Vi börjar med lite vårtecken för nu kommer dom slag i slag. Inte nog med att det luktar vår ute och droppar och rinner och kvittrar. Mera påtagliga saker är på gång.

1. Lastbilschaufförerna har bytt till träskor och en påstår till och med att han tagit av långkalsongerna.

2. Myrorna har börjat komma in i fikarummet på jobbet och det är ett typiskt vårtecken.

3. En jobbarkompis påstår sig ha sett både koltrasten och tranor. Jag har idag sett canadagässen flyga förbi norrut.

4. Katten Oskar jagar luftbubblor i vattenlokarna och kommer in lerig om fötterna.

5. Stenar och mossa börjar komma fram och när lille Liam och jag sitter där känns doften av mossa och skog.

6. Gammelfjåsan börjar ringa på kvällarna och prata nostalgiska minnen från en tid som var.

Det var det det. Nu går vi vidare till rubriken om mycket väsen för lite ull.

Det var igår morse som det dök upp.

Kanske jag först ska berätta att om man bor här så ser man alla bilar som far förbi och vet vilka det är också.

Eftermiddagen på annandag påsk åkte sportstugeägarna hem. Jag såg dom dra iväg på eftermiddagen. Sedan kom vägskrapan och flidde ur snömodden ur vägen. Sist på kvällen kom DataFias man och körde förbi. Det var allt. Full koll alltså. Tala om bonnläppafasoner. Kolla alla bilar som far förbi!

Nåväl igår morse när jag for iväg till jobbet ligger det ett däck mitt i vägen. Stannar och rullar det på sidan. Funderar. Vem i fridens namn har tappat ett däck.

Pratar med killen som kör vägskrapan (barlast?) Nej. Pratar med en av sommargästerna och med DataFias man. Ingen av dom hade sett däcket kvällen innan. Mystiken tätnar.

Så kommer broder O och han stannar och tittar på däcket och får iden att kanske det var någon som under natten varit på stöldrunda och tappat det. Hade jag tittat i uthuset om mina sommardäck var kvar? Näää inte ens tanken hade dykt upp.

Fantasin börjar spela i skallarna. Vi åkte ner på byn och fikade hos SnickarMagnus och DataFia med familj var där och vi satt och fungerade över det väldigt mystiska däcket.

Då som en blixt från klar himmel stod det klart för oss.

DataFias man åkte sist på kvällen och han hade reservdäck under bilen. Det var hans däck. Inte underligt att han inte sett det! Gåtan löst.

Det är så här det är på landet. Inget går osett förbi. Alla funderar och försöker lösa saker som kanske är bagateller men idag hörde jag på radion en rent läskig sak.

Det var en skoteråkare som fick se vad han trodde var en jacka liggandes på skoterleden och styrde undan. Blev lite fundersam när han såg ett ansikte sticka ut och vände för att kolla. Där låg en liten 6-månaders unge i skoterspåret.

Tog med barnet och körde framåt och nådde upp ett par på skidor med kälke efter. Dom hade tappat ungen och inte märkt det!

Hur känner man sig då? Tänk om skoteråkarn hade kört rakt över ungen?

Då kan man känna att tappa ett däck är mycket väsen för lite ull. 

Annars blev inget som det var planerat igår. Middag och film hos gamla svägerskan blev inte av pga hennes magsjuka. Det blev kaffe hos SnickarMagnus istället.

Tiden på jobbet går undan nu och det känns ungefär som den där kärringen på reklamen i tv som sitter i växeln och piper. Jag bryr mig inte. Jag oroar mig inte för någonting. Jag säger ifrån när något är åt helvete. Det känns riktigt skönt att veta att jag inte behöver ha bekymmer för något längre. Nu drar tiden fort förbi när det är vår. Varje kväll ett tag framåt är planerat med något.

Känner att jag är lite tråkig i mitt bloggande nu. Kanske har jag hållit på för länge så att det blir lite upprepningar. Men men jag vet att det kommer flera äventyr nu framöver som kommer att ge lite mera sting åt berättelserna.

Inte ska ni tro att det mest spännande som händer är att ett bildäck ligger på vägen. Ni ska få se bara ni har lite tålamod med både mig och våren.

Kom ihåg Nu blånar bergen och lockar till att klättra upp och kom ihåg: Det finns många stigar till bergets topp. 

I vinter har jag kämpat med min kyla, min värk och mitt dåliga humör. Försökt och försökt att leta efter fem BRA saker varje dag för att hålla humöret uppe och ni ska då minsann veta att det har varit svårt. Jag har allt som oftast befunnit mig i ett svart hål av missmod.

Igår var det rent omöjligt att hitta ens 5 DÅLIGA saker. Nej jag kan inte komma på något som var dåligt med gårdagen.

Vi vaknade till en lugn solig dag med fågelskvitter och några kallgrader. Packade ryggsäcker och skotrar.

Broder B:s fru A hade repat sig från magsjukan och lille Liam var också frisk.

Karlarna drog iväg med skotrarna (fast vissa hade nog mått gott av att promenera.)

Vi tre tjejer vandrade några kilometer till Kolbjännsjön över berg och dalar och kom ner till den lilla skyddade tjärnen där bergen runt om skyddar från blåst.

Solen bara gassade ner och det var varmt som på sommaren där nere.

Där satt vi i vindskyddet och pratade och solade och grillade korv medan männen förgäves försökte dra upp öringar. Vad gör det at fisken inte nappar när sällskapet är rätt och solen skiner. Lille Liam och jag klättrade på stenar och roade oss på alla sätt. Jag gillar att leka med honom för han är så lättsam, aldrig något gnäll och pip där inte. Hela ungen är ett enda stort leende.

Många skotrar for omkring på Kolbjännsjön. Det är ett populärt ställe nu på våren även om det inte nappar så är det så fint och skönt att vara här.

Så gick vi hem och klockan 5 var det dags att åka ner till byn och äta middag hos DataFia med familj. Hon gillar inte att vara utomhus så mycket. Hennes grej är heller att gå omkring i köpcentra och titta på grejor men idag var det ju bra för då var hon hemma och fixade oss en jättegod middag. Vi blev kvar där i trevligt samspråk till det var dags att åka hem och sova.

Nu är det förmiddag och skånefolket har åkt och det blev tomt i huset igen men det lär väl dyka upp människor idag också. Kan väl aldrig tro annat. Det är mulet idag och jag har inte varit ut ännu. Ska ta och tvätta lite kläder idag tror jag för nu har man inte gjort ett skapandes dugg på flera dagar bara roat sig.

Ska avsluta skriverierna för idag med en dikt jag tänkte på igår kväll när stjärnhimlen glödde som mest.

ÖNSKENATT AV KARIN BOYE

Om någon stjärna lossar

och  segnar vit genom luften,

då fyller hon, sägs det,var bön, som när den korta glimrande banan.

Jag väntar och väntar. Det är april.

en ljum och lyhörd natt i april,

då gräset växer och stjärnorna lyssna-

de gå så lugna i natt sin väg, och ingen enda snavar och faller!

Men om jag somnar. så gör det alls intet, 

sliter en stjärna sig lös i natt,

så måste hon känna min bön. var hon sjunker,

fastän jag sover,

ty hela den tysta.tysta natten

är hela den vida,vida rymden

alleles full av min enda önskan! 

Det börjar dra mot kväll nu. Jag sitter på blå pallen utanför bastun och väntar på att den ska bli varm.

Solen gassar, långt bort ser jag folk som pimplar, hör barn som skrattar och en hund som skäller. Den eviga mörka tystnaden är borta.

För första gång iår hör jag duvorna i grannens granskog kuttra. Jag ser att grillelden sedan idag fortfarande brinner lite grann.

I bastun sprakar kaminen hemtrevligt.

Borta vid åmynningen simmar en ensam svan.

 Alla har åkt hem till sitt och kinabror ser på sport.

Vilken dag. Nu får man igen för den hemska vintern. Det är så här det ska vara

Vi har tillbringat dagen nere vid sjön. Haft en egen pimpeltävling som vanns av DansBritt  Hurra, lite återbäring för hennes missöde med kvaddade kvasten.

Prisutdelning

Vi har grillat och pratat och skrattat.

Mitt ljus i mörkret från andra sidan sjön kom tillsammans med hunden Gösta.

Gösta är en frän hund som ser ut som en korsningen mellan en tax och en chäfer. Han älskar att jaga pinnar och åka skoter.

Tur nog var AMV med familj här också så Gösta fick leka med barnen.

Så kom en av mina danskillar förbi också.

Lille Liam har tillfrisknat från magsjukan och kom han också. Morfar B och han tittar ner i ett hål i isen för att se om det kom någon fisk förbi.

Det är precis som det ska vara. Fisksjön speciella magi. Människor som kommer och far hela tiden. Det är vår. Det är vår.

Korvgrillning, fiske och kaffepannan alltid på. Sol över sjön. Skotrar som brummar förbi och en del kommer in för att fika och prata.

Det är fint på sjön. Fryser det på inatt så kan man åka spark på sjön. Härligt att dra iväg. Fast det förstås vi har andra planer för imorgon.

Att sitta här på pallen i solen. Dricka en kopp doftande kaffe.

 Lyssna. Känna.Njuta

I det här ögonblicket finns inte mer att önska. Det är just nu allt vänder. Borta är alla vinterns hemska plågor. Det är nu våren tog det slutliga stypgreppet på den förbannade vintern och nu just nu är det bara bättre som väntar.     

Dagens ord är helt givet:

Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne.

När jag sitter på sjön och fiskar kommer ett SMS

Äggstra,Äggstra. Hörde på radion att en lustigt klädd häxa men kaffebruna tänder och hängpattar kraschat med avbruten kvast på E 4.an

Sänd mig ett meddelande om allt är ok. Avsändare: En orolig vän.

Jag vill härmed meddela att det inte var jag och dessutom har jag inte så hemskt farliga hängpattar (ok då kanske lite)  Det var inte jag!

Jag har kommit tillbaka lagom till pimpeltävlingen och har gjort något helt annat idag.

Här kommer en liten kort redogörelse.

Fiskat med hela rövargänget utan att få en endaste fisk.

Träffat gamla klasskamrater.

Liftat med en av mina lastbilschaufförer (på skoter inte lastbil)

Pussat på gulliga killar.

Lagat en massa mat.

Ätit tillsammans med ett helt gäng trevliga människor.

Kramats med mina medhjälpare i köket. lekkamraten och Leila

Nu har alla åkt hem och kinabrorsan ligger och sover och snarkar på soffan.

Katten Oskar har fått äta så mycket fisk han vill och ligger framför öppenspisen och rapar och spinner om vart annat.

Så nu mina vänner är fredagen slut och jag känner mig en aning trött men dagens ord ska ni få. Dessutom har det varit ganska fint väder idag och inte ett dugg kallt.

Pussar och kramar och god mat gör livet till en fest eller......  

Det är frågan. Det är färden mot Blåkulla som är i tankarna. Flygvädret är inte det bästa. Det regnar!

Vi är åtminstone tre härifrån  och  minst 3 som kommer från Östersundshållet. Katten Oskar vägrar följa med iår. Han påstår att han blev åksjuk ifjol och att jag kör som en galning men det är bara ett ont förtal.

Ett litet nytt grepp har jag iår. Eftersom jag ändå är uppe och flyger så tar jag med ryggsäcken med gåvor som jag kan kasta ner till vänner och bekanta på vägen ner.

Jag har skaffat GPS också så att man slipper tänka på vart man far och slipper åka vilse (har hänt).

I Sundsvall kommer Irja norrifrån. Jag gör en lov över Alnön och kastar mitt första påskägg till faster med familj och alla kusiner och kusinbarn. Godis till barnen och till alla Kärlek och Kramar och fina Påskliljor.

Svänger över mot Borlänge och förbi Storabh. Han behöver en burk full med älgskav och en god påsköl gjord i Jämtland. Glad Påsk tokgubbe.

I Stockholm blir det många ägg att kasta ner. Ett till StockholmsKarin med en bild på trädgården jag ska anlägga åt henne till sommaren.

StaffanH får lite godis och en karta så att han kan hitta till Ragunda och titta på sina förfäders plats.

Pappakusin Hasse får ett ägg fullt med gamla kort från Håsjö så han kan titta och minnas.

Nyköping borde vi hämta upp Skatan men hon är i Österrike och kommer troligen att bli lite sen.

På Gotland står Ingrid startklar och nu är vi många.

Eva från Ronneby kommer med håret fladdrande.

Tandgnisslur och Skogshuldrar kommer farande på sina jetkvastar av nyaste modell.

Nu kommer fler och fler och tittar du upp ser du att himlen är svart av kärringar (det är inte kråkor och skator om du trodde det och inte tranor heller) Ta kikarn så får du se.

Vi drar ut över havet och under skratt och glam försvinner vi.

Någon vidare information om vad som händer på Blåkulla tänker jag inte lämna. Något måste vi väl få ha för oss själva.

Jag måste åka hem tidigt imorgon bitti för det är pimpeltävling och sedan ska jag ha ca 20 personer på middag.

Det är imorgon det. Nu ser jag fram emot att få träffa alla kärringar och ha kul.

Föresten det är första april idag.

DU BLIR VÄL INTE LURAD   GLAD PÅSK