När jag står på övervåningen i farmors gamla kök och stryker gardiner så känner jag mig irriterad. Att styrka gillar jag lika lite som att putsa fönster. Jag är äntligen klar med hela nervåningen men det har banne mig tagit hela veckan.

Jag har ju ett lätt ångstrykjärn man farmor hade ett tungt järnstrykjärn som man värmde på spisen. Då på den tiden strök man ju allt och en massa volanger och krusiduller. Vilket tålamod.

Hon bakade också finkakor till fester. Fina damer skulle ha kalas och bräcka varandra. Minst 7 sorter skulle det vara och kanske 100 st av varje. Tänk att baka och grädda så mycket bröd och hålla jämn och lagom värme i vedspisen. Så svårt! Vilket tålamod. Där ligger man i lä. Tror inte jag skulle ens klara att göra en enda plåt bröd i vedspisen.

Nu är jag i alla fall klar och jag ser ut även om jag har missat några fläckar här och där. En märklig tid är det när smörblommorna blommar i november.  

Visst har vi hunnit med mer, Vattengympa. Besök hos fd Grannen. Lunch i Hammarstrand tillsammans med DansBritt och hennes kompis och faktiskt "Mitt ljus i mörkret" som bor på andra sidan sjön.

Kinabror, Jack och jag har tagit lite promenader i det fina vädret. Vi gick väst i gålan och hann gå en tur innan solen gick ner.

När solen dalar blir det genast kolmörkt ute.

Det är något mystiskt över skogen när solen står så lågt. Känns som om vad som helst kan dyka upp ur skogens djup. Tyst är det också. Bara kacklandet av svanarna som ligger nere vid sjön hörs. Till och med lommen har gett sig iväg.

Igår vaknade jag till strilande regn och jag kunde inte låta bli att tycka synd om dom som har julmarknad. Fint väder i flera veckor men precis nu blir det regn.

Nu åkte Kinabror, TuppOla och jag iväg till Strömsnäs i alla fall. Så mycket fint som det fanns där. En tant hade tovat underbara tavlor och tomtar. Jag har ju inte gjort en ulltavla på länge. Jag har liksom kommit av mig med hantverket. Vet inte vad tiden tar vägen.

Jag köpte paltbröd. Jag köpte ölkorv  av Spjälle och vann en fin blå halsduk och så fikade vi förstås.  På kvällen kom Datafia hit en sväng och så är det då fars dag och min sons födelsedag.

Jag kan inte fatta att han redan är 39 år. Minns den dagen med blankis och regn. Jag hade jobbat till fredagen och måndag morgon var det dags. Min fd man och jag åkte in kl 9 och kl 12 var lille lilla gubben född. 

Jag har sagt det förut och säger det igen. Det var mycket värre att köra upp för körkortet än att föda barn faktiskt

Kinabror och jag har varit ner på kyrkogården och tänt ett ljus på pappas grav. Nu skiner det upp ute så jag ska faktiskt gå ut och plocka nypon och torka. Man får passa på att vara ute nu för snart snart kommer den förfärliga vintern. 

Dagens ord: Två människor ser ut genom samma fönster. den ena ser smutsen den andra ser stjärnorna och med de rena glasklara fönster jag har just nu borde jag verkligen se livet utanför i gyllene sken.