Igår skulle allt ske. Julgranen skulle in. Skinkan skulle stekas, Janssons fixas och alla sillar.

Så började grannen tokringa. Det skulle griljeras skinka, göras sill och jansson och allt möjligt annat han hittat på. Inte fick jag tala om för hemtjänsten att jag gjorde det heller för med sin vanliga lögnhalsiga jag skulle han väl berätta för dom att han gjort alltsammans själv. 

Hade vissa problem med hur jag skulle få till granen att stå rakt när jag skulle både kolla hur rak den är och skruva fast foten men det problemet löste sig själv näre snälle S kom som en annan tomtegubbe med en chokladask i handen. Min favoritchoklad Alladin förstås. Han fikade med mig och hjälpte mig med granen.

Lite längre fram på dagen kom Gamle A. Han hade halskrage men var annars ganska bra nu. Det var tur för något jag tycker verkligen illa om är att klä julgranen utan sällskap. Han såg på storslalom på tvn och jag klädde granen. Det är alltid kul men iår satt jag inte upp alla grejor. Jag har nog två lådor fulla som jag inte satt upp.

Mina färgade girlander som jag alltid brukar ha i taket var trasiga och gick inte att använda så jag får väl vara utan för dom är jättesvåra att hitta om dom nu ens finns. Ja ja det går utför med julen i Fisksjön.

Inga kakor, ingen sötost. inga girlanger och nästan inga julklappar. Ja ja så får det bli.

Man börjar ju bli färdig. Kvällen var jag iväg en sväng på bokcirkeln. Just nu fick jag en bok som heter" Den Fantastiska Gracie" som handlar om en döv hund och hennes fantastiska liv. Jättebra och rolig och rörande. Författare Don Dye & Mark Beckloff. Läs den.

Nu är det tö och mycket av snön har gått bort men det är fortfarande vitt. Nu återstår det jag gruvat mig för länge. Att åka på halkan ner till Sundsvalls flygplats och hämta sonen. Förmodar att det är riktigt svinhalt och enligt väderlekstjänsten ska det blötsnöa också. Dessutom lär det vara massor med trafik en sådan här dag strax före jul.

Usch, jag kommer visst aldrig över min rädsla för att köra bil. Det blir nog bara värre för nu behöver jag ju inte köra varje dag och undviker dåligt väder om jag kan. Lastbilar och ormar är min stora skräck här i livet, mycket värre än vargar och björnar och andra vilda djur som jag inte kan förstå hur folk kan väsnas så mycket om. Men en del fattar säkert inte varför jag är så rädd för att köra bil och ormar finns ju knappt här. Ack ja., dette livet är inte bara en dans på rosor.

Det gick i alla fall ganska bra med mitt knä och min armbåge. Visst har jag lite ont men jag kan i alla fall gå utan att halta och svullnaden har gått ner.

Nu hoppas jag att ni alla får en fin och fridfull jul utan att behöva stressa och med god mat och kärlek och vänskap. Jag kan inte låta bli att tänka på dom stackare som inte får varken mat eller julklappar. Alla barn vi har i det här landet som har fulla föräldrar som sitter och dricker och röker och heller lägger pengar på det än att göra en fin jul för sina barn. Uteliggare som ingenstans har att bo och alla ensamma gamla som sitter ensamma framför sin tv och bara väntar på att någon ska höra av sig. 

Dagens ord: God Jul till alla och önskan om en fridefull jul.