Med morgonsolen i ögonen sitter jag här och tittar ut, ser den nedrasade takstegen och nu äntligen har gärsgården tinat fram.

Som det toksnöade igår kan man inte tro att våren är på väg men förr sa man alltid att det skulle komma en ny omgång snö för att få bort den gamla och så är det nog.

Lyssnar på radion och hör brorsan snarka lite hemtrevligt, hör kaffepannan koka och spraket i spisen. Vinden vinter och tjuter som en galning. Om inte vinden vore så vore det en väldigt fin dag idag.

Vårtecknen duggar tätt nu. I björken har skatan byggt bo. Den har aldrig byggt så nära huset förut men vi har väl blivit mer bekanta nu när jag pratat med henne varje dag hela vintern.

Igår i snöovädret fick jag se att både koltrasten och bofinken har kommit  och slagit sig ner vid fågelbordet.

Efter vägen tinade snön så dikena är proppfulla. Vi fick till och med göra en liten dikningsutryckning med spadar och korp för att leda vattnet ner i diken där det rann över vägen och bildade stora lokar. Lite roligt är det allt att dika vatten. Det har jag alltid tyckt.

Sitter och tänker på att nu kanske jag kan andas ut. Vintern har nog fått stryka på foten nu även om han försöker klämma till lite då och då.

Jag har överlevt vintern. Allt har ordnat sig på något vis även om det såg mörkt ut ett tag.

Listan är lång. Bilen som inte gick genom besiktningen. Stegarna som ramlade från taket. Elelementen som lade av.

 Den obarmhärtiga kylan som  nära nog tog knäcken på mig.

 Harpesten, urinvägsinfektionen, magsjukan, listan kan göras lång.

 Veden som tog slut.

Pengarna som inte räckte till. Än kan jag väl inte ropa hej för elräkningen har inte kommit ännu och den lär väl bli en fasa i sig.

Nåväl nu är den förbi och jag kan konstatera att jag lever och mår rätt bra.

Nu är dagarna lätta att leva. Bara en sådan sak att man kan gå ut och mata fåglarna utan att behöva dra på sig jackor mössa och vantar, bara tjippa ut i foffatofflorna är helt underbart. Ni ser att jag inte har stora fodringar på livet egentligen.

 Vår välkommen till paradiset Fisksjön.

Förrgår åt vi surströmming hos grannen. Han sjöng till och med snapsvisor för oss.

Igår var jag på begravning av en annan granne. Det var en fin och speciell begravning som började med "Jämtlandssången" och ett väldigt fint tal av vår präst.

 Grannen som bott här i hela sitt liv fick förmånen att dö hemma i sitt hus och slapp både sjukhusvistelse och sjukdom. En död som man önskar sig själv faktiskt.

Kvällen tillbringade vi hos DataFia med familj. 

Vi får väl se vad som ska hända idag. En sak är säker. Det kommer att bli en bra dag.

  Dagens ord: Håll ansiktet i solen så ser du inte skuggorna.