När livet känns hopplöst och man inser att det bara kommer att bli värre och värre. När man inser att allt runt omkring krånglar och är för gammalt inte minst jag. När man är bil-utta och att man inte längre kan stå på knä utan att det gör ont. Alla dessa gamla saker omkring mig som bara krånglar.
Det är då man söker tröst. Vinterdepp och våndor sökte jag tröst i Åsa-Nissefilmer och min varma yllefilt och katten Oskars mjuka päls och spinnande famn. Nu har jag plöjt igenom alla Åsa-Nissefilmer så jag kan dom utantill och katten Oskar är död. Nu kan jag inte längre söka tröst i det.
Var söker jag tröst då? Sådan tur att det finns skogen och vårbäckarna och att snön börjar gå bort. Rensa och gräva i diken och bäckar får mig att tänka på annat en stund. Jobba sig varm och svettig och blöt och lyssna till fågelsången.
men även i skogen blir jag påmind om att inte bara jag murknar och får skador lite här och där.
Den här vackra björken känns precis som jag, en gång en ung rak och vacker varelse och numera skadad och förstörd.
En gång var det här en kolmila som tyvärr brann upp av misstag och nu finns det bara några kolbitar som ligger och dräller. Jag brann också en gång med ett varmt hjärta men vad blev det av det, endast en gammal askhög. Det ä'r jag det och kolmilan.
En gammal nerrasad hölada som fär länge sedan var fylld med doftande hö. En gammal spis som en gång lagades massor med god mat på. Nu står dom där ensamma, bortglömda i skogen och ser precis lika eländiga ut som jag känner mig.
men.....bäcken porlar och den är full av nytt liv.
När jag kommer hem så är gamle A här och han tittar på mig och skrattar och påpekar att jag ser ut som ett skogstroll, i håret sitter massor med pinnar och lavar från träden. SkogsnulleAnita med skitiga kläder, rufsigt hår och haltande knä. Så blev det. En gammal kärring som ingen lyssnar till och som inte har något egentligt värde.
Kratta löve och rensa i rabatter är väl också lite terapi för en misslyckad människa.
Om det nu vore så att det fanns en tävling om sveriges fulaste växthus så skulle jag nog vinna den. Jag har använt gamla plastpåsar och piprensare och silvertape, allt för att den ska klara sig ett år till. Ytterligare en sak som känns precis som jag. Jag har lappat mitt sår med tape för plåsterna är slut och jag har lindat mitt knä och jag ser för jävlig ut men jag funkar kanske ett år till om det vill sig.
Nej nu ska vi lägga av med det här gnället. Jag tar en tröstvandring till innan regnet kommer. Ser de svarta molnen närma sig över sjön.
Då möter jag årets första trana nere vid sjön och ute på iskanten trippar årets första sädesärla. Det finns en gammal sägen som säger att sädesärlan åker med tranan från söder och kanske är det så i alla fall.
Nu gäller det att sätta fart för de svarta molnen närmar sig sakta. Så kommer den
ÅRETS FÖRSTA ÅSKKNALL. Fort hem och stänga av datorer och telefoner. Inget mer får gå sönder. Det räcker som det är.
Dagens ord: Precis allt jag har är gammalt och ankommet precis som jag men......våren är ny.
Cicci
24 april 2013 09:45
Men va ledsamt det låter , va man vill kunna göra nått o få det låta gladare :/
Tyckte ditt växthus faktiskt va sött :) det är personligt , ompysslat ... Man kan se det ur andra vinklar med :D
KramC
http://www.bonnaliv.bloggplatsen.se
Margit
24 april 2013 09:47
Anita, jag beundrar dej, för din ändock POITIVA inställning till livet..trots det motiga och jobbiga som du så oftast drabbats av!!!!
Du ser ändå det positiva i allting..och går vidare!!!!
Du visra så fina "trasiga" saker på bilderna..och får in ett sådant tänkvärt budskap i varje bild...och du deppar INTE ner dig..utan går vidare....och hittar glädje i dom små sakerna....
Hoppas att denna veckan för med sig några poitiva saker för dej..och INGA negativa....
Styrkekramar till dej Anita från med!!!
http://margitholm.blogg.se
Karin
24 april 2013 11:13
Skulle vilja se dig, som gamle A gjorde! Med pinnar och lavar i håret! Nog är du ett litet skogstroll alltid, ett varmt och gott, med humorn i behåll!
Själv är jag yrslig idag, och kan inte gå på dansträning! Då är det INTE kul! Och imorgon ska vi ha dans hela dagen....
Kramar till oss båda!
Karin
http://pixelmojan.se
Skatan
24 april 2013 11:23
Jag håller med Margit här ovan... Jag BEUNDRAR dig över din ... trots-allt-inställning när livet är som värst. Åldern kan vi inte göra något åt ... och vi blir äldre dag för dag (förhoppningsvis) men kan möta den på olika sätt. Du har det tuffare än jag men tar det banne mig bättre ... och är LÅNGT ifrån en askhög hörru´LÅNGT IFRÅN ... Du lever närmre det "verkliga" livet, naturen ... som ger dig styrka ändå ... trots allt. Ja, Anita, om du visste vad jag BEUNdRAR dig. Styrkekramar i massor får du här ...
http://skatanstankar.com
margaretawarenius.blogspot.com
24 april 2013 11:26
Fina videkisar på bordet! Kommer tranan till dej så kommer hopp, vänta ska du se!
margareta
Ingrid
24 april 2013 11:55
Nu till sommaren måste du ju se till att du får tag i en katt, för inte kan du sitta där i Fisksjön en vinter till utan sällskap av en mjuk spinnande kisse. Den kan aldrig bli en Oskar, men ni kommer säkert att bli goda vänner.
Varm kram, Ingrid
http://stenstugu.com/wp
Liliann
24 april 2013 12:49
Känns att det inte är lönt just nu MEN Anita, du är en av de mest underbara människor jag vet. Förstår att du blir deppig över allt krånglande men att du skulle vara som du beskriver.....så är det bara inte!!! Kramar i mängd!
Susanne
24 april 2013 15:42
Ungefär sådär kände jag förra veckan och igår. Livet kan erbjuda lite väl mycket motgångar ibland! Men jag tycker du skrev mysigt o jättebra. Hoppas du får en bättre dag imorgon! Kram
Anki
24 april 2013 18:27
Du är lite sliten just nu, men med våren, med fåglarnas återkomst och porlande vårbäckar kommer den "vanliga" Anita tillbaka... Vi är nog många som känner oss som du då och då... alla blir vi äldre - alla...! Jag tror att vi, dina bloggvänner, som älskar att följa dig och ditt liv genom bloggen, önskar dig allt gott... önskar dig en fungerande bil och allt annat du kan önska dig... tror också att många av oss önskar dig en ny katt.
Kram
http://ankistankar.blogspot.se
Min kamp i livet
24 april 2013 21:31
Jag känner igen mig i det du skriver. Jag gillar hur du beskriver saker och ting och jag ser framför mig en varm och humoristisk kvinna. Du har tagit så fina och härliga bilder som man verkligen kan känna till.
Kämpa på, ta hand om dig! Kram Catarina
http://www.keckla.bloggplatsen.se
Irja Ia,
24 april 2013 22:54
Kära vän,
Du är beundransvärd med din sakardisk humor om dig själv, och det är det jag gillar hos dig, min vän och att se de positiva i eländet och de lilla helheten i de stora , (såsom att jämnföra sig med skogen) växthuset tex, den gör ju sin funktion till den är ämmnat för,, eller hur...Men glöm inte bort att all ålder har sin skönhet,,, det är ju så modernt med de som är antikt... Ler Det är nog dax för den där kissen och få ett kärleksfullt hem hos dig,,, det skulle ni må bra av båda...
Bamsekram Ia,
http://40-Talisten.bloggplatsen.se
Marie-Louise Grimlund
25 april 2013 08:36
Hejsan Anita som gillar Åsa-Nissefilmerna som inspelades i och omkring den stad där jag är uppvuxen.Och medverkat som statist i en del filmer. Kände John Elfström väl genom mina föräldrar som innehade Stadshotellet i Vetlanda och bodde på hotellet, hela ensemblen gjorde det.Och många andra kändisar. Bl.a Zarah Leander som Mamma kände sedan Stockholmstiden där jag föddes 1943.
Tänk om alla skrev lite ,då de ändå går in på en blogg och läser, det gör alltid jag. Ibland kan det bli en liten historia som fölrs vidare,hoppade in från Eva på FB som hade ringt Dig ang.vädret innan hon skulle ut på första morgonrundan med StinaFina.
Här kan Du skaffa Dig en katt, det finns så många som behöver ett hem. säkert finns det massor av hittekatter även där Du bor.
Matar själv under min balkong.Och har tagit över en från en annan senast i aug. en ljuvlig och kul kattkille. Som fått en egen blogg.Där jag skriver om hans bravader i dagliga livet.
här i Södertälje är det www.luffarkatten.se
http://thoerr499-vitsippan.blogspot.com/
Ha en fin dag.
Marie-Louise Grimlund
25 april 2013 08:53
luffarkatten Ina fick jag kontakt med då jag matade tre småttingar i en snöbärsbuske. Hade inte katt själv, men skulle inte ha någon heller. Så hon fångade dessa tre. På så sätt sattes allt dett igång och hon håller på än, i det området dät jag bor Geneta, bryr sig inte kattägarna om att kastrera sina så nu vimlar det av ungar igen i torpargrunden.
Sedan läste jag på Djurskyddet i Mariefred att en kattkille måste bli omplacerad annars avlivas, bara jag såg honom föll jag, då hade jag varit utan sedan 2004. En gång katt alltid katt. Om man inte är hundälskare och vill ha en hund. Klart jag vill, men vad kostar dom då.Mer än jag har.
Lycka till nu. Alla håller tummen för Dig.
Kram Mi
http://lemotmignublirduforevigad.blogspot.com
TantGlad
25 april 2013 18:39
Jag läser med blandade känslor när jag är hos dig idag. Jag förstår att du söker tröst i nåt och det gjör vi nog alla när det blir för svårt och tufft. Man tror nog på nånting ändå hela tiden.
Din livsvilja och att det ska funka trots allt det beundrar jag dig för, för så är jag med. Misslyckad det ska du alldrig känna, för det finns människor som har ALLT men är ändå inte lyckliga. Sen tror jag att lyckan är inte saker utan lyckan är nåt helt annat. Att kanske sätta sig på en stubbe och blicka ut över vattnet, eller kura ihop sig med sin katt eller nåt annat. Du berättar om dig själv och din vardag på ett kämpande sätt som jag beundrar för jag vet vad det handlar om. Ditt växthus!!!! vad gjör det om det är lappat här och där, huvudsaken det funkar och är varmt. Ditt växthus är charmigt som det är.
Goagoa kramar från mig!
http://TantGlad.bloggo.nu
Kristina
25 april 2013 20:32
Jag gillar ditt växthus, dt är stort och rejält och har en personlig stil och antasgligen funkar det hur bra som helst. När bilen krånglar då är de inte roligt, det är dyrt och jobbigt att vara utan bil. man kan verkligen undra varför det tar en sådan tid att laga den.
Min gubbe fick med restskatt, de drar alldeles för lite när man har pesion.
Nu måste eländet sluta hos dig snart. det önskar jag dig med hela mitt hjärta.
ta väl hand om dig och go kram till dig!
http://kristinakicki.bloggplatsen.se
Alicia
9 maj 2013 08:57
Hej! Jag kom in på din blogg av en slump och kände att jag ville lämna en hälsning när jag såg det här inlägget, skicka lite styrka. Du verkar vara en varm och jordnära person och jag önskar dig hopp och glädje. Det finns alltid inom oss bakom molnen. Kram!