Jag kämpar hårt för att låta bli att tänka på det.

Distraherar mig med att dra fram ved från skogen. städa växthus och göra fint på farstukvisten.

Regn och sol om vart annat, en dag som gjor för allt jag kunnat göra om jag haft bilen klar och besiktad.

Allt som jag brukar göra om våren.

Fara och plantera på gravarna.

Hälsa på min faster och kusin och gå och titta på handelsträdgårdar som vi brukar göra.

Åka och hälsa på AMV och höra hur dom haft det i Grekland.

Åka och handla mat.

Värst av allt är att inte kunna fara ¨på vårens första dans. En tradition som vi danstjejer haft i många år nu.

Jag brukar köra och vi brukar ha med fika och vi brukar ha så roligt. Vårnatten brukar vara så ljus och jag brukar vara så lycklig.

Så här kul hade vi ifjol.

Såg "Lets Dance" igår kväll och blev så danssjuk. Så blev det så här. Utan bil och ensam i skogen när jag vet att andra dansar och har kul. För mig känns det som allt är slut nu. Allt roligt. Jag bara sitter här och kommer ingenstans. Det är så subbigt på vägen så jag har inte ens försökt cykla ännu.  

Jag går ner till sjön.

Jag går ner till sjön, spelar lite på min trumma. Lyssnar till lommen som ropar sitt sorgsna rop och hör knipornas vinbrus när dom flyger över vattenytan.

Tänder i bastun och tar ett bastubad. Sköljer av mig lite försiktigt i strandkanten. Allt är vackert men jag förmår inte glädjas.

En kompis hälsar på en stund och DataFia kommer och berättar att hon har fått sitt första barnbarn idag.

Likväl känner jag mig ledsen. Allt blir värre och värre. Troligen slut på det lilla jobb jag haft och den slant det gav mig. Osäkert vad billagning kostar och nu har jag väntat på lagningn sedan i januari och gudarna vet om jag får bilen  lagad. Inga pengar har jag till att köpa någon annan bil heller så nu känns det så tungt.

Försöker gå till skogen för att trösta mig men där har skogsmaskinerna härjat och gått fram, stora blöta hålor överallt och ris över stigarna. Stövlarna som läcker fast dom är nästan nya. Skogen gråter också och har ingen tröst att ge.

Så ikväll dansar inte Skogsnuvan. Skogsnuvan känner sig instängd, övergiven och ensam.

Nu ser framtiden inte bra ut.

Trots all positivitetsskit jag lärt mig, trots våren, trots att jag verkligen försöker blir allt bara sämre och sämre för mig. Undrar vad det ska sluta. Lärt mig att allt har en mening men jag kan då inte se den. Någon gång kunde det väl gå bra. Jag kräver inga underverk men åtminstone en bil kunde jag väl få ha. Att livet ska vara en kamp har jag väl förstått men någon gång kunde det väl räcka. Jag vill ju bara att livet ska vara lätt att leva åtminstone ibland.

Jag hade hoppas att den långa besvärliga vintern med krämpor och trasiga bilar och grejor skulle vara över nu när det är vår men allt bara fortsätter och fortsätter.

Dagens ord: Snön är i alla fall borta och myggen har inte kommit än. DET ni är positivt tänkande.