Buller och bång ska det bli nu i paradiset Fisksjön.

Att göra en urtidstrumma är minsann inget man gör på en kafferast det har jag fått lära mig på den 4 dagar långa trumkursen ute i Revsundsjön på en öde plats tillsammans med 12 andra kvinnor i olika åldrar och modeller.

Jag har gjort en lång berättelse om vedermödorna och glädjen med trumman och precis då lade datorn av och allt jag berättat för er bara försvann så nu tar vi korta modellen.

  Man gör ett svep som representerar livet. Syr ihop. Mitt är av björk och jag målade det inte. Man syr med sentråd eller tvinnade trådar av skinnet.

  Skinnet blötläggs och sedan ska det spännas över trumman hårt hårt.

Naturligtvis gör man hål så man kan fästa skinnet antingen med plugg eller skinntråd. Jag fäster med skinntråd.

  DataFia har målat sin och sedan återstår det att spänna fast med ett spännband så att skinnet torkar fint och bra.

Den kvällen satt vi i lappkåtan och jojkade och eldade och myste tillsammans med en av våra lärare.

Ingen ström, ingen telefon, inget vatten. Bada i sjön och basta i fina bastun på flotten. Utedass och värma vatten i värmare. Så har det varit och det har gått bra.

  Baksidan var det svåraste. Tvinna skinnremmar eller sätta fast med trä eller benbitar. Allt var lite svårt men vi fick ju till det, alla på olika vis.

  Så återstår det roliga att dekorera. Jag målade solöga på min trumma och satte på symboler för  jord, eld luft och vatten.

  Alla trummor blev olika precis som våra personligheter.

Så återstod det att spela på trumman, att lära känna den och göra en trumcermoni.

Det ingick en massa annat också bla trummeditationer och förstås en massa trevliga samtal med mysiga vänner.

  Där sitter vid vattnet, hör vågorna och vinter och lommen som skriker och så spelar vi på våra trummor och det känns som om vi är tillbaka till en annan tid för länge länge sedan. Jag är så glad för min trumma.

  Glad att komma hem till mitt älskade Fisksjön. Glad att sitta i mitt lilla indaanliknade hydda där sockerärtorna nu slingar högt högt och jag kan sitta där och mumsa och bekanta mig med min trumma.

KinaBror kom nyss. Faster och kusiner har varit här idag. Är inte dom här tjejerna vackra så vet inte jag vad.

  Nu ska jag gå ner och bada och sedan ska jag dra iväg på dans tillsammans med Dansbritt. Det känns som om jag missat alldeles för många danser.

Imorgon ska vi ut på nya äventyr men det blir en senare fråga och en senare berättels.

Dagens ord: Den som tror att det är lätt att bygga en trumma har fel. Det är lika svårt som att bygga sitt eget liv och få det perfekt. Inte ens lätt som en plätt men man får vara nöjd ändå. Det är resan som är livet inte målet.