I vinter har det nästan inte varit en enda domherre vid fågelbordet och nu helt plötslig när det nästan är maj är det stora flockar här. Dessutom är domherren en lite skygg fågel som inte närmar sig men nu är dom inte det minsta rädda. Jag kan nästan gå fram och ta i dom.

Det är också konstigt att ena dagen är det bara torrt gräs  och nästa dag är det grönt och vitsipporna har slagit ut nere mellan björkarna.

I blomrabatten har det sprutat upp skilla, och en massa andra små konstiga växter som jag inte satt.

När jag går på gubbflon på väg till brorsan för att äta sill och potatis fladdrar nässelfjärilarna runt omkring, vattnet porlar och fåglarna sjunger. Det är ett särskilt ljus och varmt som en sommarkväll men inga mygg. Våren är skön och samtidigt har kvällarna ett sorts vemodigt ljus över sig som bara finns en kort tid.

Ett par järpar friar ute på vägen och när det gäller sex är jag en obetydlig störning som dom inte bryr sig speciellt mycket om.

Längre bort försöker en orrtupp göra sig så stor och fin som möjligt för två hönor som låtsas alldeles oberörda.

Onekligen börjar jag fundera över kärleken. När jag ser mig omkring på de mänsliga paren i min bekantskapskrets ser jag inte mycket kärlek. Inga kramar eller varma blickar eller är det jag som är blind?  Eller är det så att vi norrlänningar är så jäkla lagoma så man inte visar sin kärlek utåt? Inte vet jag och skit samma är det ju.

Dagarna har gått i krattningens tecken och festens tecken. Födelsedagskalas hos broder O, middag hos broder B och en massa leka med gullige killen Liam.

Igår kväll var det god middag hos snickarMagnus och lite jobb också på dagen, lite sitta i solen på altanen och prata med brorsdotter J.

Vårtecknen är många. Trasten har kommit och lever skröder och förstör den vackra fågelsången. Sädelsärlan kom härom dagen och hon är så söt med sitt vippande.

Isen håller på att gå upp och jag hoppas innerligt att vinden inte tilltar så att jag får bryggorna förstörda av ismassor. Rekordtidigt verkar det bli.

Idag väntar nya äventyr.

Dagens ord: Där man är född är varje grösstrå skönt.

 

Lise-Lotte

27 april 2011 09:29

Nu vill jag inte vara pessimistisk, men när jag var liten sa man att när man ser domherrar så kommer det snö :( Hoppas det inte stämmer!

 

Ann

27 april 2011 13:02

Du är alldeles för sällan på Vikbäcken Anita! ...Där saknas vare sej kramar, varma blickar eller....hm...!!! Hihihi!
Ha det så gott med alla härliga vårtecken...Jag har inte skrivit "hos mej" på några dar nu, det blev lite tungt förra veckan, men jag känner att jag snart kommer att komma igen...Det är svårt när vi känner tomheten och är så ledsen både för familjen och minst Daniel....Det känns så orättvist när unga, fina människor inte får finnas kvar hos oss...Kramar Ann

http://dansann.blogg.se

 

Ingrid

27 april 2011 15:34

Hejsan!
Jag tänker på dina domherrar. Det var likadant här förut. Under vintern har vi sett en och annan domherre, men när våren och värmen kom hade vi fullt av dem i några veckor, nu är de försvunna igen. De kanske tog en paus här under någon flyttning, för här fanns ännu fågelmat. Nu har vi slutat lägga ut frön, de klarar sig själva nu både domherrar och andra pippifåglar.

Ha en fin fortsättning på dagen!
Kram Ingrid

http://stenstugu.com/wp

 

Titti

27 april 2011 21:39

Grösstrå?
Nä, jag retas lite bara, förstår så väl att du menar grässtrå. För det är väl händelsevis inte så att det typ, är nåt norrländskt ord, som betyder nåt helt annat?

Våren är en underbar tid! Men fort går den så det gäller att vara med och njuta det värsta man orkar!

Allt gott!

 

Janne

28 april 2011 08:53

Goddag! Hittade din trevliga blogg genom lite letande bland andra bloggkompisar. Ja Domherren är känd för att bringa kyla när den kommer så vi får hoppas att det inte blir vinter igen. Här skiner solen och det är +10 Grader ute. Ha en fin dag nu !

http://badbollen.blogspot.com

 

Skatan

28 april 2011 10:16

Visst är det konstigt ... jag tänkte preciiis som du när jag var ute häromdagen. Så fort det går med att allt växer och blommar och frodas ... bara solen är framme lite och värmer ... allt är liksom redo, startklart ... Visserligen kan det bli bakslag som någon skrev här apropå domherrarna ... men inte något som stannar kvar i alla fall.

Ja, kärlek finns nog även hos "gamla" par som hängt ihop länge men kanske visar man inte det så tydligt, kanske glömmer man den "vardagliga" kramen och varma blickarna ... Då kan det vara bra att bli påmind så här. Hur viktigt det ändå är...

Kram på dig!

http://skatanstankar.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Denna långa förbannade vinter som aldrig verkar ta slut. Så jag frusit och frusit och som jag längtat och saknat sol och värme. i söndags kväll åkte jag på bio och såg Möte i Rom med bl Lassgård. Jag gillar honom och han kan spela så många oli...

      Det blir bara värre och värre. Visst har jag haft 4 skrivare och visst har dom krånglat men nu går skam på torra land. Vi köpte en nya skrivare för att nu är det dags att ha vägföreningsmöte med allt det innebär. Det ska skrivas kallelse...

  Jag skrev ett långt blogginlägg om hur det är att vara pensionär och lite annat men datorn åt upp alltsammans och lika bra var det för det var bara gnäll. Snö snö snö. Kallt kallt kallt. Halt. Kinabrors hund Jack har brutit några klor i en f...

  Skärtorsdagen var det skapligt väder ändå men jag lät häxan Hanna åka i mitt ställe till Blåkulla.   Så började snön vräka ner.    Att åka till Lillsjön på pimpeltävling blev inte av för någon av oss. Jag började laga mat istället.  ...

  Det har snöat sedan i måndags och just imorse satt jag och tittade ut på snön och gräddade rullrån. Dom ska jag ha på påskafton till efterrätt med glass och nykokt hjortronsylt och kaffe förstås. Nog om det.   Igår var en märklig dag. Jag kl...