten och var en vänlig man som berättade att dom gått på charmkurs en gång i tiden för Sj folk var kända för att vara griniga. Jo då han varå så charmig så.
Resan skulle ta en och en halv timme ungefär och gick genom en fint landskap med vatten och små hus och tallmoar och allt gick stilla. Rätt som det var så frustade tåget till lite grann och det kom rökmoln förbi rutan. Så tutade tåget vid varje övergång.
Vi stannde på halva vägen och där fanns det ett hus där man kunde fika och titta sig omkring på ännu flera roliga saker.
Vi kom i samtal med stinsen och han ville visa oss hur det såg ut där stinsen bodde en gång i tiden. Det var primitivt utan vatten och slask och el.
Detta fantastiska maskiner. Oj vilken lycka.
Det här var väl helt underbart.
Att dom kunnat behålla det här och varje helg under sommarmånaderna köra tåget på det här viset. Förstår att det minsann är eldsjälar som driver det här.
Även stationsarbetare behöver lite mat.
När vi satt i tåget börjde det regna men det gick över till vi kom tillbaka.
Så här var resan slut och jag var lite vimmelkantig och det krävs nog lite tid för att smälta det här.
Att ha sådana vänner som jag har är ju helt fantastiskt. Visst jag är gammal och har inte råd med mer än livets nödtorft men jag har världens bästa vänner och vi hade så roligt på vår kärringtripp. PappersBeda körde husbilden som hon inte gjort annat och så fortsatt vår resa upp mot Dalarna.
På krokiga vägar, över backar och kullar. Säga vad man vill men lupinkantade vägar var överväldigande vackra och ömsom regnade det och ömsom sken solen.
När vi kom fram till vackra Siljan hade det slutat regna och efter lite strul så hittade vi till campingen som låg så att man såg kyrkan på andra sidan sjön och vi såg en lång kyrkbåt åka på sjön.
Så vackert är det överallt. Röda hus fina trädgårdar och små krokiga vägar mellan husen. Så fint. Vi sov ganska bra den natten men på morgonen skrek fåglarna rätt bra.
Vi åt frukost och sedan åkte vi till Leksands knäckebrödsfabrik och köpte billigt knäckebröd.
Så började resan hemöver och vi stannade vid en fors och åt lunch och vi stannde hos en kundi till PappersBeda och fikade och så kom vi hem. Stannde nere vid vägkorsningen i Håsjö och Marjatta fick skjuts hem av sin man. Kinabror hämtade mig. När vi kom hem ringde PappersBeda och berättade att hon stod nere i korsningen i byn och husbilen gick inte. Dessutom hade jag glömt en väska i bilen.
PappersBedas sambo rycket ut och Kinabror ryckte ut. Dom hade batterilattare i bilarna båda två och med gemensamma krafter och extra el fick dom igång husbilden och vilken tur att det hände just här när vi nästan var hemma. Oj vilket strul det skulle blivit om det hänt tidigare.
Dagens ord: Att ha fantastiska vänner är viktigt än pengar, det är då ett som är säkert.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 | 6 |
7 |
8 |
9 | |||
10 |
11 |
12 |
13 | 14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 | 19 |
20 |
21 |
22 |
23 | |||
24 |
25 |
26 | 27 |
28 |
29 |
30 |
|||
|