När huset ekar tomt av saknad efter katten Oskar kommer tröst och hjälp från alla håll. Från er mina kära bloggvänner. Från alla som ringt och erbjudit mig nya katter och erbjudande om att få låna en hund som sällskap. Sundsvallsborna som kom hit till sin stuga och som fanns i närheten. Framför allt till DansBritt som kom och hjälpte mig begrava.

När jag klev ut första morgonen hände en märklig sak. Mina två skator som normalt är jätteskygga och alltid ger sig iväg när jag öppnar dörren sitter kvar på¨förstukvisten och bara tittar på mig med sina pepparögon. Sitter kvar när jag hämtar bröd och flyttar sig inte på en lång stund, bara tittar på mig.

Som ni väl ha märkt så försöker jag och försöker trots allt som händer. Man får inte ge upp. Man måste klara sig igenom allt som händer och försöka se framåt och ha tillit och hopp. Inte är negativa jag någon expert på det men gudarna ska veta att jag alltid försöker.

Nu ska ni få berättelsen om Kraftsamlingen i Åsele. Eftersom min oro för Oskar gjorde mig så lite delaktig var jag mest en iaktagare och känner att jag inte hade så mycket att tillföra.

Åsele, samhället med älven som korsar och lappluvan som möter en först. Platsen där nybyggare och samer möttes och ibland var det mötet inte bara gott. Mötet mellan kyrkan och samerna var desto sämre. Kyrkan har ju alltid försökt få över människor till sin tro med våld och maktmedel, bränning av häxor och bränning av trolltrummor.

Ca 30 personer samlades med sina trummor.

Vi var 7 stycken från Bräcketrakten och vi bodde på en gammal risig camping men .......där fanns en pool, stor och fin med över 30-gradigt vatten. Härligt att bada där i natten.

Första dagen fick vi följa med en arkiolog till skogen och se på hällmålningar. Sedan fikade vi nere på en fin strand där det vimlade av gamla stenåldersfynd och där människor funnits till och med tidigare än stenåldern. Arkeologen var en väldigt häftig man som verkligen brann för det han gjorde.

På kvällen fick vi gå till hembygdsgården och en man berättade för oss och visade oss hur det såg ut i Åsele för länge sedan och att man från början bara var ett ställe man bodde på när man var tvungen att besöka kyrkan. Det var långt för folk att ta sig dit innan det blev flera kyrkor i trakten och samerna  hade kanske ännu längre. Dessutom var det kyrkoplikt så man var tvungen att gå till kyrkan. Ja ni hör!   

Dag två var det inspirativ målning som gällde och jag kan säga som så. Där fanns det människor som var fullt ut riktiga konstnärer. Jag hade så mesiga färger så mina alster blev väl bara si som så. Det är ju inte det som är meningen så det var väl skit samma.

Den kvällen fick vi reda på att det fanns ett ställe i skogen som hette Vitterhuset. Vi sju tjejer handlade med oss lite mat och drog iväg dit.

Vi hade tur med vädret hela veckan. Det var sommarens finaste och varmaste väder, riktig högsommarvärme.

Vilken magisk plats. Lommen skrek på sjön. Vi satt och åt vår mat och blev myggbiten.

Så gick vi in i skogen.

Vilken känsla där. Nog var det vittror här alltid.

Inne i bergsalen ekade trummorna över hela nejden och berget sjöng med.

Vi satt där så länge vi klarade av myggen och det var ett mäktigt berg och en mäktig plats. Där hade jag kunnat stanna.  

Efter det for vi hem och badade i polen och satt i ena stugan och drack te och pratade och hade det mysigt om inte mitt hjärta varit fullt av oro för katten Oskar.

Natten mot lördag drömde jag om Oskar hela natten. Jag bar honom överallt hela natten.

På morgonen ringde jag Britt som omedelbart ryckte ut för att få honom till veterinär men tyvärr var det ju för sent för han var reda död.

Lördagen skulle det ju dåna trummor hela kvällen och det gjorde det verkligen. Tänk er över 30 trummor som spelar.  Det var jojk och dans. Vilken känsla. Synd bara att jag inte riktigt kunde leva mig in i det men min trumma kunde i alla fall. Den var stenhård och vibrerande.

Söndag åkte vi hem men stannade i Näsåker och var ner till Nämforsen och tittade på hällristningar. Det var verkligen en imponerande samling och bilderna hade genomgående älgar i alla storlekar och formen och dom var så fina och tydligt tecknade.

Dom här älgkorna med sina kalvar tycker jag var extra gulliga och målade med kärlek och känsla.

Jag resten vet ni. Jag har ingen ro att vara hemma. Plockade blåbär med gamla A igår och for till Hammarstrand. Hälsade på broder O och tittade på kycklingen som en av hans hönor fått.

For i ett ärende till Ann och blev bjuden på mat där. For till DataFias man för att höra hur DataFia har det på sin skola i Östersund och blev där en stund.

Idag kommer moster Britta och vi ska plocka bär och sedan blir det "Meditationstjejerna" som dyker upp så idag blir det inte ensamt.

Dagens ord: Det är när nöden är som störst som vännerna prövas. Jag är så innerligt tacksam att jag har så många snälla och goda vänner.