Att skrika vårskriket blev en början på något bra fast det nästan var försommar innan vi kom till handling.

Efter ett halvår med sjukdom. penningproblem, trasiga grejor och framför allt utan bil så befann jag mig på botten av dybrunnen bildligt talat och hade nästan gett upp hoppet på ett bättre liv.

Så skulle man dessutom fylla folkpension och gumhullet skulle ramla längre och längre ner men......så hände det något. Visserligen vet jag inte om det påverkat gumhullet men åtminstone allt annat.

Solen flödar och det är varmt och gott, mer än vad det var på hela sommaren ifjol.

Efter att jag bakat tårta satt jag mig på hamocken och läste lite.

Då kom det en fågel. Inte min älskade svala Iris utan en stor maffig fiskmås. Tyst och försiktigt landande han på bordet framför mig och lade huvudet på sned och tittade på mig. Jag pratade med honom och så for han upp på grannens tak och satt där. Jag lade ut lite bröd på marken för jag tänkte att han kanske var hungrig men det brydde han sig inte om. Landade på gården och vandrade fram och tillbaka som en riktig pastor och var hur nära mig som helst. Jag tror rent av att han log. Sedan flög han iväg och har varit borta sedan dess. Märkligt. En väldigt speciell födelsedagshälsning kan jag tycka.

Posten kom med grattiskort och pengar och en fin teckning av ett av syskonbarnen.

Telefonen ringde stup i ett med grattishälsningar och hela dagen kom det kära vänner med precenter och fina blommor. Jag är så otroligt glad för alla mina vänner och för den vänskap dom ger mig.

Så vet ni vad? Ett halvår har gått och jag har inte haft det lätt. Evig oro och inte har jag kommit någonstans utan bil.

Vilken lyckans dag det var igår när jag kunde hämta min fina nytvättade, besiktade bil. Jag for iväg till DansBritts jobb för jag måste dela lyckan med någon och hon gladdes med mig.

Nu har jag farit omkring some en tok, köpt blomplant. vattnat gravar, hämtat paket och hälsat på folk.

Allergin börjar ge med sig lite och inatt sov jag som en stock med fönstret öppet mot försommarnatten. Att somna och vakna till fågelsången är väl om något lycka och veta att utanför står min fina lilla bil och bara väntar på att vi kan åka iväg vart vi vill, om vi vill.

Jag fick ju min nya kamera idag som jag vunnit och det var inga dåliga grejor men hur man använder den var en annan sak. Det är med en skiva så jag lär mig väl så småningom.

Gamsvägerskan har varit hit idag och vi har legat nere vid sjön och solat lite och druckit kaffe och allmänt njutit av sommaren.

Jag har klippt gräs i flera dagar men jag har fått ta en liten bit om sänder och inte allt på en gång som jag brukar för det är så mycket pollen som virvlar upp och då blir jag alldeles matt.

Nu är det gott att leva i paradiset Fisksjön bland blommor, fåglar och en stålande sol.

Dagens ord: Inte ens en surskorv som jag kan hitta något att gnälla på en sån här ljuvlig dag.

Vårskriket har ideligen blivit uppskjutet av olika orsaker, bla av att jag inte haft någon röst men nu är det ju snart försommar så vi drog iväg ett litet gäng för att se till att sommaren ska bli fin.

Klättar upp på berget vi min ungdoms favoritställe Kolbjännsjön.

Lite fika för att klara rösten måste man ha och inget smakar så bra som kaffe utomhus. Tyvärr så gillade myggen kvällen också så vi var omsvärmade. Ok då man får väl vara glad att man är omsvärmad av någon.

Annat var det 1964. Då var det minsann inte myggen som svärmade runt en utan snygga killar. Ack ja vilka minnen som kommer för mig och numera dunkar hjärtat för att man klättrar uppför berg. Förr dunkade hjärtat av förälskelse och det var ett mycket bättre dunkande kan jag tala om.

Varsågod mina vänner och alla som skulle vara med oss med inte kunde. Vi skrek för er också och önskar oss alla en fin sommar.

Fåglar ute på sjön flög upp med ett skri och dom som fiskade undrade nog vad det var som hände.

Så kan man sitta en stund och se det nästan genomskinligt lysande gröna nyutslagna löven och se solen börja gå ner åt Fisksjöhållet till.,

Lilla orrhönan låg alldeles i närheten och flyttade sig inte fast vi var så nära. Till slut makade hon sig iväg en liten bit och vi fick se att hon låg på ägg. 9 stycken fina ägg lika stora som en tamhönas ägg.  

Vi skyndade snabbt därifrån för att inte störa och vandrade iväg ner mot byn i sällskap med massor av myggor.

I söndags var AMV hit och hon och jag brukar alltid göra ett våräventyr men iår är vi i dåligt skick båda två, hon med sin förkylning och jag med min allergi så vi tog det lite lugnt och åkte iväg till Döda  fallet och åt lunch.

Fint väder och häggen doftade och vi hade sällskap av en fin katt som ville smaka köttfärspajen som vi åt.

Det är väl så att vi börjar bli gamla för i normalfallet brukar vi klättra uppför berg. krångla oss efter besvärliga och risiga åar eller gå vilse på skogsstigar vi aldrig gått förut. Aj aj nu känns det som det räcker att sitta still och prata om tider som var och aldrig kommer igen.

Sofiepropp kom på kvällen och jag fick en fin orkide av henne så nu har jag några stycken som blommar fint.

Annars har det hänt en del oväntade saker i veckan.

1. Skorstenslagaren som skulle komma för ett år sedan dök plötsligt upp och jag hade ju gett upp hoppet på det.

2. AMF betalade ut min pension med ett engångbelopp. 2831 kr.

    När jag skulle betala restskatten så tro det eller ej. Den var på 2831 kr. Inget tal om vad dom pengarna skulle tas ifrån men jag hade väl kunnat få behålla någon krona i alla fall. Värsta jävla ockrare är skatteverket, man ska bara betala skatt på skatt på skatt och det lilla man får behålla får man skatta en gång till när man ska köpa något.

3. Jag vann en ny kamera på lotteri precis när min gamla börjar krångla.

    Nu fattas bara att min bil blir lagad också och att allergin ger med sig så kan jag börja känna tilltro till livet, för den tilltron har jag då tappat under den här hemska vinter.

Så är man då 65 år och verkligen på dösia och det är inte utan att det märks. Anfådd när man klättrar i berg, trött när man klipper gräs och pollen drar ner i lungan. Somna framför tvn eller i hamocken och energi är inte så hög precis men det är väl bara att finna sig.

Dagens ord: Jag har i alla fall tur med vädret.

"Tocka den ena" är ett uttryck härifrån som är lite hånfullt för säna där lite knepiga och annorlunda människor.

Så sitter vi här meditationsbrudarna och konstaterar att vi ses som "tocka dan ena" hela högen.

Sådana som går vår egen väg och har lite gåvor som är annorlunda.

Den här kvällen har vi besök av ännu en "tocken dan en", en ung kille med märkliga gåvor som det var väldigt trevligt att träffa. Vi kom nog överens om att vi är dom vi är och står för det. Då får väl andra tycka vad dom vill.

Hastigt påkommet blev jag hundvakt till grisnäsan Bob.

Nu kör timmerbilarna i skytteltrafik på vägen, förstör den totalt så jag kan inte ha hunden utomhus. Vi får gå efter sjön men med min allergi gör att jag hostar och blir jättetrött för minsta ansträngning. Bob är badtokig och ligger mest och simmar runt i sjön. Han är sur för att han inte får springa lös ute men jag är rädd att han springer ut på vägen och blir påkörd.

Kabbelekan blommar i dikena överallt.

Trolltuvorna har fått fina mössor nu.

Iår är det ovanligt mycket violer i skogen, marken är alldeles blå. Jag tycker om dom här små söta violerna.

I holkarna är det full fart nu. I den här bor talgoxen i holken och trasten bor ovanpå i eget tillverkat bo. Höghus i fågellivet. I björken bor skatan i toppen och längre ner i holken bor den ettriga ilskna lilla flugsnapparen. Han är liten och ettrig och skäller ut en så fort man kommer i närheten.

Det var meningen att AMV skulle komma men precis som jag kände hon sig energilös, hon förkyld och jag med min allergi. Den iskalla västanvinden inbjöd inte heller till några utomhusäventyr. Annars brukar vi alltid ägna någon vårdag till diverse äventyr men så blev det inte idag. Få se vad morgondagen bjuder på.

Dagens ord: Jag har tappat energin och orken, är det någon som hittat dom. Hittelön utlovas.

Dagarna bara försvann. Vinterna dagar är långa som år, medan vårens dagar rusar fram och försvinner så fort så man inte riktigt hinner med.

Vad har nu hänt.

Min förkylning och alleri har börjat ge mig sig, men visst har det varit snopet att inte kunna vara utomhus i vårens finaste tid. men....jag är ju van att bli besviken. Det har ju varit en naturlig del av mitt liv i ett halvår nu snart.

Men.... lördagen var en sådan dag som man minns. AMV och hennes gubbe kom och vi satt på förstukvisten i fågelsången och bara njöt av värmen. Värmen som var så stark att vi var tvugna att sitta i skuggan. De ni händer minsann inte varje dag. Att söka sig till skuggan alltså.

Sedan gick jag bort till Sundsvallsborna och fikade och vi pratade om vad som hänt sedan vi sist sågs. Tyvärr är det gott om vide där borta och rätt vad det var kom ett riktigt pollenanfall så jag var tvungen att gå hem och ta medicin.

I björkens topp på gården ligger skatan på ägg. Nedanför i  holken häckar flugsnapparn och nere i uthuset bygger svalorna för fullt på sina bon.

Domherrarna är fortfarande kvar på gården medan dom andra skogsfåglarna gett sig av till skogs.

Jag är så glad att jag fått låna en gammal volvo. Det behövs rejäla grejor för timmerbilarna kör i skytteltrafik och fullkomligt mosar sönder vägen. Att det regnar hindrar dom inte för det finns inget vett att ta till tydligen.

Jag har åkt runt och handlat lite, planterat på gravarna och uträttat lite ärenden.

I måndags kväll var jag på meditation i Hammarstrand och i tisdags åkte jag med broder O till Östersund för att fira Sofiepropp som fyllde år.

Det var roligt att åka en sväng. Jag har inte stora krav på äventyr nu för tiden.

Jag köpte ett par gummistövlar för dom gamla var det hål i.

Varje dag har jag haft något besök. Igår var det gamsvägerskan och vi satt nere på bryggan vid sjön och njöt.

Gräsklipparn tog jag fram igår och den gick igång genast så nu är gräset klippt för första gången. Visst är man väl konstig. Första gången känns det riktigt roligt att klippa och man blir på bra humör men på slutet av sommaren vill man bara spy på gräsklipparn.

Gullvivor, påskliljor och tulpaner har slagit ut och häggen har stora knoppar.

Jag hann med att rensa en stor rabatt igår så sakta, sakta börjar jag få ordning i trädgården.

Ikväll blir det träff med meditationstjejerna.

Tyvärr har vi inte skrikit vårskriket ännu men jag hoppas att vi får till det snart. Bara jag får tillbaka min röst så ska det bli av.

Det känns som om min otur kanske har vänt nu. Det har faktiskt inte hänt något skit på flera dagar så nu hoppas jag att jag snart får tillbaka bilen, att mitt knä blir bra och min allergi försvinner för den här gången och att alla mina vänner omkring mig får vara friska och krya och ha det bra.

Hoppas att varje morgon får börja med hopp och inte som det varit sista halvåret "Vilken skit ska hända idag"?

Nej nu kära vänner ska tanken vara:

En ny härlig dag i paradiset Fisksjön väntar på mig.

Visst, det regnar idag men det är varmt ute. Även inomhus finns att göra. Innan jag börjar med det ska jag gå ut och plocka in en jättebukett av påskliljor.

Dagens ord: När nästan hela natten är ljus vill man inte sova.     

Så kom den då och med allt på en enda gång, värmen och solen och alla fåglar och fjärilar.

Det sket sig ju med vårskriket som skulle bli den här veckan. Jag har ju inte haft någon röst alls så att skrika har inte alls gått.

Jag som längtat efter solen har ju knappt kunnat gå ut för dels med allergi och flunsa med feber så har jag fått hålla mig inne mesta delen av veckan.

Igår kom dom i alla fall svalorna men min tama svala Iris var inte med. Undrar om hon dött eller bara kommit på efterkälken Hon är ju gammal precis som jag och då är det så lätt att tappa flocken.

Nåväl, den första svalan kom och satt sig i toppen på björken och kvittrade och kurrade så fint men han kom inte och satt i min hand. Det måste väl ha varit en manlig svala som gav sig ro och tid att sitta och vila. Sedan när resten av svalorna kom började dom genast kolla de gamla bona och laga och fixa genast.

De små blå och gröna fjärilarna som ser ut som skimrande siden kom också igår i massor men dom satte sig inte på mina armar som dom brukar. Ingenting är som det brukar nu för tiden.

Helt plötsligt blir det så grönt så grönt och björkarna slår ut.

DansBritt kom igår kväll med en lånebil som jag fått låna från mek nr 3 och det känns ju skönt. Nu kan jag fara iväg och handla i alla fall. Jag anar en viss kvinnlig hand bakom det där lånet, kvinnor tänker ju mer.

Idag är det då pingstafton och samma varma och sköna väder.

Lite bättre känner jag mig och lyckas i alla fall dra ihop lite grejor till grovsoporna och göra klar min sockerärthydda.

Grannen tjatar om sina potatisar och tycker att jag ska släpa hem en massa jord till honom. Jag gjorde INTE det.

Pratat en stund med en som hälsade på grannen och så kom Sundsvallsborna för att boa in sig i sin stuga och det känns fint att höra ljud bortifrån.

Fåglarna kvittrar som tokiga överallt.

Långt bort mullrar åskan. Tänkte gå ner till sjön och trumma lite och när jag kom ner så ville min trumma inte alls låta. Den bara mullrade nästan likadant som åskan och när jag skulle gå upp för backen och hem kändes mina ben som överkokt spagetti.

Inte kunde jag åka någonstans för jag vill ju inte smitta ner någon med den här förkylningen. Dessutom gör mitt knä ovanligt ont ikväll kanske håller jag på att få väderknä nu när vädret verkar ändra sig.

Hör göken för första gången Östergök är tröstergök  och det kan nog behövas när så många och mycket tas ifrån mig, både människor, djur och saker.

Eftersom solen är mildare nu har jag suttit på farstukvisten till solen gick ner bortom ladugården.

Lyssnar med ena örat på eurovisionsslagern och tycker att det är skapligt fina bitar för det är inte så mycket skrik som det brukar. Visserligen har en del killar fruktansvärt fula mössor på sig. Jag hejar på island. Den biten gillade jag.

När jag kom in hade en kaktus slagit ut och det doftade vanilj i hela huset, 6 jättestora blommor på en gång.

Dagens ord: Ska man försöka säga något positivt om mig sä är det att jag har gröna fingrar och just nu är dom dessutom bruna av jorden jag grävt i.

och inte blev det bättre. Söndag kväll tappade jag rösten totalt. Bröstet började känna täppt och jag trodde först att det var allergi som slagit till. Eftersom viden och alen blommar för fullt så vore det inte så konstigt så jag plockade fram allergimedicinen.

Eftersom PappersBeda skulle dyka upp på måndag eftermiddag gick jag ut och plockade nässlor till soppa. Jag plockade kirskål och gjorde en paj med kirskål, kassler och ost i och den blev riktigt god.

Så kom hostan. Eftersom Pappersbedas gubbe var borta följde jag med henne hem och låg över. Får ju lite lappsjuka av att vara kvar hemma nu när jag inte har någon bil och vi hade en massa opratat eftersom hon inte har tid i vanliga fall nu när hon har ny karl.

Hunden Bob skulle bo hos mig ett par dagar. När jag for hem och klev ur bilen tappade jag telefonen på marken och batteriet och en del lösdelar ramlade av. När jag lyckats få ihop den skulle jag ha en pinkod för att komma in. Oj vilket strul innan jag lyckades få till det.

Sedan kom febern. Det var skönt att ha hunden Bob som värmde mina fötter där jag låg i soffan och skakade och frös.

Igår mådde jag skit. Låg utslagen i soffan och kände mig som en gammal padda som någon trampat på. Hostar lungorna ur mig. Så blev det.

Nu är det dessutom ett jättefint väder ute och allt jag planerat för den här veckan gick ju åt fanders. Inget grävande i  landen. inget hemsläpande av ved, inget tjärande av bastutak eller fixande i växthus. Benen bär mig inte så bra så det är bara att ligga och vänta på bättre tider.

Igår fick jag besked från SPV om pension från dom när jag nu fyller 65. Jag jobbade ju 25 hemska år på försäkringskassan och jag skulle få 425 kronor i månaden före skatt. Inte tycker jag det var mycket för 25 års heltidsarbete.

Nej nu ska vi vara postiva!!!! Är det inte så det är. Jag har ingen matlust alls så mitt matförråd lär räcka väldigt länge den här veckan.

Bilmeken har ringt och erbjudit mig att låna en gammal bil av honom och det var ju snällt.

Vad mer positivt. Det är ett jättefint väder ute och det får jag väl unna er alla som kan vara utomhus.

Dagens ord: Ta inte livet för allvarligt du kommer inte levande ur det i alla fall.

Jag kämpar hårt för att låta bli att tänka på det.

Distraherar mig med att dra fram ved från skogen. städa växthus och göra fint på farstukvisten.

Regn och sol om vart annat, en dag som gjor för allt jag kunnat göra om jag haft bilen klar och besiktad.

Allt som jag brukar göra om våren.

Fara och plantera på gravarna.

Hälsa på min faster och kusin och gå och titta på handelsträdgårdar som vi brukar göra.

Åka och hälsa på AMV och höra hur dom haft det i Grekland.

Åka och handla mat.

Värst av allt är att inte kunna fara ¨på vårens första dans. En tradition som vi danstjejer haft i många år nu.

Jag brukar köra och vi brukar ha med fika och vi brukar ha så roligt. Vårnatten brukar vara så ljus och jag brukar vara så lycklig.

Så här kul hade vi ifjol.

Såg "Lets Dance" igår kväll och blev så danssjuk. Så blev det så här. Utan bil och ensam i skogen när jag vet att andra dansar och har kul. För mig känns det som allt är slut nu. Allt roligt. Jag bara sitter här och kommer ingenstans. Det är så subbigt på vägen så jag har inte ens försökt cykla ännu.  

Jag går ner till sjön.

Jag går ner till sjön, spelar lite på min trumma. Lyssnar till lommen som ropar sitt sorgsna rop och hör knipornas vinbrus när dom flyger över vattenytan.

Tänder i bastun och tar ett bastubad. Sköljer av mig lite försiktigt i strandkanten. Allt är vackert men jag förmår inte glädjas.

En kompis hälsar på en stund och DataFia kommer och berättar att hon har fått sitt första barnbarn idag.

Likväl känner jag mig ledsen. Allt blir värre och värre. Troligen slut på det lilla jobb jag haft och den slant det gav mig. Osäkert vad billagning kostar och nu har jag väntat på lagningn sedan i januari och gudarna vet om jag får bilen  lagad. Inga pengar har jag till att köpa någon annan bil heller så nu känns det så tungt.

Försöker gå till skogen för att trösta mig men där har skogsmaskinerna härjat och gått fram, stora blöta hålor överallt och ris över stigarna. Stövlarna som läcker fast dom är nästan nya. Skogen gråter också och har ingen tröst att ge.

Så ikväll dansar inte Skogsnuvan. Skogsnuvan känner sig instängd, övergiven och ensam.

Nu ser framtiden inte bra ut.

Trots all positivitetsskit jag lärt mig, trots våren, trots att jag verkligen försöker blir allt bara sämre och sämre för mig. Undrar vad det ska sluta. Lärt mig att allt har en mening men jag kan då inte se den. Någon gång kunde det väl gå bra. Jag kräver inga underverk men åtminstone en bil kunde jag väl få ha. Att livet ska vara en kamp har jag väl förstått men någon gång kunde det väl räcka. Jag vill ju bara att livet ska vara lätt att leva åtminstone ibland.

Jag hade hoppas att den långa besvärliga vintern med krämpor och trasiga bilar och grejor skulle vara över nu när det är vår men allt bara fortsätter och fortsätter.

Dagens ord: Snön är i alla fall borta och myggen har inte kommit än. DET ni är positivt tänkande.

I förrgår hade sjön gått upp när jag vaknade och då börjar våren. Kylan som kommer från isen och drar upp i min trädgård är plötsligt borta.

Nu börjar mina nya vanor.

1. Vaknar på morgonen till fågelsång.

2. Det första jag ser är blombuketten jag har på kommoden.

3. När jag masat mig upp står jag och ser ut över sjön och läser in vilket väder det är och ska bli.

I förrgår sken solen stundtals och det var så skönt ute. Jag stökade ute. Försökte att gräva lite i jorden men den var alltför blöt så det fick jag ge upp.

Då rev jag den gamla rosenbågen som gått sönder och byggde en ny. Frampå dagen var det så varmt att jag gick barbent och satt i hammocken och vilade och läste.

Eftersom jag inte har någon bil så börjar maten ta slut. Om ni visste vad man blir less på att äta gammal hotdog och bröd i flera dagar på rad men vad gör man när inget annat finns.

Frampå kvällen gick jag ner till byn och till DataFia och himmel. Där fick jag pizza! Å så gott.

Som en överraskning fram på kvällen fick jag solfrossa. Jag var alldeles röd om benen och skakade som ett asplöv. Lade mig i badkaret i varmvatten och drog på mig en tjock badrock och lade mig under yllefilten. I går morse var jag kry igen men benen är fortfarande röda. Solen måste vara görhet. Jag har inte ömtåligt skinn och har aldrig blivit bränd varken här eller utomlands. Vad händer?

Igår när jag vaknade så regnade det så planen blev att måla fönstren i sonens rum som SnickarMagnus fixat till men det blev så mycket annat som hände.

Jag fick följa DataFia till Hammarstrand för att handla en massa grejor. Vi for på graven och tog bort lyktor och sedan for jag hem och gjorde middag till oss alla.

Tänkte göra nässelsoppa men det regnade så mycket så jag ville inte gå ut. Det blev istället fläskfilegryta och klyftpotatis och till efterrätt blev det chokladmouse. Vi blev 6 stycker en alldeles lagom liten grupp. Jag fick en flaska med Italiensk Limpnce av Skatan och den drack vi av.

Så gick den kvällen och idag är det mulet och grått.

Vi får se hur det blir.

Mitt gyckelblomster brer ut sig i fönstret så dess öknamn "potta full" är verkligen berättigat.